Etikett: religion

Jesus och tomten slåss utanför huset

”Advent betyder väntan!”

”Nej, det betyder ankomst. Min ankomst!”

Jag ryckte till av de upprörda rösterna och gick ut på balkongen. På gatan stod Jesus Kristus och Jultomten och skrek på varandra. Rudolf med röda mulen och Jesus åsna tittade på varandra och skakade på sina skallar.

”Lägg av”, skrek jag. Männen tystnade och vände sig mot mig. ”Se på er, två skäggiga män som tror att de har monopol på den här tiden av åren. Att ni inte skäms att bete er som ett par välavlönade politiker.”

”Advent betyder väntan, väntan på mig”, sa tomten. Det brann till i Jesus ögon och hans fridfulla uppsyn var inte mer. ”Advent betyder ankomst, Herrens ankomst.”

”Enligt Wikipedia kommer advent av adventus som betyder ankomst”, sa jag. Jesus skrattade och skrek ”touchdown”. Tomten såg rött och började svinga sin julklappssäck mot vår Frälsare som försvarade sig med palmblad.

”Lägg av”, skrek jag, mycket medveten om det fantasilösa i att använda samma skällsord. Det var meningslöst. Grälet övergick nu i en rejäl nävkamp. Tomten hade en fin uppercut, det ska erkännas, medan Jesus gick med vänstern före. Smockor blandades med verbala råsopar:

”Förvandlar vatten till vin? Fint, hjälp folk att kröka mer” … ”Kryper ned i skorstenar nattetid för att klappa barn. Hej, pedofil” … ”Föder 5000 med fem fiskar och två bröd. Fint med genmanipulerad mat, va” … ”Rotar i folks strumpor, sniffar du på kvinnors trosor också?” … ”Du umgås med folk som säljer dig för 30 spänn och du ska rädda världen?” … ”Är du och renarna verkligen bara vänner?”

Jag drämde igen dörren och stängde ute bråket. Vi har en tid på året när folk antingen blint förlitar sig på en som ska rädda världen och frälsa oss alternativt panikköper avlatsbrev i form av dyra leksaker i tron att lyckan och friden kommer inslagen.

Båda lösningarna är fantastiska i teorin. I praktiken är det förstås vi som måste förstå, agera och göra deras jobb. Jesus och Tomten kommer tyvärr att fortsätta att slåss tills ingen av dem orkar längre.

Jesus sekonderas av de bokstavstroende. Det är de som vantolkar och förvanskligar allt vad gott budskap heter i syfte att tillskansa sig makt på Jorden under skenet av att vilja hjälpa oss till evigt liv i Himlen. Det är människorna som säger sig stå för det goda, men hamrar in ett copyright-tecken i Bibeln och gör religionen till ett allt annat än gudomligt instrument. De syr igen hans ögonbryn, peppar Jesus och låter honom villigt dö på korset gång på gång för att det gagnar dem.

I Tomtens ringhörna står de dödfödda prylmånglarna. Det är de som Jesus kastade ut ur templet, så då valde de Tomten. De är fast övertygade om att det enda måttet på tillväxt i den här världen är att deras resultaträkningar, bonusar och midjemått sväller. Det gör inget om det sker på bekostnad av att alla vi andra öser onödiga gåvor för pengar vi inte har över barn som verkligen inte orkar tindra mer. Samtidigt ger de förstås lite nödtorftig CSR i form av gåvor till de hungriga och så blundar alla. De viftar med en handduk mellan ronderna, triggar Tomten och låter honom vakna ensam på Nordpolen så fort julen är över för att han är överflödig.

Jag tänder första ljuset. Det har inget med någon bestämd figur att göra. Det lyser för mig, för dig och alla andra som står mig nära och lovar att den här julen ska bli den bästa, varmaste och mest innerliga någonsin.

 

Ett. Sju. Tio. Oändligt

I nästan alla religioner finns en gyllene regel. I Bibeln sammanfattas den som:

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Bra där. En regel. Och kristallklar dessutom.

I katolicismen har vi sju dygder och sju dödssynder. Var som de förra och avstå de andra – då blir allt bra.

Helt okej. Sju enkla regler. Dessutom varandras motsatser. Okomplicerat.

I gamla testamentet fick Moses ta emot tio Guds bud. Två stentavlor som berättar allt vad vi ska och inte ska göra.

Överkomligt. Tio konkreta förhållningsregler. Jag kan köpa dem.

… och det är då jag inser hur skönt det är att Gud inte är svensk byråkrat.

Fattar ni hur jobbigt det hade blivit för Moses att bära ned stentavlor med hela Svea Rikes Lag? Bara att recitera dem hade motiverat de där 40 åren som Israels folk vandrade i öknen – och de hade känts som 200 år.

Dessutom hade han inte fått det för Gud, som givetvis också varit skyddsombud, och beordrat att Moses max fick lyfta 20 kilo.

Naturligtvis hade inte heller den okontrollerade sprängningen av Jerikos murar med hjälp av basuner godkänts av arbetarskyddsstyrelsen.

Och plötsligt inser jag att Jesus aldrig fått gå på vatten utan flytväst om Gud var svensk byråkrat. Självklart hade Jesus förvandlande av vatten till vin krävt att han i förväg sökt serveringstillstånd. Dessutom hade han förstås fått sin Golgatavandring och korsvistelse omvandlad till färdtjänst och villkorig dom med fotboja. Något som på allvar hade ställt till det när det gäller trosuppfattningen och tolkningarna av Bibeln i våra dagar.

Nä, tacka vet jag gyllene regeln. Den räcker för mig.

Gud

Tidigare i veckan snubblade jag över en uppmaning om att blogga om Gud. Tja, varför inte?

Låt mig direkt säga att jag tror på Jesus kärleksfilosofi. På samma sätt tror jag på Plura, Buddha, Nalle Puh och Kakmonstret. Men, också Abraham Lincoln som sa så här:

Det är inte antalet år i våra liv som räknas, utan livet i våra år.

Egentligen är det oväsentligt vem som sagt något, det viktiga är att vi försöker handla gott. Min tro är nämligen att Gud är summan av våra goda gärningar och bra tankar. På samma sätt är Djävulen summan av vårt mörker.

När din älskades läppar leker längs stigar som bara de får beträda. Ett gammalt par som går hand i hand. Det leende barnet. Trösten som ägaren av ett skrubbat knä får. Varm choklad serverad i en snödriva. Promenaden genom ett regn som regnar från alla håll för att någon behöver dig. Den fräkniga flickan som säljer majblommor på X2000. Allt det skapar en vackrare värld.

På samma sätt finns ondskan inom oss och förfular när vi släpper ut den.

För mig är framtiden ett oskrivet blad. Antingen skriver vi en vacker saga med gåspenna på det, eller så spyr vi ned arket med vämjeligt hat. Vi är Gud i den bemärkelsen, vi bestämmer. Det har vi alltid gjort. Det är min tro, och jag vägrar låta någon säga att jag har fel. Men, jag tänker inte säga till dig att jag har rätt. Du får tro vad du vill.

För mig är Läkare utan gränser lika vackert som en missionärs omplåstrande. Ett blomsterbuds ringande på dörren kan bringa ett lika viktigt budskap som prästen. Är en predikant bättre än altruisten, eller är det ingen skillnad? Jag tror att vi ibland sätter onödiga etiketter på saker så att vi inte ser det viktiga – godheten.

För mig är flickan som berättar att jag är helrätt när jag har haft en usel vecka Gud. Hennes ord är allt jag behöver. Tröst kan finnas i bibeln, men likväl i ett sms skrivet av ett vackert hjärta.

Det där är min tro, att allt betyder något. En bra låt på Spotify kan läka lika mycket som pastorns ord. Godhet graderas inte och framförallt har inte någon organisation copyright på ordet eller rätt att hävda att andras tolkning av ordet är fel. Den som säger att den äger sanningen är den största lögnaren.

Faktum är att Gud är mer lättsmält än de falska auktoriteter som verkar i Guds namn.

Mycket bra sker i Guds namn, jag älskar dem vars goda hjärtan gör att de ser de ensamma samtidigt som de blundar för våra tillkortakommanden. Tyvärr sägs också mycket skit i Guds namn av de som vantolkar, förfular och förvrider religionen så att det passar deras maktlystnad eller litenhet. De tar sig en rätt som aldrig är rätt och förstör något som i teorin är jättebra och fint.

För mig är det aldrig Guds vilja att vi attackerar det landet, det är små människors beslut. Min version av Gud klappar inte någon i ryggen och säger bravo när en granat sprängt en skola i luften så att flickorna och pojkarna dog innan de lärt sig alfabetet.

Min Gud kan mycket väl vara ”pappa” till en man som alltid låter barnen komma till sig. Däremot kan jag aldrig tro på att någon är kärlekens Gud om den inte ser kärlekens skönhet även när två kvinnor eller män tittar på varandra.

Så länge en kyrka köper tystnad för att undvika åtal om pedofili eller talar om att kondomer ökar spridningen av aids kan de inte i nästa andetag tala om kärlek och godhet utan att avslöja sig som falska profeter.

Det är synd, på mer än ett sätt, att en vacker möjlighet ska solkas ned av små människor.

Så, skapade Gud Jorden? Ja, som jag ser det skapar vi Jorden och förändrar den med varje handling vi utför. Skapades planeten av en högre makt? Jag har ingen aning, och det spelar mindre roll. Vi skapar framtiden, vi är allsmäktiga när det gäller den detaljen.

Vad händer när vi dör? Har vi en själ? Jag tror det och jag tror att vi träffar de fina som försvunnit en dag. Jag kanske har fel, men det kommer jag aldrig att upptäcka i så fall.

Nog pratat. Lite sömn nu. När jag vaknar ska jag till en version av paradiset, Skatås, och sen ska jag skriva ord som jag hoppas gör världen bättre. Det är mitt bidrag till skapelsen 21 juni 2009.

—

Slutkläm: Min syn på kyrkan har inget att göra med att jag blev relegerad från söndagsskolan på grund av ekivokt språkbruk eller konflikten i barnkören där jag hotade med avhopp om jag inte fick sjunga solo.

Slutkläm II: Pratar vi fotboll är Torbjörn Nilsson Gud, och det är däremot en absolut sanning.

Döda reklamare och Cesar vs. Hadeshunden

Om jag skulle hamna i helvetet när jag stämplar ut hoppas jag att det sitter på en skylt på dörren: Reklam. Nej tack!

Det vore fint, för då hade jag fått åka till himlen istället.

Det hade varit lite kul att få skriva copyn till Jesus nylansering på Jorden. Lite roligare än att skriva ordet Kuponginlösen.

Att få lyfta Sankte Per, helt klart fyra bland himlens varumärken (kan ni inte de första tre får ni en blixt i skallen snart), till en ny position – det hade varit en utmaning.

Men, om nu inte Gud finns, kanske du hävdar? Ja, då hoppas jag att det är de elyseiska fälten som gäller, precis som romarna och grekerna trodde. Ljumma vårvindar, du blir inte bakis av vinet – fattar ni vilka texter det hade blivit?

I och för sig. Det hade varit lite coolt om grekerna hade rätt, att Hades fanns och vaktades av Kerberos. Jag undrar om Cesar Millan hade kunnat snacka förstånd med en trehövdad hund? Och hade jag kunnat sälja in Hades som något av timesharingens paradis?

Hinduism däremot – nej. Om Karmas lag gäller, vad hade jag återfötts som då?  Tänk om jag hade blivit en amöba, eller något ännu värre – art director… Aaaah.

Hmmm… undrar om det här inlägget inte just passerade sin dead- och dumbline?

God natt!

Ofrälst flowflanör

Jag har haft en något stormig relation med kyrkan i mitt liv. Som pytteliten lär jag ha dumpat lite last under mitt eget dop, jag blev relegerad från söndagsskolan och som den drama prince jag var i sexårsåldern hotade jag helt sonika att lämna barnkören om jag inte fick sjunga solo.

Jag har sedan dess blivit lite coolare och har en högst personlig tro, men fortfarande vill jag helst inte pådyvlas några andras trossatser.

Det gäller inte minst när jag pulspromenerar.

Det gjorde jag idag och jag hade precis fått upp ett grymt flow längs Delsjövägen. Momentum var ordet, sa Bull. Då bryter en ambulerande frälsare in i min gångriktning och drar fram en genväg till paradiset i A6-format.

Jag hinner inte ens stanna utan gör en elegant sidomanöver och fortsätter. Mot Olskroken, i min bok. Mot helvetet då jag inte ville ta emot deras frälsning, enligt deras bok.

Fast, en sak gjorde mig lite nyfiken. Vilken kyrka kom de ifrån? De var inte så nördigt propra som vittnen och mormoner ofta är när de överfaller vanligt folk på gångvägar. Snarare lite slitna. Måste varit new age eller scientologer eller något i den stilen. Tur att jag inte stannade. Givet att jag var andfådd och led av vätskebrist så hade en dos av deras sagor lett till en dödlig skrattattack där och då.

Fast, hade jag hamnat i himlen eller helvetet om jag skrattade ut dem? Eller, om det nu var scientologer – hade rymdkejsaren pucklat på mig då?