Monstren i telefonen

Jag vaknade av ett hasande ljud i måndags. Det är inte ovanligt. Gångerna jag vaknat och trott att min Kalle&Hobbe-tavla varit en blodtörstig angripare är oräkneliga. En skjorta hängd över dörren kan i gryningsljuset te sig som en gengångare och syrrans frukttavlor i rummet utanför är då och då hemska ögon.

Men, i måndags hörde jag alltså ett hasande ljud, följt av gnissel. Jag tände omedelbart lampan och när jag väl vant mig tyckte jag att min mobiltelefon rörde sig. Klockan var 6.59 och i nästa stund slog den 7.00 och rummet fylldes av harpmusik från väckarfunktionen.

I går morse var det samma visa. Ett hasande ljud, följt av gnissel, tänd lampa, en iPhone som tycktes röra sig innan klockan slog 7.00 och harpmusik ersatte ljudet av mitt skräckslagna hjärta.

I morse var det dags att ta tag i det hela på allvar. Jag satte på mig mörkerglasögon och väntade på det hasande ljudet och när det kom vred jag huvudet mot byrån.

Där gick två små monster och släpade på en harpa i miniatyr.

”Sch, Grotesque, du väcker Anjo, det är för tidigt än”, sa ett monster.

”Knip, Molesto”, väste det andra.

Sen satte de ner harpan och stämde den, varpå de lyfte upp min iPhone och på något sätt lyckades krångla in både sig själva och harpan i underverket/prettoprylen via undersidan. Strax därefter fylldes rummet av harpmusik. Klockan hade slagit 7.00.

Ännu en märklig dag inleddes.

Monstertvätt

”Hallå där, det är faktiskt min tvättid”, sa jag. Mannen vid maskinen vände sig om. ”Skit också”, tänkte jag.

Det var monstret på våning två. En drakliknande figur med wct-overall.

”Förlåt”, sa monstret. ”Jag är inte så bra på det här med tider. Vi har liksom inga klockor på monsterön.”

”Varför flyttade du hit”, sa jag. Redan nu var det vapenvila och allmän förbrödning på gång.

”Nedskärningar och uppsägningar”, sa monstret och ryckte på axlarna. ”Fast, hade jag känt till finanskrisen här hade jag nog hankat mig fram hemma istället. Jag hade kanske fått skola om mig från allmänt monster till någon form av spetskompetens, men, men ..”

”Vi kan dela på maskinerna”, sa jag. ”Kör du på 60 eller 40 grader?”

Han tittade på mig och slog ut med tassarna. ”Jag bryr mig inte, mitt krux är torkandet. Jag försöker alltid blåsa dem torra, men när man är eldsprutande orsakar det ibland rätt stort svinn i garderoben.”

Jag förklarade för honom att det fanns en uppfinning som hette torktumlare. Han såg storögt på när jag förevisade den här mackapären.

”Jag trodde det där var en tidsmaskin”, sa monstret.

Efter lite mer tvätteori kom vi på att vi var hungriga. Så, jag bjöd in monstret på frukost. Jag fixade kaffe i pressokannan. I ugnen värmde jag ICA:s pumpabröd – det första bake-off-bröd som verkligen smakar bra – och klädde sen in mackorna i färskost och parmaskinka. Jag tog min portion och gav mig av mot balkongen och morgonsolen.

”Ta för dig”, sa jag och hann knappt ut i hallen förrän jag hörde ett brak. Jag vände mig om och där stod monstret med min skärbräda halvt söndertuggad i käften.

”Fibrer”, sa han och såg såväl skamsen som hurtig ut.

Jag tittade på klockan. Bara fem maskiner kvar. Bara fem timmar till med monstret …