Regnbågsflaggor och stollar

Jag läser en nyhet i Göteborgs-Posten som får mig att skaka på huvudet:

Patriotiska studentförbundet vill inte ha några regnbågsflaggor på stadens flaggstänger. Det är förstås inte ett utslag av någon form av homofobi det handlar om, utan problemet är främst att flagglinorna vandaliseras, vilket fått förbundet att äska 2000 kronor i extra bidrag för att fortsätta sitt uppdrag med att hissa och hala flaggor.

Käre, Torsten. Om det kostar staden 2000 kronor extra för att visa alla att i den här staden får man bli kär i vem man vill, oavsett kön, då är det 2000 kronor som använts på ett mycket bra sätt. Således borde du och ditt gäng få era extra pengar.

Det är bara ett litet problem, du refererar flera gånger till regnbågsflaggorna som homosexflaggor och konstaterar också följande:

Jag har inget emot homosexfestivalen, det här handlar om ett ogenomtänkt beslut om flaggning på alla kommunala inrättningar. Det är också pedagogiskt misslyckat. Hur ska man förklara som förskollärare för små barn vad det är för flagga och vad den symboliserar och vad det är för människor. Barnen kan ju få mardrömmar om förskoleläraren berättar om vad homosexualitet handlar om

Oh, det är nu det börjar stinka riktigt illa om det här. Du förstår, det är nämligen så att i den här staden ska vi vara stolta över att alla kan visa kärlek öppet. Det är fantastiskt att det äntligen accepteras allt mer att män kan älska män och kvinnor bli kära i kvinnor. Som heterosexuell man hade det varit lätt för mig att rycka på axlarna åt flaggorna, men jag känner stolthet när jag ser dem, just för att de säger en väldigt viktig sak till mig: ALLA har rätt att älska den de blir kär i. Och om barn förstår det redan i förskoleåldern kanske vi får än färre idioter som knackar bögar i framtiden.

Men, jag kan förlåta dig, Torsten. Det finns en djupt rotad misstro mot homosexuella i samhället och du är inte den ende som har problem med detta, fast du sa en sak till i den här artikeln som fick mig att fundera lite:

Tidigare i år tillät man samerna att flagga på Gustav Adolfs torg och sedan fick zigenarna flagga. Vad blir nästa steg, att handikappsrörelsen hissar sin? De har väl ingen flagga, men de kan ju kanske skapa en med en rullstol och två korslagda kryckor undertill

Oj då, orsaken är tydligen att du bara vill se nationsflaggor hissade och det av tradition. Jag vet inte … på något sätt får jag lite bruna vindar i näsborrarna nu, det kan inte hjälpas.

Varför skulle inte en bortglömd ursprungsbefolkning (samer) få synas? Det har funnits många ursprungsbefolkningar som gömts undan, satts på undantag och så vidare. De har ofta blivit en socialt utsatt grupp som ett resultat. Om vi gör tvärtom så är det väl värt några dagars fladdrande på våra flaggstänger?

Och är det inte fint att romerna (zigenare som du använder det känns lite nedvärderande) äntligen visas upp som en erkänd minoritet? Jag kan berätta att jag känner en dam som jobbat stenhårt med att hjälpa romer in i samhället och den stolthet och glädje de känner när de tillåts ta plats i vår värld är enorm. Jag har sett glöden i hennes ögon för varje litet steg åt rätt håll som tas där. Att de får stå på Gustav Adolfs torg och se sina färger fladdra ihop med den svenska flaggan är fanimej på tiden.

Dessutom så kanske vi inte ska snacka om handikapprörelsen (en bättre term är funktionshinder) på det här sättet? Och, om det nu vore så att vi behövde hissa en flagga för att påminna oss att vi har medmänniskor med fysiska eller psykiska funktionshinder – är det då inte bättre att göra så än att tiga och låtsas som ingenting?

Du kanske menar väl, Torsten, men jag tror att det är dags för patriotiska studentförbundet att studera verkligheten ett tag. Under tiden kan vi andra njuta av att Göteborg flaggar för allas rätt till sin identitet och allas rätt att leva utan risk för repressalier och förtryck i den här staden.