Ofta undrar jag hur kärlek ser ut. Ibland avslöjar den sig, som i torsdags kväll.

Kärlek är en vithårig dam med milda ögon och ett lugnt leende. Hon står på en kullerstensgata i Göteborg och väntar på sin make. Mannen kämpar sig över spårvagnsspåren, han går i passgång – vänster krycka, vänster ben; höger krycka, höger ben. Kärleken väntar. De har vandrat tillsammans i många decennier. Vad ont skulle en extra minut på en sådan resa göra?