Stillheten

Vad har hänt sedan jag var här sist? Jo, träden som var helt omgivna av larver och fått sina löv uppätna i en slags silverfärgad död är gröna igen. Små, spruckna nätrester, en skrafferad effekt på stammarna, är allt som minner om det.

Mannen som var gammal redan när hans fru dog för över 20 år sedan är fortfarande vital och plockar röda vinbär. Jag plockar med mig tidningen och går längs grusvägen mot mina föräldrars hus.

Ängarna är fyllda av rundbalar. Det är som om någon hällt ut gigantiska sockerbitar (är det du, Gud?), eller kanske ofärdiga yatzy-tärningar. Undrar vad den semesterflyktade bonden gör om jag i natt målar prickar på hans balar?

Tittut, mellan syrener och små träd. En röd tillflyktsort med vita fönster (målning påbjuden i sommar).

Några knastrande steg till och jag är framme. Snart är det rabarberpaj med glass, samtidigt som ett rådjur vandrar omkring och äter det den gillar bäst i skogsbrynet.

Tre katter. En drar direkt. En ligger och sover på verandan och Sanna är precis som vanligt.

Jag är så långt man kan komma från en stressig karriär och jakten på allt. Det är stillhet. Det är fantastiskt.

Skrivarmiljö …