Hej, alla föräldrar. Här kommer ett tips om hur ni får illbattingar och sötnosar att sträcka vapen i tid. Håll bara fram den här bilden och säg:
Nu går du och borstar dina tänder annars kommer den här mannen som ser ut som en blandning av ett nyfrälst Jehovas Vittne och en hjärntvättad dammsugarförsäljare och TAR DIG!!!
… fungerar varje gång, jag lovar.
Läsare av den här bloggen kan eventuellt ha spårat en viss aversion mot Postkodlotteriet. Det är framförallt lotteriets ständiga utskick som får mig att flippa. E-post har spammejl, vanliga brevlådor har Postkodlotteriet, ungefär så.
Okej, Postkodlotteriet genererar pengar till bra ändåmål, men återbetalningsgraden är ett skämt. Dessutom är själv idén att skicka köpuppmaningar och lockelser direkt till folk och ge dem ett lottnummer de inte kan undfly – sitt eget postnummer – rejält ful. Inte minst eftersom den triggar ett köpsug hos folk som redan lägger för mycket pengar på fåfänga drömmar om tur i spel. Jag tror att många är med av rädsla för att missa vinsten – tänk om mitt postnummer vinner, bäst att vara med …
Nåja, ett lotteri kan vi väl överleva, men idag läste jag i Dagens Media att det planeras en rad nya lotterier inom kort. Efter att ha sniffat på luktsaltet orkade jag läsa vidare om:
Dessutom ska det eventuellt planeras för Adresslotteriet. Fantastiskt. Då skulle vi alltså ha Postkodlotteriet och Adresslotteriet.
Vad kommer efter det?
Fantastiskt! Vi får bygga om alla lägenheter och byta ut brevlådorna i ytterdörrarna mot hundluckor så att alla lotteribrev får plats. Varje vecka kommer 9000 försändelser om olika lotterier till alla hushåll – och det blir olagligt att inte vara med. Alla brevbärare får käka anabola för att orka bära ut skiten. När skogen till sist tar slut på grund av skövling i syfte att trycka lotterireklam (i början av 2013) stormas Finland för att vi måste komma åt träden.
Men, några vinner ju varje vecka … Här följer ett fiktivt, men realistiskt samtal till en vinnare.
”Hej, du har vunnit i grannyran”
”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA….”
”Du har vunnit 18,6 miljoner …”
”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA…”
”… blåbär i inte-riktigt-de-där-bären-som-Almqvist-diktade-om-lotteriet. Din vinst kan avhämtas i Härjedalen i september.”
[den stora tystnaden utbreder sig i andra änden av luren]
God natt!
Det föll en bra dos snö över staden i natt. Barnen var glada och tindrade där de åkte omkring i kvarteret, sittandes i pulkor drogs de till nästa backe av sina föräldrar. Åtskilliga barn hade så rosiga kinder och själar att de lät föräldrarna stanna till och prata med andra vuxna i minst 20 sekunder innan de slet fram sina oxsvanspiskor och vrålade ”framåt”.
En som inte var glad var världens skapare. Han var för stunden i Göteborg och tittade bekymrat på sina lågskor samtidigt som han slog ett nummer på sin iPhone och lät högtalaren gå på.
”Välkommen till himlen, det är lördag och vi har stängt för …”, började en röst.
”Sila snacket, Sankte Per, det är jag.” Det blev tyst i luren i några sekunder. ”Öh, hej chefen. Jag trodde det var en sån där telefonsäljare.”
”Hör på, Per. Jag är i Göteborg och det har fallit en decimeter snö i natt.”
”Inte för att vara en besserwisser, men det är faktiskt 15 centimeter”, sa Sankte Per.
”Jag vill minnas att jag godkände 15 millimeter”, sa Gud. Konstaterandet ledde till en flämtning och ett febrilt knackande på en dator i andra änden av luren.
”Herregud, Herre Gud. Det har blivit fel”, sa Sankte Per.
”Det är fullständigt uppenbart. Mina skor är förstörda och Göteborg är för vitt. Det här ingick inte i mina planer. Jag vill att du rättar till felaktigheterna med att fixa till +3 och åtminstone 40 mm regn det närmaste dygnet.”
”Det kommer att skapa rejält kaos i kollektivtrafiken, chefen.”
”Per, jag är i Sverige. Landet Lagom, du vet. Här ska det vara mellan +19 och +21 grader, någonstans mellan lätt bris och bris, soligt utan att vara molnfritt och så vidare. Faller ett av de kraven, då blir det kaos. Då stannar tåg, bussar, spårvagnar utan någon egentlig anledning. Allt i samhället krackelerar så fort det avviker från lagom. Allt, med undantag av TV4:s evighetslånga reklamavbrott.”
”Men, jag har redan dealat med yr.no och SMHI och sålt in 4-6 mm regn.”
”Är du mest orolig för att få ett samtal från en statsanställd meteorolog i Norrköping och hans hurtiga kollegor i Oslo eller ett bistert utvecklingssamtal med mig?”
Det var tydligt att Sankte Per kände sig illa till mods, för det flämtade till i luren.
”Jag ska göra som du säger. Det ska regna rejält, jag lovar.”
”Bra”, sa Gud. ”Nu åker jag till den där avspänningskonferensen i Brisbane för att försöka få Djävulen att slappna av lite de närmaste åren. Jag har lovat honom sol, bra surfväder och paraplydrinkar på stranden.”
”Eh, du fick inte mejlet från mig i förra veckan, va?”
”Nix, har Djävulen ställt in?”
”Nej, men vi gjorde en liten felleverans till. Det är totalt regnkaos i Queensland. Delar av Brisbane ligger under vatten.”
”Aj då”, sa Gud. ”Styr om Djävulen till Maldiverna illa kvickt.”
”Det är nog lite för sent för det, Gud. Han åkte till Australien lite tidigare, blev förbannad och nu ringlar det giftormar lite överallt i staden. Han lämnade ett meddelande via sms igår att du, Jesus, himmelen och i stort alla andra kunde dra vart som helst utom åt helvete, han vill nämligen inte träffa dig alls. Han är superarg.”
”Superarg? Skit, det har han inte varit sedan vi skulle äta picknick i Schwarzwaldskogen 1347 och jag glömde att ta med dessert.”
”Var det då han släppte loss digerdöden i Europa?”
”Ja”, sa Gud.
”Åh, jösses”, sa Per i luren. ”Det här kan bli allvarligt. Kan det bli ännu värre när han hämnas den här gången?”
”Det har redan börjat”, sa Gud och lade på luren. Han tittade med tom blick mot en reklamtavla på andra sidan vägen. Med tyst, tyst röst suckade han än en gång ”det har redan börjat”.
Jag följde hans röst och flämtade till av skräck när jag såg innehållet på tavlan. Postkodlotteriet var tillbaka – större än någonsin.
Det ringde i hemtelefonen i dag. Något som är lika sällsynt som en kvällstidningsupplaga av acceptabel kvalitet.
”Svenska Spel här, du har vunnit …”
Händerna började darra. Jag blev torr i munnen. Hjärtat slog minst 200 slag i minuten. Efter alla dessa år var jag en vinnare och jag kunde redan se mitt framtida liv passera revy (eller snarare Pariskabaré) framför ögonen.
”… mardrömsvinsten.”
Det blev olycksbådande tyst. Min inköpslista på Saville Row krympte likt ett par Epaskjortor. Maldivernas stränder bleknade bort och jag fann mig tittande på en smutsgul tegelfasad och ett tak med tre ruggiga duvor.
”Vad är det”, sa jag till slut. Rösten i andra änden av luren skrattade ett hest gotländskt skratt. ”Det märker du när du somnar, Andreas.”
[klick]
Strax efter ringde det igen. Jag slet åt mig luren och hörde samma röst. ”Svenska Spel här. Vi glömde berätta om din Jokerrad …”
Hoppet spirade än en gång. Jag såg framför mig 30 mille på kontot, hur jag delade det med min familj, skänkte några miljoner till de behövande i Pakistan och ändå hade en skottkärra full med pengar över.
”Vi har via en matematisk algoritm kommit fram till att ingen någonsin har varit längre ifrån sju rätt än du. Så, du får besök av hela ensemblen från filmen Joker ikväll. Maratonvisning av filmen, du står för mat och kröken.”
”Säg inte att …”
Rösten skrattade till. ”Jodå, PG Hylén från Oddsetfilmerna och Gert Fylking kommer. Dessutom lovar Bengt Palmers att lira några låtar runt lägerelden i ditt vardagsrum. Du kan börja hacka upp sängramen till ved.”
Jag förklarade att jag vägrade. Något som tydligen fick honom att surna till.
”Tja, vi kan ju skicka Johannes Brost som sin rollkaraktär Joker när helst du går ut på krogen istället. Varje gång du ska beställa en drink och vill spela världsvan kommer han att dyka upp och säga ‘ska det vara en tolva vodka som vanligt’. Vi kan ordna det”, sa han ilsket.
”Ni är fan inte kloka”, sa jag.
”Då får vi ta till det tunga artilleriet, något vars ondska inte ens vi på Svenska Spel kan kontrollera”, sa rösten. Och, jag undrar om den inte lät lite skräckslagen.
Från badrummet hördes ett hasande ljud. Jag rusade dit, fortfarande med luren tryckt mot örat. Golvbrunnen under badkaret sköts undan och en knotig hand stack upp och bröt bort bitar av golvet.
”Clownen Snåljåp från Det”, sa jag.
”I wish”, sa rösten i telefonen.
”Herregud”, sa jag när jag strax därefter såg vad som kravlade upp ur avloppen. Mannen borstade av sig, log mot mig och öppnade munnen. Det var VD:n för Postkodlotteriet.
”Hello, the post code lottery is about doing good things, we call it market driven charity”, sa han på tafflig engelska.
”Skicka hit Bengt Palmers och gänget”, skrek jag rätt in i telefonen.
… men det var ingen där längre. Det var bara jag och mannen kvar. Han vars kapitalistisk välgörenhet får alla med minsta anlag för spelmissbruk att betala, eftersom man inte kan byta postnummer och dessutom är så där missunnsamt rädd att grannarna ska bli miljonärer när man själv är lottlös. Dessutom låg hans organisation bakom ett program på TV4 med Rickard Sjöberg, vilket faktiskt är ännu värre.
Jag svalde hårt och viskade, knappt hörbart: ”Farväl, grymma värld.”
Word up, Anjo 