Kära dagbok.

Att vara sjuk är helt värdelöst. Okej, det är lite lustigt att jag i natt, när febern var lite stöddigare än nu, vägrade byta min varma filt mot den svalare för att jag hade upphandlat den förra och inte ville bryta mot reglerna. Även Göteborgare blir ärliga när de är sjuka.

Förr, innan TV fanns, tror jag att folk blev friskare snabbare. Idag försökte jag äta lunch samtidigt som jag insåg att jag slagit på Mannen som pratar med hundar. Han skulle hjälpa LA Lakers’ VD med hennes hund. När hon bestämde sig för att skaffa hund hade hon frågat universum och samtidigt föddes hennes hund, vilket var ett tecken i hennes ögon. Hennes pojkvän trodde på zen-buddhistiskt ledarskap. De hade problem med hunden. Jag höll på att få total frossa.

Efter pausen handlade det om hunden Prada som fick leksaker för 150 dollar i veckan, lagad mat två gånger om dagen och bara drack vatten från flaska. Detta märkliga beteende hade accelererat efter att hennes kompis – ja, den hette Gucci – dog. Med darrande händer stängde jag av och bestämde mig för att sova lite till.

Det var då grannen bestämde sig för att idag var den perfekta dagen för att borra sisådär tusen hål i väggen. Perfekt. Det finns två saker jag hatar rejält. Den första är att vara sängliggande när man bara är lite för sjuk för att orka vara uppe, den andra är hemmasnickrande vid fel tider. När båda klockar in samtidigt … Suck.

… back to bed.