Språkplastik

Jag brukar låta bli att vara en för gnällig språkfascist, inte minst för att jag själv felar med jämna mellanrum. I dag var jag dock tvungen att reagera.

Dermakliniken, vad pysslar ni med?

01

1. Ska man använda ordet professionell – då måste man kunna stava till det.

2. special anpassas – suck, det där var en gräslig särskrivning.

02

3. Jag misstänker att ni menar cidesco- samt specialistutbildade. Ett bindestreck hade gjort susen.

4. Vad är förresten Cidesco? Är det något bra, eller är det mindre seriöst än specialistutbildade?

5. På tal om specialistutbildade, så står det speialist utbildade – men, herregud!!!

03

6. Nej, det går inte bra med stor bokstav efter kommatecken.

7. Om man jobbar med ögonplastik, bör man inte kunna stava till det ordet då?

8. Är det kärl- och pigmentfläckar ni jobbar med eller kärl och pigmentfläckar?

9. Läpp- och rynkutfyllnad eller läppar (gör ni dem?) och rynkutfyllnad?

04

10. Ska ni avsluta med en uppmaning, så sätt utropstecknet sist. Nu sitter det mitt i en uppmaning, som följs av en mening som börjar med liten bokstav. Inte ett rätt där. Pröva med – Kom in, så berättar vi mer.

11. Sedan är det inte en bra idé att avsluta med fyra punkter. Det är det aldrig.

Jag vet inte hur bra ni är på det ni gör bakom skylten, men språkbruket i skylten är som om jag som copywriter hade fått för mig att operera – skräckinjagande.

Reklam – nja tack

Jag jobbar med reklam och har lite svårt att sätta upp en lapp med texten reklam undanbedes på min dörr. Det är som om jag skulle komma hem varje kväll och mötas av tanken: du hatar ditt eget jobb, Andreas.

Däremot har jag satt upp en lapp med texten: Jag vill ha reklam – men bara om den är någorlunda rättstavad och inte för jävla uselt skriven.

I går hördes snyftningar från svalen och jag öppnade dörren. Där satt brevbäraren och bläddrade i Svepet. Hans händer skakade när han höll fram Elgigantens reklamtidning.

”8 sidor Data SPECIAL”, läste han. ”Vad fan är det för språk? Och så syftar de på datorer när de skriver data, det är inte riktigt samma sak.”

Jag satte mig bredvid honom, beredd att än en gång krama en statstjänsteman helt utan livsgnista. Han läste vidare i packen från mataffärer och andra skummisar.

”Smidig teknik för att alla pusselbitar ska falla på plats. Har du tänkt knäcka några klor i helgen? Herregud, vilken smörja. Först nu ser jag också alla särskrivningar, inkonsekvenser, splashar, överdrifter, fagra löften, överflödet av invändningar, asterisker, villkor, finstilta texter, friskrivningar och inte minst den groteska designen.”

Han tog ett bastant grepp om min arm.

”Hur fan kan jag dela ut tonvis med sån här skit varje år? Nu får det vara slut med det.”

Med beslutsam min reste han sig, plockade alla reklammonster ur väskan och gick. Jag såg honom gå över parkeringen med mycket målmedvetna steg. När han nådde ÅV-stationen vräkte han ned allt material i bingen.

Sen började han gå mot eftermiddagssolen. Jag öppnade fönstret och skrek: ”Vart ska du ta vägen?”

”Jag ska gå hem och uppfinna ett filter till din tv som gör att du, när det är reklam för Citibank, Activia eller Cillit Bang, istället får höra 30 sekunder med fin lyrik.”

Jag knöt handen och viftade med den. ”Min hjälte”, ropade jag. Sen upptäckte jag fönsterkuverten på hallmattan och hämtade dokumentförstöraren.

Rådjur är grammatiska monster

Vi var ute och jagade, jag och polaren. Jag hade ett sånt där grymt muskedundergevär som busarna har i Looney Tunes-filmer. Vi smög oss på två rådjur, då trampade en av oss på en kvist. Rådjuren tittade på oss med darrande kroppar.

– Två rädda rådjur, konstaterade jag.

Tydligtvis var min stämma skräcken som fick det att brista för det ena rådjuret, för det drog därifrån med en jädra fart.

– Ett rädd rådjur, sa polaren.

– Det där lät fel, sa jag.

– Ett rätt rådjur, försökte polaren.

– Det lät helt skridsko, konstaterade jag.

Och medan vi diskuterade om ett ensamt rådjur kan vara rädd, så passade naturligtvis djuret på att skutta iväg.

– Det rådjuret var en språklig kokosnöt samt flyfotad, sa jag.

Sen hade vi fått nog av jagande. Vi tog vår flodångare för två till Baltimore och lämnade in bössorna mot betalning. Sen köpte vi filmen Bambi på dvd och bestämde oss för att ha en filmkväll.

– Tycker du filmen är bra, sa jag halvvägs in i den spännande thrillern.

Min kompis svarade inte. Han grät över Bambis mor.

– Det kunde varit vi. Det kunde varit vi som dödade rådjuret, skrek han.

– Inte så länge vi bryr oss om språket, min vän. Så länge vi är språkligt korrekta kan rådjuren skutta fritt, sa jag.