Vattenkärlek

Vi går i en stad
Där regnet är kung, drottning
Och landsfiskal

Vattnet värmer
Som en sprakande brasa

Varför finns det omvägar runt vattenpölar?
Vi förstår det inte

Vi älskar havet i november
Aspens spegel i april
Förförs av solglittret i juli
Och vinterns skummande raseri

Vi kan bygga ett universum i en fiskdamm
Föds på nytt av var porlande bäck

Hur kan vi inte älska regnet?

Vi pratar med regn i munnen
Vi älskar det våta som smeker oss
Vi är födda där hav möter himmel
Vi lever under mulna skyar
Där solen ändå värmer

Världens bästa paraply
Är en vän som älskar regnet
Glöm aerodynamik
Och golfschabraken
En kram
Är allt du behöver

Det började ju så blött

Regnet väckte mig från en mjuk dröm i morse. Det knackade försiktigt på rutan, som det gärna gör i midsommartid. Jag insåg att eftersom min båt är en fantasi var det bara kommunala färdmedel som gällde i dag.

Självklart hade vagnen gått sönder när jag kom till Olskrokstorget. Den stackars föraren försökte få en tonårig framdörr att bete sig. Att alla vagnar i hela världen går via den här hållplatsen nu, på grund av spårarbeten, ökade nog inte stressen.

Till slut rullade han iväg och jag valde den efterföljande rackaren och tänkte klurigt att den första vagnen säkert skulle trilskas även på Drottningtorget. Det gjorde den, och min vagn skulle förstås in på samma spår. Kanon, tidigt avhopp och en rätt lång promenad i ösregnet trots allt.

I Brunnsparken stod en lynchmobb. Det var folk som läst förra veckans rubriker om superväder i midsommar och nu stod där med grillkolssäckar och mord i sinnet. Jag fattade det som att de delade upp sig i två team. Ett skulle grilla murveln som författat löpsedeln, ett skulle leta upp meteorologen och fixa ett helstekt smhi-svin.

Vädret just då kunde bara beskrivas med en fras – vilken lustigt nog är min norska vän Ragnhilds favoritfras: det är mulet i hela Västra Götaland. Jäpp, inte ens med en flång ny HD-tv hade du kunnat upptäcka några nyanser i det gråa.

Men, så hände det. Gud vred om kranen. Himlen sprack upp i ett leende, det kändes surrealistiskt. Folk, vana vid att midsommar alltid är orkaner, regn och åtta plusgrader, tittade mot skyarna. Kunde det hända? Kunde vi vara på väg mot en dag som faktiskt alltid förekommer i alla reklamfilmer inför midsommar, men som vi aldrig upplever? Solen sken plötsligt över staden. Trots att det är midsommar i morgon.

Och, på tio minuter hann jag med att handla på Systembolaget och få en sallad på Coffee & Deli, två favoritställen som normalt tar rätt lång tid. Jag började undra om det här var en dröm.

Eftermiddagen kom, molnen drog vidare och nu var det plötsligt varmt.

I morgon är det midsommar. Kan det bli sol? Nej, de norska meteorologerna lovar regn, trots allt. Men, jag vet inte – i dag var en förtrollad dag. Sol i midsommartider. Otroligt.

Glad midsommar på er. Älska på rätt sätt.

Regnstänk

Det var en – till och med för Göteborg – väldigt regnig dag i går. Jag såg deppiga fiskmåsar sitta under träd och gruppkramas. Och Johanna i Brunnsparken fick stripigt hår. Det händer inte varje dag.

Det första offret i ett regnväder är paraplyer. Några stänk och lite vind är allt som behövs för att de ska ge upp. I går fylldes staden av fallna paraplyer. En del begravdes i papperskorgar, en del lämnades på trottoarer.

Själv har jag under långa terapisessioner med mitt paraply förklarat att det inte är lönt att vända sig ut och in. Är det inte bättre att skalet blöts ned än att att ösregnet dränker din själ, där har ni mitt resonemang. Det funkade åtminstone i går.

Det andra offret är ungdomar som tolkar ösregn som: Ja, då tar jag väl på mig mina Converse och skiter i jackan. Nog står väl en grå hoodtröja mot regnet?

(fast, de tänker nog mer i termer som: regn, orka bry mig)

Deras klädval är katastrofalt och mot slutet av dagen släntrar kolonier av dyblöta framtidshopp genom Nordstan och ser lika patetiskt deppiga ut som emokidsen som normalt häckar där.

Regnet i går var för övrigt av den fega typen. Jag gillar regn där dropparna nästan spräcker paraplyet. Vattenprojektiler som känns. Gårdagens regn var en dusch. Någonstans mellan blomspruta och den genomsnittliga kraften i miljonprogrammets sämre badrum. Fast, blöt blir man – på det otäcka, påkrypande sättet.

Faktum är att flera människor misstolkade regnet som en dusch, klädde av sig nakna och började att sjunga. Det minskade inte måsarnas behov av gruppkramar direkt.

I dag verkar det vara mulet i hela Västra Götaland igen, men än så länge håller Gud blomsprutan bakom ryggen och ser lite pillemarisk ut.

Får nog dansa regndans, med tanke på mina usla färdigheter i den grenen blir det + 29 grader och gass då.

Blötmonster

Jaha, så gjorde jag bort mig igen. Jag har köpt en kakmonsterdräkt som jag länge velat ha på mig på kontoret. Jag tog den för halvannan vecka sedan, men då var det så hett att jag svettades värre än en tjockis som bär flyttlådor i sommarvärme. Jag svimmade helt enkelt och fick ge upp.

I morse tänkte jag göra ett nytt försök. Jag krängde på mig dräkten, tog min uppblåsbara maryland cookie under armen och begav mig ut.

Vädret log inte mot mig. Istället regnade det katter, hundar, pensionärer och eh, regnvatten. Jag var dyblöt redan innan Willinsbron, men gav inte upp. Jag klafsade på, skrämde hundar och fick en och annan cyklist att köra in i diverse buskage.

Någon hade hällt ut grå och svart färg på himlen och sen kluddat med jättefingrar. De nymålade, gröna träden slokade. Bilarna skvätte från smutsiga vattenpölar. Paraplyer blev sjuka och vände ut och in på sig själva. Fiskmåsarna skrattade rått åt de hukande människorna. En kyrkklocka dånade ensamt och dystert. Termometern visade 9 grader. Det var en typiskt göteborgsk vårdag.

Men, så… På Gustaf Adolfs torg sprang en pojke fram till bussen. Han hade en guldgul teddybjörn i famnen och log stort mot chauffören. Chaffisen log tillbaka och solen sprack fram en smula.

Den här dagen kan nog leverera trots allt.

Fast, det är lite jobbigt att sitta i kontorsstolen i en fluffig, blå dräkt som är mer än fuktig, luktar rätt så otrevligt och kliar på ställen där kakmonster inte bör klia sig.

Dessutom sabbar det min fingersättning… Well, well – allt för konsten!

Jul, jul, strilande jul

Okej. Sexton dagar kvar. Det kan fortfarande bli vitare, men tecknen är allt annat än lovande. Tecknen  är istället stora, blöta och ihärdigt fallande.  +7C och novemberregn i december. Glöm inte paraplyet, tomten.

Det är mörkt när jag skyndar till jobbet, det kommer att vara lika mörkt när jag går hem. En härlig insikt kl. 7.31 när jag är på väg över motorvägsbron. Under mig en blöt vägbana och det där ljudet som den skapar när pendlarna rullar fram. Hundratals bländvita ljus som avslöjar att fler än jag är uppe för tidigt idag också.

Några få timmar av ljus, eller snarare omörker, piggar upp (begränsat) mitt på dagen. Fast, det är tillräckligt för att se mina bryderier om både det ena och det oenade flyga söderut, mot varmare stränder. Det känns ändå rätt fint på något sätt då.

Julstaden har tänt sina ljus och de glimrar i vattenpölarna när jag går hem. Kommunal ljusdesign runt Gustaf Adolfs torg. Julstämning i hela Brunnsparken.  De som inte fattat att det är total recession hastar fram med julklappspåsar. Kompisen har bäddat in symaskinen i en svart plastsäck. Kanske är han rädd att få stryk på Lerumspendeln om han visar den.

Sen. Jag är ensam, traskar förbi en snart-är-jag-din-för-evigt-arena med grönt, grönt, grönt gräs som tittar ut. Dis. Bris. Dripp. Dropp. Huva på. Handskar på. Burr. Kurr. Hemma. Tittar ut genom fönstret. Mörkret är kvar där ute och väntar på mig. Imorgon gör jag det sällskap igen.

Om två veckor börjar det ljusna igen. Så, om fyra veckor kommer det att vara lika mörkt som idag? Alltid något.

Okej, jag kastade kärringen i sjön – so what?

I morse var en märklig dag. På gatan stod ett gäng produktutvecklare och testade splitternya och vattentäta jackor. De var uppgivna och rätt blöta. Det finns inget plagg som står emot en november i Göteborg, helt enkelt.

Vattenpölarna var som Victoriasjön. Det blåste orkan upphöjd med tornado. Regnet räknades i kilometer snarare än millimeter. Mitt paraply vred sig i de märkligaste former. Överallt gick folk med böjda huvuden för att skydda sig mot vattenmassorna. Självklart krockade de med andra människor, eftersom man ser dåligt när man går böjd, och fick hjärnskakningar som följd. Gustaf Adolfs torg såg ut som ett slagfält. Överallt låg medvetslösa göteborgare och utsattes för ett våldsamt skyfall. Ambulanserna for i skytteltrafik. Det var fruktansvärt.

Och på bron över Hamnkanalen stod en kärring och sa: Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Hon var rultig, klädd i en klargul regnkappa och blå gummistövlar. Hennes glasögon var fulla av vattendroppar och hon log ett cigarettgult leende. Det stripiga håret var extra stripigt på grund av regnet.

Det fanns inget annat att göra. Jag tog tag runt hennes knän och kastade henne över broräcket.

PLUMS! Där låg hon och guppade som ett tjockt flöte. En och annan förbipasserande klappade mig på axeln och sa att jag gjort något bra. Jag gick därifrån, köpte en frukostmacka och gled in på kontoret.

Jag är en fridens man, men säger man att dagens väder var något annat än en lika glad stund som att få en burk saltsyra krossad innanför kalsongerna – då ska man bada…

Väderomslag som var som ett tjuvslag

Igår satt jag utanför ett fik och var sådär kontinental. Drack kaffe och fällde nästan ut lillfingret på det mest dekadenta av sätt.

Idag stirrar jag ut genom en ruta och ser bara grått, grått, grått. Det blev aldrig ljust idag. När inte regnet spydde ut sig självt från ett av otaliga moln hängde det i luften och bara väntade på att falla.

Att titta ut i stan idag var som att se en film om Polen à la 1992 – på en svartvit tv med grynig bild.

Märkligt nog blir även bilköer värre och långsammare när det är pissväder. Bussar och pendlare försökte saxa vid Centralen, tutande och ilskna miner. Men, framförallt grått. Bara bilarnas ilsket röda bromsljus piggade upp det polskt gråa.

Ännu en dag med blomspruteduschregn. Det här är en årstid som borde varslas omedelbart. Den är helt klart överflödig.