Etikett: nya tag

Riv aldrig muren

Jag står vid en mur av glas.
Bräcklig eller okrossbar?
Vem vet någonsin?

Jag ser dig på andra sidan.
Du har inget namn.
Ändå viskade jag det varje natt.

Glaset är en bakvänd kikare.
Och du så avlägsen, minimal och diffus.

Dåtiden tog dig, framtiden mig.
Muren byggdes i ingemanstid.
Strax innan här och nu.

Sträck dina händer mot glaset.
Sök mina fingrar.
Känn mig nästan en gång till.
Precis som jag kände dig för länge.

Le åt minnen och avslutade vi.
Lyssna på mitt farväl sen.

Jag är aldrig med dig.
Jag är alltid med mig.

Säg inte det där ordet.
Lova mig inget mer.
Aldrig blir jag din.
Mitt är all tid från nu.

Du var älskarinnan.
Vi har legat sen vi fick.
Och, jag vill komma igen.
Men, då kan jag inte älska igår.

Förlåt mig, jag täcker muren nu.
Med galenskap, idéer och manus.

Den är gränsen för min obegränsning.
Hit, men aldrig längre tillbaka.

Riv aldrig muren.
Stanna där du var.

Min framtid är din ridå.
Du får aldrig se mig igen.

Sorgfri död

Jag vet inte om det är när hans glasartade blick reflekterar mitt sedan länge lämnade förflutna. Eller när jag går på en gata där ingen skrattar i jakten på lite liv som inte finns.

Det är en dag av tristess, här och där lyckas några uppbåda några promille påhittad wow-känsla, men annars är de neddragna jalusierna dagens mest passande ledmotiv.

Några jag möter är färska, nyfikna på det här livet. Jag önskar dem fantastiska år när jag väntar för länge på en medelmåttig sista måltid.

Det är kallt, det är grått. Jag är med de jag älskar, kanske möts vi igen här, där och någon annanstans, men aldrig som förr igen. För, även om jag ibland ser en glimt av det roliga och får den där lusten att springa bakåt så vet jag att det inte går.

Jag längtar efter något annat nu. Det här är inte mitt liv längre, men det finns ingen sorg i det. Idag är det här en sorgfri död. Utan smärta, utan dramatik.

Sakta vi gå genom stan mot bilen. Om en timme ser jag en strandskata vid en bensinmack utanför Falkenberg. Det är det mest minnesvärda med den här dagen.

Det finns verkligen ingen sorg i det. Jag är i en brytningstid där det jag älskar mest tar över. Varje andetag och tanke bevisar det för mig. Min längtan bär mig helt enkelt bort från det här. Min verklighet bor på en helt annan plats. Så enkelt är det.

Ensam vandrar jag min gata ned. Jag är på väg hem. Lycklig över att jag inte vänder mig om. Eldkvarn (ständigt denne Plura) får sammanfatta känslan. Strofen hämtad ur Kungarna från Broadway:

I morgon är en annan sång, i morgon är en annan gång.

I morgon kommer att bli vacker.