Etikett: skitsnack

Jag hade för många röster i mitt huvud

Alla dessa röster i mitt huvud blev för många. Och de höll på att få mig att bli galen. Ständigt gick tankarna åt fel håll. På jobbet, hemma, dagtid och nattetid. Ständigt hörde jag dem. De störde. De brusade (upp).

Till slut hade jag nästan förlorat hoppet om att den här förbannade världen skulle kunna komma på rätt köl igen. Sörjan av misstro bröt igenom alla fördämningar. Den blev till sanning. Fast så många olika sanningar.

Ondskan kom från vänster. Nej, den kom från höger. Blått är brunt. Rött är batikhäxor. Vi ska rädda världen, vi ska bara tjafsa in absurdum på hemmaplan först. Attack, attack, attack. Inget försvar? Nej, vem behöver det om man ständigt attackerar utan motivering.

Domedagsprofeterna stod överallt och vrålade i mun på varandra: Slutet kommer när ryssen invaderar. Nix, invasionen är den där vandrande armén av flyktingar. Jänkarna är de verkliga svinen.

Alla mot alla. 24-7. Kuddkrig med betongfundament. Misstro. Illvilja. Ofred. Okunskap. Medvetna missuppfattningar. Knivhugg i ryggen. Mobbning.

Och jag var en förlamad värnpliktig i armén av de som tycker om allt, men knappast tycker om allt. Snarare armén som inte tycker om något eller någon som inte tycker som vi tycker.

”Bygg fler skyddsvallar, hämta fler skygglappar, blunda med ett öga, idiot. Hur ska du annars kunna förbli enögd, Anjo? Följ fler, bli en i flocken, styrkan sitter i numerären. Lägg 140 sandsäckar där. Säkra dem med en hashtagkoppling. Storebror kanske ser dig, men vi vet vad som är bäst för dig. Retweeta om förstärkningar. Framåt marsch så att vi kan sluta cirkeln. Världen är inte ett klot. Världen är ett ekorrhjul. Och det är vi som får hjulet att snurra.”

HJÄLP!

Jag satte mig i ett hörn. Bad en bön, stilla mumlande, till den enda Gud vi alla rimligen måste kunna tro på.

Vår Värld, du som kan vara en himmel,
men av oss förvandlad till ett helvete.
Låt din verkliga prakt bli sedd.
Låt din framtid bli ljus IRL och på nätet.
Låt din dröm leva, på slagfält så som i cyberrymden.
Ge oss idag den storhet vi behöver.
Och förlåt oss vår litenhet,
liksom vi förlåter offerkoftorna som stjäl vår energi.
Och utsätt oss inte för foliehattar,
utan befria oss från troll och halmgubbar.
Din är Jorden och Naturen och Alltet,
vår är plikten att få rädda dig
undan vår meningslöshet.
Amen.

Sen reste jag mig och avföljde en mängd enkelriktade åsiktsmaskiner, olyckskorpar, förminskningsexperter och besserwissrar på twitter*.

Krigen tog inte slut för det. Flyktingarna sov inte tryggt bums. Det fanns fortfarande arbetslöshet, bostadsbrist, ensamma, utsatta, smältande poler och så vidare. Men, jag hörde plötsligt andra och bättre röster i mitt huvud. Röster som hade försvunnit i träsket jag hade verkat i.

Och jag återfann tron på att den här världen var större än många vill förminska den till (skitsnack på max 140 tecken). Och att det definitivt var en värld värd att kämpa för.

—

* Okej, en del andra rök också. Det fanns för många (även bra) röster jag lyssnade till. Så många att jag egentligen inte hörde några alls. Ta det inte personligt om jag inte hör dig längre, ok? Jag lyssnar bättre nu.

Jag samlar på skitsnackare

En fjärilssamlare gick omkring i Olskroken idag. Håven var tom, mungiporna pekade nedåt och hela uppenbarelsen var ledsamhet på två ben.

”Det är inte säsong för att fånga fjärilar”, sa han.

”Du kanske skulle skaffa en ny hobby, har du testat att fånga skitsnackare”, sa jag.

Han skakade på huvudet och jag förklarade att man bara behövde en håv. Därefter gick man ut på stan och försökte hitta folk som gödslade med bullshit, buzzwords, floskler, klyschor, allmänna sanningar (utan att ifrågasätta dem), uttjatade citat och babblade oavbrutet. Man fångade in dem och förvarade dem sen på lämpligt sätt. Just då gick ett praktexemplar förbi.

”Ja, Tom. You can’t do business sitting on your ass, om du fattar vad jag menar. Du måste tänka utanför boxen om vi ska ro i land det här”, pladdrade mannen.

”Perfekt”, sa jag, lånade entomologens håv och fångade in skitsnackaren.

(Ni kanske undrar hur man kan fånga en människa med en fjärilshåv, men skitsnackare är ofta rätt små, så det är lugnt.)

Därefter gick vi till mitt hem och via en ytterst hemlig dörr i garderoben kom vi till utställningshallen.

”Oj”, sa fjärilssamlaren när han såg ett hundratal ljudisolerade glasburar, alla fyllda med babblande typer. ”Det här är fantastiskt, berätta om din samling”.

”Den talar för sig själv”, sa jag och knäppte på högtalaren till den första buren där en journalist från vilken tidning som helst satt.

”Det är mitt publicistiska ansvar att publicera osanningar, det ligger i allmänintresset och vem är bättre än en journalist att avgöra vad som är värt att berätta”, sa journalisten och fortsatte att dräggla långt efter att vi slagit av högtalaren och gått vidare.

I nästa bur stod en reklamare och pratade om hur hans koncept var en hygienfaktor när man skulle vinstmaximera alla försök till ändringar som skapar synergier i verksamheten samtidigt som man vill få mer buzz, en rejäl hype och ett bra cash flow som även genererar den röda tråden.

”Jösses”, sa entomologen och upprepade det när jag förevisade några burar med:

  • En engelsk fotbollsspelare: ”Anything can happen, it’s a game of two halves. And, it ain’t over til the fat lady sings and it’s all about who knocks in the most balls at the end of the day at the end of the season.”
  • En tidstypisk fjortis: ”What the fuck, liksom. Han e så dum, va. Shit for brains, liksom.”
  • En politiker: ”Jag kan inte uttala mig i den enskilda sakfrågan, men … (jag utelämnar här 1249 ord med i snitt 16 bokstäver som kan sammanfattas med bla-bla-bla) … och därför hoppas jag att ni accepterar varför jag omöjligen kan uttala mig i den enskilda sakfrågan.”
  • En sunkig brudraggare: ”Fan, vilka snygga jeans du har, de skulle passa på mitt golv, gumman. Jag heter Rick, så vet du vad du ska skrika i natt.”
  • En väl rabiat typ: ”Män är djur. Män slår kvinnor. Män är svin. Män är onda. Män är missfoster.”
  • En tröttsam tjomme: ”Regeringen vill te Kanarieholmarna å få värme å ömhet. Släng daj i elementet sa ja’ te’ na. Fatta’ru, då blir hon både varm å öm, hahaha.”
  • En kille från en dejtingsajt: ”Jag gillar att paddla kajak, är 100 % seriös, ser bara till insidan och mitt motto är carpe diem.”
  • En av alldeles för många börsmäklare: ”Marknaden är glad, så börsen går upp, det blir all-time high idag. Va? Min förklaring till att börsen sjunker? Ja, marknaden är sur, lite orolig och övervärderad, så vi kan räkna med baisse på börsen. Okej, steg den igen? Ja, jag är helt säker på att det är köpläge nu, den här ökningen är långvarig och …jaha, det är fritt fall? Inte oväntat alls, vi har så många osäkra faktorer just nu. Jag skulle råda alla att sälja …”

”Herregud”, sa fjärilssamlaren när vi gått igenom allt. ”Det här får min hobby att verka så futtig, å andra sidan – det är inte storleken som räknas, va? Jag får vara nöjd med det lilla, eller som Cajsa Warg sa: man tager vad man haver.”

Jag svarade inte utan log bara mot min nästa utökning av samlingen …