Etikett: massage

Feg och stel

”Var det här det önskades en rejäl helkroppsmassage med extra tid ägnad åt en trött, sliten och stel kontorsrygg?”

Jag hade nyss öppnat dörren och stod och fånstirrade på Chewbacca från Star Wars. Han hade en massagebänk under ena armen, diverse eteriska oljor i väskan och en packe frottéhanddukar under andra armen.

”Nej, det har nog blivit ett misstag”, sa jag och log försiktigt.

”Okej”, sa Chewie. ”De måste blandat ihop dig med någon annan på tidsbokningen.” Sen gick han nedför trappan, slängde vårdslöst bort handdukarna, plockade fram en telefon, ringde ett nummer och återgick till klassisk Chewbaccavokabulär när han skällde ut sina kollegor på massageinstitutet.

Jag stängde dörren och gjorde mig redo för att sova. Feg och stel.

Massagegatan

Här i Olskroken jobbar och sliter många enormt hårt. Det har gjort att det har vuxit upp fantastiskt många massageinstitut. Jag har, som kontorsslav, drabbats av ryggont och bestämde mig för att göra något åt det.

Längst upp låg en klassisk svensk massör. Jag klev in genom dörren. ”Hej, här är allt äkta”, sa den solariebruna receptionisten och log ett stort, vitt och tandblekt leende. Hon hade ett coolt nyckelband löst och ledigt hängande ur ena fickan och serverade glatt vatten med gurkskivor. Massören, en solariebrun man med blekta tänder och coolt nyckelband, kom ut. ”Hej, här är allt äkta vara”, sa han och rösten var identisk med kvinnans. Jag drog direkt.

I huset bredvid kom en tjock man ut genom porten från det thailändska massageinstitutet. Han höll sig för ryggen och stönade. Redan innan han öppnade munnen visste jag att han var en av dem som med sitt beteende får mig att vilja förbjuda turism i sydöstra Asien.

”Det där var inte alls som Pattaya, gå inte in där, hon vill ju inte alls gulla”, sa han (och knockade mig nästan med en andedräkt som endast överträffades i otäckhet av hans kvinnosyn). Jag sa att jag ville fixa till min rygg och fick en blick som var totalt oförstående. Jag gick in i porten och där stod en lång kö av hans gelikar. Jag vände, med en känsla av kraftigt illamående i magen.

Katolsk massage och exorcism blinkade en neonskylt i skyltfönstret bredvid. På en liten skylt längst ned på rutan stod det: småpojkar endast välkomna utan i målsmans sällskap. Ägaren satt utanför. ”Det är ett problem med exorcism där de kan snurra huvudet 360 grader, fel massage i samband med det kan göra att man, som kund, har väldigt svårt att se framåt när man går härifrån.”

Engelsk massage var nästa variant. Fyra tandlösa killar stod i dörren och knäckte sina knogar. ”Come in, mate. Do you want a full body massage, or just a punch in the face?”

Kalla mig anti-brittisk, men jag gick vidare och kom fram till ett litet massageinstitut med namnet Extremt paranoid sionistisk massage. Jag skulle just öppna dörren när en röst ropade: ”Jag masserar inte antisemiter”. Förvånad tittade jag in i en tv-skärm där en kille med korkskruvar tittade på mig. ”Hur vet du att jag är det”, sa jag. Han råstirrade på mig och sa: ”Alla är antisemiter”.

Politiskt korrekt massage var nästa anhalt. Oförberedd på en flod av hat öppnade jag dörren. Kvinnan som mötte mig gav mig en rejäl utskällning direkt. ”Vi masserar bara de förtryckta; kvinnor, invandrare, hbt-personer, papperslösa flyktingar och estradpoeter”.

Efter lite funderande sa jag: ”Men det är ju typ alla utom vita män som mig, då blir det ju vi som är den förtryckta klassen?” Kvinnan gjorde en logisk kullerbytta och sträckte sig illa. ”Min rygg, min rygg”, sa hon. Jag frågade om hon behövde hjälp, men då började hon vråla att jag var ett djur.

Längst ned på gatan låg nu mitt sista hopp – Beröringsfri kiropraktik. Något förbluffad kom jag in, fick betalat och visades in i undersökningsrummet. Där fanns ingen brits, bara en stereo med rejäla högtalare. Kiropraktorn kom in, tog på sig hörselkåpor, vinkade och satte på en Bo Kaspers-låt på högsta volym.

”AAAAAH”, skrek jag och slängde mig på golvet med händerna för öronen. Min kropp vred och vände sig och plötsligt sträckte jag ut mig, kände hur det klack till och hur allt rätades ut. Min behandlare log, stängde av ”musiken” och tog av sig kåporna.

”De låter hemskt, men ingen kan få folk att själv jobba bort låsningar som Bo Kaspers”, sa han.

”Tack för hjälpen”, sa jag.

”Tacka inte mig, tacka Bo Kaspers”, sa han.

”De låter för jävla illa”, sa jag.

”Jag vet”, sa han.

Massage och molntaxi

Jaha, då kan vi addera massagebänken till tjänsteställen som jag somnat på. Tidigare har jag somnat på bio, i kyrkan och hos frisören. I dag räckte det med ett par minuters tryckande, så var det god natt barn.

När jag vaknade hade han tryckt på så många triggerpunkter att jag nått fullständig insikt om allting.

Plötsligt förstod jag till fullo vansinnet i att vi äter allt mer, rör oss mindre och den perfekta korrelationen mellan det och en amerikansk snabbmatsindustri som vill göra oss till feta slavar så att de kan ta över världen och förvandla oss till en tayloristisk massa.

Plötsligt visste jag att alla som grillade taskig korv i sina foppatofflor, och samtidigt lyssnar på Ledin, egentligen är inkapslade älskare av Heidenstam, men att de just nu är små puppor som blir fjärilar sen. Det värmde min själ.

Det var lite på samma spår som jag insåg att fula t-tröjor med patetiska tryck som anspelar på sex faktiskt bara är ett rop på hjälp. Bärarna av dessa ska inte skrattas åt, de ska kramas och gullas med.

Sen tryckte han lite till, men när jag började känna att det faktiskt, någonstans, fanns en storhet i Tv4-sporten bad jag honom sluta. En del saker vill du helt enkelt inte veta.

Jag tog mig hemåt. Staden var så het att Gud hade kunnat steka gigantiska ägg på dess trottoarer. Det gjorde han/hon inte, vilket var bra. Att vada genom äggsmet är inte kul, nämligen.

Bilköerna var långa, så jag liftade med ett moln. Både miljövänligt och snabbt. Jag var plötsligt så mycket närmare himlen än alla som satt med trilskande relationer och usel reklamradio i en bilkö som gjorde slutmålet Bohuslän allt mindre vackert.

Tyvärr kunde molnet inte bjuda på vatten, eftersom det inte var ett regnmoln, så jag hoppade av, gick hem och somnade.

Massage gör en del med mig…

Ariel är ingen sjöjungfru

På direkt order av Linda bokade jag en massagetid. Jag var välkommen till Ariel, hälsade receptionisten.

Havet är djupt, men smärtan är djupare – något jag erfor när jag mötte Ariel i dag. Det var ingen sjöjungfru som mötte upp, det var en kraftigt byggd man med ett fast handslag. Han undrade om det gjorde något om det tryckte lite. Jag ljög och sa att det var lugnt.

Så började han. Vid alla substralboffare i min blomlåda vilken tripp. Smärta, ömhet och vimmelkantighet dominerade plötsligt tillvaron och när jag insåg att det var sidan jag inte har problem med som smärtade – då slutade det att vara roligt. Då såg jag framför mig en väldigt otrevlig fortsättning

”Det är lite tjockt här”, sa han samtidigt som han lade hela sin tyngd på en ryggmuskel. Jag kunde bara muttra något gutturalt och väldigt osammanhängande till svar. Det gjorde grymt ont, men jag låtsades vara karolin och tapper. Sen kom jag på att min kung sköts av en norrman som hade taskigt sydda knappar och fick panikångest.

Efter det kom Socker-Conny in och sa att med ett schysst järnrör slår man en muskelknuta med häpnad. När han var klar kom ett flygplan in och släppte små fallskärmshoppande sumobrottare över min rygg. De dansade kalinka på min ryggrad och ramlade omkull i märkligt koordinerade intervaller. Slutligen var det dags för Byggare Bob att köra ångvält längs skulderbladen.

Efter 45 minuter sju år fick jag ett glas vatten, rådet att undvika bärs i kväll och var välkommen åter. Det blir nog så, men fan vet om jag inte lämnar ryggen hemma då.