Etikett: matematik

Den sprängda matematikern

Jag tvättade i dag, inte världens roligaste syssla. När jag stod där och svor kom en matematiker förbi och tittade på min stora hög av nästan identiskt lika, men ändå en smula olika, strumpor.

”Jag har bara exakt likadana strumpor”, sa han. ”Det besparar mig 11 minuter och 17 sekunder i sorteringstid per tvätt. Jag tvättar i snitt var nittonde dag. På ett år blir det drygt 19 tvättar och med andra ord sparar jag över tre timmar om året bara på det.”

Jag nickade, otroligt ointresserat, men artigt.

Han plockade fram en nött anteckningsbok och bläddrade bland sidor fyllda med formler.

”Genom att använda fjärrkontrollen optimalt lever batterierna längre. Jag behöver gå till affären mer sällan, får en lättare kasse att bära hem och sparar på så vis 1,2 minuter om året, plus pengarna och energin jag får över. ”

”Men”, sa jag.

”Jag stretchar aldrig. Sparar tio minuter per träningspass. Får jag en skada som följd får jag x veckors träningsuppehåll som ger x*y*10 minuter över till annat.”

”Fast”, sa jag.

”Att urinera i duschen sparar 42 sekunder per morgon. Det blir 255 minuter per år och, givet att jag lever i 75 år, en total tidsvinst på 318 timmar. Vi pratar om att jag nästan får två veckors extra kvalitetstid bara för att jag kissar i duschen.”

”Äckligt, men hör på”, försökte jag.

”Köpa färdigskuren ost sparar 2,71 timmar osthyvlande, samt 1,94 dagars svåra smärtor från skärsår per kvartal. Att lägga ned morgontidningen sparar in 13 minuters läsande per dag, 4,12 timmars kånkande till ÅV-stationen. Köra fryspizzan i två istället för tre minuter frigör rejält mycket tid. Och, tandborstning är en meningslös tidstjuv. Blir det tandlossning är problemet löst på ett naturligt sätt.”

”Men, vänta nu. Vad gör du med all tid du frigör”, sa jag.

Han stannade upp, mitt i ett mässande om hur vidrigt mycket tid som krävdes för att välja kaffe på fik. Om bara slät kopp fanns skulle mängder av tid sparas på ett större plan. Det kunde röra sig om 2145 årsarbeten som försvann från vår BNP bara i kaffeköer.

”Vad menar du?”

”Ja, men vad gör du med all tid du får över”, sa jag.

”Jag sparar den”, sa han.

”Men, använder du den inte till att pussa din fru, leka med dina barn, ringa dina föräldrar, skratta med dina vänner, måla den där tavlan, skriva den där boken eller springa den där extra milen i skogen?”

”Nej, jag sparar den.”

”Vilket slöseri”, sa jag. ”Du gör inget alls, då är den ju bortkastad. Försvunnen, helt utan att ha använts.”

Det var i det ögonblicket hans blick började flacka. Han tittade ned i marken, räknade lite för sig själv. Sen exploderade han.

Jag värjde mig hyfsat mot splattret och plockade upp boken. Där fanns några tomma sidor. Jag satte mig på en sten och skrev en dikt till de jag älskar. Och insåg att jag hade all tid i världen till kärlek.

Pizzeriaattack

Plötsligt rusade de in på pizzerian, två maskerade män. Att de var närmare 70 år syntes. Det var inga vindsnabba ungdomsligister direkt.

”Tio minuter, va?”

Den förste av dem höll upp en stoppklocka.

”Min förra beställning tog tolv minuter och åtta sekunder, inte tio minuter. Det är en jävla avvikelse, en abnorm felräkning.”

Den andreslet fram en rödpenna. Han ringade in texten Mozzarella – färska italienska ost på menyn och hötte med näven.

”Grammatisk terrorism.”

Bagaren, som förutom att han kämpade hårt från morgon till kväll dessutom var sommarvikarie, backade in mot väggen. Jag ställde mig mellan honom och de båda nidingsmännen.

”Jag känner igen er”, sa jag. Sen pekade jag på dem, en i sänder. ”Du är en pensionerad mattelärare och du undervisade i svenska på Kålltorpsskolan.”

Männen backade undan en smula. Avslöjade!

”Hör på. Den enda matte som folk verkligen bryr sig om och uppskattar är en hunds matte. Och det enda som var perfekt på dina lektioner var när klockan ringde ut.”

De höll händerna för munnen och då slog jag till. Jag slet fram två flaskor med vitlöks- respektive bearnaisesås.

”Du, grammatikern. Du vill inte veta hur han särskriver och stavar de här såserna och skulle jag avslöja förvaringstemperaturen skulle du, min kära mattefascist, snabbt lägga ihop ett och ett och få minst +11.”

De hukade och sprang iväg.

”Ivar, vi attackerar spårvagnar istället. De som gör tidtabellerna där räknar alltid fel.”

”Ja, och jag har lite att säga om prepositionerna som de använder vid hållplatsutropen.”

Bagaren såg nöjd ut och tackade mig. Sen fick jag betala extra för såsen jag sprutat på bovarna.

Simultanmatematik

I Olskroken är inte simultanschack the talk of the town. Här är det simultanmatematik som gäller. Varje torsdag kommer ett gäng råbarkade mattestudenter och kör bort knallarna från torget. Sen ställer de upp bord och stolar och bjuder in hugade kunskapsjägare att tävla mot – matematikprofessorn.

Jäpp, en livs levande matematikprofessor – komplett med fula brillor – bjuder på simultanmatematik. Han svarar på en fråga, går vidare till nästa bord och så vidare. Ett fantastiskt skådespel.

Han brukar få lite lätta frågor i början eftersom barn oftast är snabbare än vuxna att våga ta plats:

  • Vad är 1 + 1?
  • Om man dricker tre burkar cola, hur många liter har man druckit då?
  • Vad är tre äpplen plus fyra päron?

Sen kommer det in lite tuffingar som försöker sätta honom på plats:

  • Vad är roten ur 81 upphöjt med 10 genom pi?
  • 43 x 78?
  • 2x + 3y = 6194. Var är z?
  • Vad är E621 – E300. Är det äkta vara?

Och sen börjar vansinnet, när folk verkligen släpper loss:

  • Vad är den samhälleliga vinsten om folk slutar dricka alkohol taget i beaktande att det samtidigt medför mindre intag av skräpmat, vilket å andra sidan leder till arbetslöshet bland pizzabagare och minskad försäljning av pizzalådor, som också leder till arbetslöshet, fast i ärlighetens namn också sparar skog, något som är en icke försumbar miljövinst?
  • Om folk verkligen höll sina nyårslöften och faktiskt slutade röka, började träna, åt nyttigare och promenerade till jobbet istället för att åka buss – hur mycket skulle Sverige minska i vikt? Hur många centimeters bukfetma skulle vara omöjlig att mäta upp då den ej längre fanns? Och hur många fler skulle titta på gräsänder som Anjo gör?
  • Hur många trångsynta och opålästa upphovsrättsintrångsdebatter med skygglappar från bägge håll samt hur många totalt enögda debatter om situationen i Gaza ryms i en RSS-läsare innan en normalbegåvad användare – givet en standardavvikelse på +/- 10 i IQ – konstaterar att internet är en tummelplats för idioter?
  • Om man använder 130 gram kött till 100 gram skinka och dessutom tillsätter en rad tillsatser. Hur stor är bluffen då?

Jag blir lika imponerad varje gång han ställs inför det här bombardemanget – och lyckas svara redigt på allt. Den enda frågan han inte fixat är den här:

  • Exakt hur dålig idé var det att grunda gajs?

Då mulnar professorn och säger att det är matematikens gordiska knut. Det är en gåta så märklig – och med ett slutresultat så nära likstelhet det bara går – att ingen kan eller vill befatta sig med den.

Professorn tar över Olskrokstorget varje torsdag. Be there or be ignorant.

100 köttbullar senare

Fick en trevlig inbjudan för ett tag sedan. Svarade idiotiskt nog med: Knytkalas, vad kul. Jag kan göra köttbullar.

Nu sitter jag här med händer som kommer att lukta industrimald boskap i flera veckor (har plasthandskar på mig när jag skriver det här) och hade jag haft en kombinerad brand- och köttbulleosvarnare hade den exploderat av utmattning.

I ett hörn i köket sitter en matematikprofessor och hånar mig för att ingen av köttbullarna har den minsta likhet med en sfärisk form.

I ett annat hörn står Gordon Ramsey och skäller som en bandhund för att jag rullade långsamt.

I ett tredje hörn står Morrissey och sjunger att Meat is Murder

I det fjärde och sista (tack gode Gud att jag inte har månghörnigt kök) står Bamse och säger att om jag inte fixar pannkakor ögonaböj kommer han att äta upp mina köttbullar.

Och inte nog med det – Securitas vägrar att ringa tillbaka om huruvida de kan fixa en värdetransport till festen i morgon. Jag menar, jag har knådat ett par kilo kött, ägg, lök, mjölk, ströbröd, salt och vitpeppar. Jag har stekt så att jag nästan svimmade. Jag tänker inte ta risken att bli rånad på vägen dit av en stråtrövare som inte fixat sitt eget julbordsbidrag och nu är ute efter att stjäla mina köttbullar.

Vänta, där drog professorn, Gordon, Moz och Bamse. Köttbullarna är kvar. Fantastiskt.

Kan bli bra det här ändå. Och fan vet om jag inte är rätt sexig i Glenn-tröja och Hush Puppies-shorts stekandes köttbullar i alla möjliga former (med undantag för runda)? Särskilt när jag har mitt rutiga förkläde på mig.

Ja, så är det. Jag är sexig. Köttbullarna är stekta och imorgon kommer det att bli osynkat, fast mycket sync…