Sekunder

Sekunder är korta
Men innehåller under
Det gör inte minuter
Eller timmar, dagar och år

Sekunder förlöser otålig väntan
Förvandlar gathörn av längtan
Till känslan av att ha kommit hem

Sekunder är som livet ska vara
En lagom väntan på nästa kyss

Sekunder är en begärd kram
Som äntligen förverkligas

Sekunder är sagor
Som blir sanndrömmar

Sekunder skapar rasande floder
Lugnar de rytande haven

Sekunder är vän med sunnanvinden
Låter alltid den varma brisen smeka dig

År kan vara dåliga
Att vänta en dag är värdelöst
Men sekunder
Är alltid nära himmelen

Tro mig
Jag vill ha lyckliga år
Älska augusti många gånger
Längta semesterveckor där barn jag lekt
Uppleva himmelska dagar
Väckas i gryningar som knappt stör drömmen
Sluta ögonen när ugglan hoar
Ryckas med av lustfyllda timmar
Njuta varje minut
Tro på morgondagen
Och le åt i går

Men, viktigast av allt
Ge mig massor av sekunder
De där magiska ögonblicken
Som rymmer under

Jag-har-inte-tid-maskinen

Om man lever ett liv i cirka 80 år lever man i drygt 2,5 miljarder sekunder. Ändå verkar många människor ständigt tro att de måste spara varenda ögonblick för att inte gå under.

Mat som inte mikrovärms på några sekunder får så ondskefulla blickar att jag ibland tror att folk har värmesyn. Gult ljus i trafiken är en signal att öka farten så att medel-rallyförarsson säkert hinner till nästa rödljus. En vunnen meter i rusningstrafik är guld värd. Nyheterna prenumererar vi på via RSS och markerar alla som lästa när läsaren väl öppnas. Eftersom baristan tar ett par minuter på sig med latten kompenseras det genom att den halsas. Kaffe och andra drycker ska helst inmundigas i flykten, förresten. Varför köpa flergångsgrillar – vi har inte tid att plocka upp engångsgrejerna, tänk då vad tid det skulle ta att bära med hem en permanent grill.

Själv har jag en jag-har-inte-tid-maskin. Den brukar jag klättra in i när jag känner att jag inte hinner med och bara ursäktar mig gentemot allt och alla. Jag har alltid kuddar bundna över magen och häcken och en gammal JOFA-hjälm på skallen. Sen sätter jag mig tillrätta i min maskin och låter den kraschlanda vilket alltid får mig på bättre tankar. Jag får en massa genialiska infall som:

Jag förstör inte en gudomligt skapad kosmisk tidslinje av att koka potatis, istället för att köpa en färdigrätt, vilken i sig innebär samma promenad till butiken samt i slutändan mer tid vid spisen/i kylen eftersom den inte mättar rätt.

Av de närmare 120 timmarna varje vecka som heltidsjobbande jag inte befinner mig på eller på väg till/från jobbet finns märkligt nog utrymme för åtminstone fem timmars träning/motion.

Och räknar vi bort drygt 50 timmar som är den tid jag som heltidssovare, inklusive drömövertid, knoppar finns massor med tid kvar till vänner, familj, bloggande, skrivande och allt annat.

Jag-har-inte-tid-maskinen är briljant. Den borde alla ha. Igår kraschlandade jag i den och fick nya infall. Idag har jag varit på IKEA, köpt en hel vagn nödvändigheter, ätit lunch, ”hjälpt” min bror att skruva upp nya lampor i mitt hem, bliggat, skrivit några, förhoppningsvis, topplisteämnade rader och klockan är bara tre, knappt.

Det är drygt 32000 sekunder kvar av dagen. Jag har all tid i världen. Fint är det.