Det är inte du, det är jag

Du kan aldrig göra mig hel,
oavsett vad du säger
eller ber mig göra

Du kan aldrig bli hel
genom att förstöra mig

Förstår du inte
Den värsta ondskan är omedveten
och från den som tror sig göra gott

Hur ska en blind operera en blind?
Kan någon se en förbättring då?

Du kan aldrig säga att du förstår,
för du vet ingenting
Fast, du tror att du vet allt,
trampar på kärleken,
sparkar sönder empatin

Allt i skygglappad tro att du är bättre,
en som upplyst vandrar omkring

Mörkare kan mörkret aldrig bli

***

Du kan aldrig göra mig hel
oavsett hur jag ber dig
Jag är aldrig halv utan dig
även om vi är ingenting utan oss

Min poetiska och sorgsna flykt
är i sanning placebo
om än temporärt läkande tills orden dör

Lyssna inte till mitt ledsna igår,
det är inte aktuellt idag
och stendött imorgon

Du kan berika mig,
men jag är allt utom dig
Glömmer jag det
så, kyss mig farväl
Låt mig aldrig röra dig igen
utan att röra dig med allt jag är
och någonsin vill vara

Ta aldrig hand om mig
när du inte kan se helheten
Mina ord är lika vackra då,
men berättade av en skugga

Vandra aldrig in i min dröm
om jag inte är fullständigt naken
och visar hela mig

***

Gå vid min sida
Släpp aldrig taget
Var där i kärlek och tomhet 
Hjälp mig förstå glädjen
och bemästra sorgen
Lyssna på mig
eller led mig i tystnaden
Känn mitt hopp
och min obändiga lust
Stanna med mig
när taket rasar in
Gå bredvid mig när ambulansers sirener
är sorgsna melodier om död på väg
Likväl som när de sjunger att
här kommer de som vill rädda liv
Vakna med mig
Vagga mig till ro
Lämna mig aldrig,
älskade jag. 

Kartläsaranalfabet

Jag plockade upp en liftare
Vi ville åka till horisonten
Och soluppgången

Jag ville lägga superlim
I våra sammanflätade händer
Viska att inget kan förstöra
Att i min bil kan du hitta rätt
Jag kör dig vart du vill
Men jag visste att det var fel

Ett tårfyllt farväl
Vid första sämsta vägskäl
Jag såg dig försvinna i öknen

Bensinen tog slut
Min GPS blev en NMT-telefon
Kartan så nött och inaktuell

Det är en regnig natt
Inga stjärnor berättar
Om vägen hem

Jag läser en karta
Som en blind läser
Det som inte är punktskrift

Jag vet inte norr, söder, öster, väster
Ökenvägen är en raksträcka
Jag saknar dina kurvor

Så jag sätter mig på huven
Skriver om blodapelsiner och konst
Får ett lugn i min själ
Det är sorgligt
Men det är ett lugn
Åtminstone är jag här igen

Bilar far förbi
Jag känner mig omkörd ibland
Men fäster levande ord på arket

Och jag vet

Om du står där en dag
Med tummen i vädret
Då stannar jag igen

Men jag kan inte drömma om det

Jag hostar
Den här ökenvägen är inte bra för mig
Jag startar bilen

Slår till den trasiga GPS:en
Den flimrar och säger
Fortsätt framåt i 50 år

Automatväxel
Cruise control
Mer blodapelsiner
Och en polis
Som varken är alkoholiserad
Eller stöter på småtjejer
Författarmobilen rullar
Mot nya kapitel

Jag önskar du var här
Men också att din vandring tar dig hem
Även om vi inte färdas tillsammans
Är jag alltid med dig
Min allra vackraste vän
Min älskade augusti

Varje ord är för dig
För mig
Och för alla andra som jag älskar