Engelsk utmaning

Jag har funderat länge på det, men aldrig kommit loss. Nu är det dock dags – jag ska skriva en novell på engelska. Det ska bli extremt spännande att leka med det språket på ett mer litterärt sätt.

Ja, det blir en bra balans till mitt romanskrivande i sommar. Och där kan jag inte ligga på latsidan, hon som har filmrättigheterna påminde mig just om det.

Att vi konstnärer aldrig får en lugn stund …

Ordinarie

Jag har inte en historia att berätta. Jag har flera. De är välsignelser och förbannelser. De fyller mina dagar och nätter. De förkortar mina promenader och försenar min rem-sömn. De gör mig kreativ, men också – har jag tyvärr insett – måste de göra mig till en kalenderjunkie.

Jag kan inte skriva lite på den där fantastiska barnboken, som redan har fyra uppföljare löst plottade i hjärnbarkbåten, om jag inte – usch vad jag hatar ordet som följer nu – strukturerar (hu) mig.

Den stora romanen blir ett evighetsprojekt om jag inte blir åtminstone något så när – here we go again – strukturerad i arbetet.

Den vackraste historian jag någonsin försökt att skriva lite lagom ostrukturerat – den måste bli av med sitt o.

Mitt svanhopp rätt ned i den stinkande gyttja som utgörs av usla kriminalromaner och deckare behöver struktur.

Herre, min skapare… Det här var väldigt insiktsfullt. Fast, om man använder olika färger i kalendern kan det ju ändå se lite poetiskt och kreativt ut när man egentligen bara skriver: 18-23: skriva bok.

I en perfekt värld kan man skriva böcker som simultanschack ungefär. Ett drag här, ett drag där.

Äh, strunt i det här. Solen lyser, himmelen är blå, vad det är skönt att strukturera då…

Älsklingar, inbjudan till releasefesten kommer snart, om en strukturering och några sidor till bara…