Brev från SU

I natt kastades ett brunt cirkulationskuvert, fäst vid en sten, in genom mitt fönster. Det var provsvaren från Sahlgrenskas überhemliga labb.

Där stod:

Bäste herr Johansson.

Med undantag för att du vill leva i Europa hittar vi inga direkta eller indirekta likheter mellan dig och Arja Saijonmaa.

Med vänlig hälsning

Sahlgrenskas überhemliga labb.

Jag satte mig på golvet och fällde en glädjetår. Jag skulle precis fästa cirkulationskuvertet vid en sten, skriva en ny adress och slänga in det genom rutan till Olskrokens vårdcentral, när jag läste vidare.

PS! Vi gjorde en rutinmässig Clownen Manne-scan av dina prover. Där fanns besvärande likheter, vilket inte stämmer med det nekande svar du uppgav under rubriken: lider du/har du lidit av psykiska problem.

Vi genomför nu kompletterande alfa-, beta-, gamma-, delta- och hurfansmakardethär-prover.

Hör du inte av oss inom en vecka är du friad. Annars kommer vi över ett litet gäng och plockar in dig. Vänligen gör inte motstånd om så sker, det är för ditt eget bästa.

En oskjuten varg ylade i fjärran. Jag skakade till, satte mig naken på den fastskruvade cykeln på min balkong, skalade en banan och försökte cykla till Zanzibar.

På vanvårdcentralen och sen en butiksrunda i kvarteret

Gamlingen grät när jag kom in på vanvårdcentralen i Olskroken. Anslagen var klart lägre i år, förklarade en syster. Det var därför hans permobil var indragen och ersatt med permostyltor.

Jag gick in till doktorn och sa att jag inte mådde bra. Han tittade på mig och sa: Du är frisk.

– Jag kräver en annans åsikt om det, sa jag.

Då tog han på sig en Kalle Anka-mask och sa att jag var sjuk. Därefter undersökte han mig och sa att jag hade borgelia.

– Du menar borrelia, tyckte jag.

– Nej, borgelia. Du har fått fästningar, sa han och i förstoringsglaset såg jag hur två mikroskopiska fästningar anföll varandra med ännu mindre katapulter.

– Om de häller kokande olja på varandra kan det sticka till, annars är det bara att låta dem hålla på.

– Men, hur länge ska jag behöva dras med dem?

– Tja, max 200 år, tyckte doktorn, sen kommer någon av dem på krutet och spränger den andra och så blir det lugn och ro. Här har du lite medicin, sa han sen och lämnade en oläslig lapp.

Jag gick därifrån och in i den nyöppnade utredningsbutiken i Olskroken.

– Jag tyckte det fanns för många inredningsbutiker så jag tänkte mig något annat, sa ägaren. Sen erkände han att jag var hans första besökare. Ingen tycks vilja ha utredningar, klagade han. Ändå hade han alla möjliga på lager.

Förbryllad gick jag in på apoteket där en orangutang tog emot min medicinlapp, kliade sig i huvudet och sen svingade sig upp i taklamporna med ett skrik.

– Hej, det där är mitt recept, kom ner, skrek jag.

Det skulle jag inte gjort. Gorillan i dörren knackade mig på axeln och klargjorde att jag nog borde gå nu.

Utan medicin och med fästningsproblemet intakt släntrade jag vidare i stadsdelen. Det var årets varmaste dag och alkisarna turades om att däcka i skuggan. Det var bara de gamla tanterna som fortfarande klädde sig i tjocka kläder. Fan vet om inte glassen i kiosken hade värmeutslag till och med.

Själv kom jag nu på den briljanta idén att gå till Kålltorps handelsträdgård, handla massor med gröna växter och sen bära hem djungeln. Jättebra, Anjo. Tusen grader och du bestämmer dig för att bära tungt.

Jag visste att jag aldrig skulle köpt det där pulvret i Ohälsokostbutiken.

Kvittoångest och chloromycetin

Okej, när tredje dagen med röda ögon inleddes så hade jag fått nog. Taxi till Axess i gryningen. Remiss till Mölndal. Väntetid till bedömning. Väntetid till kassan. Väntetid till primär undersökning. Väntetid till doktorn. Sedan hemfärd. Total tidsåtgång: sju timmar.

Nu sitter jag här med kvittoångest, som man då och då gör på måndagar. Kruxet är bara att det inte är en minnesvärd minneslucka som orsakat kvittohögen utan taxiresor, vårdkostnader, medicin, väntrumslektyr, väntrumsmellanmål och frukost på sjukan.

Dessutom har jag fått två presenter från sjukvården:

1. Chloromycetin – en salva som ska strykas på fem gånger per dag i en vecka. Precis under ögonlocket. Härligt.

2. Ett snyggt (eller hur) förband över ena ögat. Det kändes rätt märkligt att åka hem med halva ansiktet dolt bakom bandage. Men, så är det.

Orsaken till 1 och 2: ett sår på hinnan i högerögat, rätt nära syncentrum eller något sådant. Jag kunde inte förklara hur det uppstått, men det har ju inte skett när jag varit onykter i alla fall.

What happened to him, ropade en engelsk liten flicka och pekade finger åt mig när jag närmade mig hemmet. Då sprang jag hem och satte på We are the Freaks med Freddie W…