Konsertdag

Vi är för tidiga till Paddington, så vi får ta en tur till kinan på Redbergsgården. Ägaren upplyser oss om att han på fat har Pripps Blå – i tre storlekar: M, L, XL.

På frågan om han inte har några andra öl, svarar han att han även har flasköl: Falcon 5,2 eller 7,2.

Plötsligt känns timmen som ligger framför oss oändlig.

Paddington är något helt annat, även om de två genierna som diskuterar huruvida U2:s scen är 360 eller 108 grader kanske inte är helt med i matchen.

Efter ett smärre räknefel och viss panik har alla till slut biljetter och kan traska in på Ullevi. Scenen är magnifik – jag har aldrig sett något liknande. Konserten är bra, inte den bästa jag sett med U2, men showen och scenografin är otrolig.

Höjdpunkter: Sunday Bloody Sunday, Where the streets have no name och Ultra Violet.

Utanför, efteråt, en våg av människor. Då kommer cyklisten som ilsket väser cykelbana och självklart ska ta sig fram. Det är hennes rätt och den bevakar hon. Jag tror fanimej att om det blev jordbävning i den här staden och man lade döda och skadade på vägarna – då den där sorgliga typen komma och plinga med sin klocka och vråla om sin jävla cykelbana.

Dagen slutar på Paddington där grundaren förklarar för mina vänner att de borde visa mig den respekt jag förtjänar. Så ska det låta.

Hårdträningsmånad – jag kommer att bli så fet

I min nuvunna struktureringsiver har jag även ritat in ett gäng träningsklasser i kalendern. Käckt märkta i grönt, för att ge sken av att vara hopp, vår, liv, glädje etc. I själva verket är de förstås inget annat än genvägar till kolesterolhelvetet.

Det är nämligen så här. För att komma till gymmet måste jag ta endera av tre vägar.

Korta vägen: då passerar jag två pizzerior, en thairestaurang och min älskade kvarterskrog Paddingtons.

Omvägen: då passerar jag två pizzerior, varav en med fullständiga rättigheter, en fulkina, en krog, ett gatukök, ytterligare en kines, en thairestaurang och så Paddingtons.

Bakvägen: då tvingas jag gå förbi tre pizzerior, varav en med fullständiga rättigheter. Dessutom är den vägen så backig att jag skulle dö innan jag kom till topps.

Givet att jag tränar fyra dagar i veckan fram till jul kommer jag att utsättas för en störtflod av frestelser. Jag kommer gång på gång att tänka har jag spinnat gör nog inte kebabpizzan någon skada.

När jag någon gång flyttar ihop med en dam kan hon få önska öppen spis, balkong, terrass, jacuzzi och heltidsanställda nubier som viftar med palmblad. Själv tänker jag bara kryssa i kravet på att bostaden ska ha ett närliggande gym som inte omges av snabbmatsställen.

Fan, Active ligger mitt i ett minfält och jag har inte mage att undvika smällkaramellerna. Damn it!