Jag är lika tuff som Jesus

Enligt Bibeln så utsatte Djävulen Jesus för allehanda prövningar i öknen under 40 dagar. Under inledningen av 2011 har Satan upprepat sin utdragna tortyr med mig.

”Se där, Anjo. Ett aldrig slutande bord fyllda med pizzor. Bekänn dig till mig, så är de dina – utan betalning”, sa han 4 januari.

”Titta, Anjo. En livbåt med pommes frites som står redo att frakta dig över ett hav av dipsås”, försökte han med 14 januari.

”Cheez doodles, cheez doodles”, viskade han i mina öron 7, 12, 15, 21, 23-27 och 30 januari samt 1-9 februari.

Han knuffade ned mig i iskalla hål varje natt och sa att han kunde värma mig omedelbums om jag lät pommes chateau värmas med mig. Han byggde broar av kexchoklad till grönskande ängar fyllda av undersköna nymfer. Han sa att om jag bytte ut champinjonerna mot skumsvampar så skulle salladen bli nyttigare.

Idag gav han upp. Efter att ha vandrat i öknen i 40 dagar och frestats utan uppehåll stod jag där som en vinnare. Djävulen sjönk ihop likt tittarsiffrorna för en svensk komediserie på TV och jag kunde nöjt gå därifrån i vetskapen om att jag är lika tuff som Jesus.

Nu ska jag bara fixa resten av hans bedrifter. Första målet är att, innan jag fyller 40 om halvannat år, veta hur man utfordrar 5000 människor med några bröd och lite fisk samt att jag ska kunna förvandla vatten till vin. Herregud vilken prisvärd fest det ska bli. Måste fixa tolv lärjungar också – de får sköta serveringen.

Frågan är om jag ska bjuda Djävulen. Han kan behöva piggas upp lite. Vore rätt ironiskt att ha en ostbågetårta på kalaset …

 

 

KB Tomten, Gud å Satan

Jag gick förbi ett ruckel i Gårda förut: Kommanditbolaget Tomten, Gud å Satan stod det på en handtextad skylt.

Tomten satt utanför med sin röda rock uppknäppt. Han gottade sig i vintervårsolen och drack pulverkaffe som var bryggt med hjälp av smältvatten och spritkök.

”Gud har varit arbetslös sedan den sjunde dagen. Jag jobbar bara den 24 december och Satan behövde ett miljöombyte”, besvarade Tomten min fråga redan innan jag ställde den. ”Vi kände att att vi kunde få till något ihop. Jag har alltid beundrat Guds påhittighet och Satan har alltid velat veta hur man blir poppis bland ungar. Tja, vi har väl lite att lära av varandra, antar jag.”

”Vad gör ni”, frågade jag.

”Vi är en tillverkningsverkstad. Gud gör gräsänder just nu”, sa Tomten och bjöd in mig på en rundtur. Mycket riktigt stod också Gud och snidade små simmande fåglar. Han slängde upp handen till hälsning och tog samtidigt fram rubanken för att hyvla till grunden på en ny hane.

”Satan skruvar ihop biljettkontrollanter till Västtrafik”, sa Tomten och nog stod Hin Håle själv, med läsglasögonen på nästippen, och finjusterade några kontrollantkloner. De som var klara marscherade redan omkring och talade i kör: ”Ditt färdbevis är ogiltigt. Det blir 1200 kronor.”

Tomten tittade på några av dem som viftade väl ivrigt med högernävarna. Han tecknade åt Satan: ”Den där Wehrmachtmuttern får du nog skruva om. Jag tror inte att kunden riktigt fixar det där.”

Djävulen, som var på sitt allra soligaste humör, nickade och skred till verket.

Jag och tomten gick ut på gården igen. Där hade Gud övergått till att blåsa upp privatanställda parkeringsvakter. Några stöddiga ballonggubbar stod redan  och skrockade: ”Maximera intäkterna. Skit i datumzoner och snödrivor. Här ska lappas, hahahaha.”

”Du borde nog ta det lite …”, sa Tomten. I samma ögonblick exploderade de uppblåsta ballongerna. Gud såg något förvånad ut.

Tomten ryckte på axlarna: ”Jag sa ju att inte ens p-vakter kan vara hur uppblåsta som helst. Där rök vårt fina TB.”

Vi fortsatte att gå och jag tittade på deras skylt igen.

”Hur kommer det sig att du står före Gud i företagsnamnet?”

”Fler människor tror på mig”, sa Tomten.

”Det var aldrig aktuellt att ha Satan först?”

Tomten skakade på huvudet. ”Det hade varit en PR-mardröm. Möjligen hade det funkat om vi startade en advokatfirma.”

Jag tittade in i verkstaden där Gud och Satan tog en fikapaus.

”Kommer de överens?”

Tomten slog ut med händerna. ”So far so good. Och jag hoppas verkligen att det fortsätter så.”

”Vad händer annars? Konkurs?”

”Armageddon snarare”, sa Tomten och sträckte sig efter sin kaffekopp.

Jag gick därifrån samtidigt som Skatteverket anlände för att, som byråkraten sa strax innan en kille förberedde sig för att skicka en blixt i huvudet på honom och en annan åkallade en miljon spyflugor:

”Jo, vi skulle vilja diskutera era reseavdrag. Nordpolen kan vi möjligen gå med på, men Himmelen och Helvetet tur och retur varje dag. Nej, där tror vi att något är fel.”

Det var en helt vanlig dag i Gårda.

Jag är helt värdelös, numera

Snabbmatssynden straffar ofta sig själv omedelbart. Som idag, faktiskt.

Jag beställde en kebabpizza och med butiken full av andra kunder drog pizzabagaren en rövare. Han räknade kallt med att jag, som svensk, inte ville ställa till en scen – och han hade rätt.

– 1.503.546 kronor, sa han.

Jag ville som sagt inte ställa till en scen trots att pizzan kostade 55 pix,  men jag var tvungen att fixa pengarna snabbt. Lyckligtvis hade jag Satan på kortnummer och han skeppade, efter lite överläggningar, över exakt rätt summa. Jag drog plastkortet och fick min pizza.

– Ingår inte sallad, sa jag.

– Kostar tio kronor, sa bagaren.

Jag kände efter i fickan, där låg åtta spänn.

– Kan jag komma in med de sista två?

Bagaren skakade på huvudet.

– Jag tror inte att du är kreditvärdig, broschan.

Så, det blev ingen sallad, dessutom var kebabpizzan inte god.

Och jag har sålt min själ till Satan. Dessutom har jag tydligen sålt mina skäl till honom, så nu vet jag inte varför jag ska göra något längre.