Vådan av att lära barn språk

Vi diskuterade det här tidigare idag. Hur det ställer till det för oss när de små lär sig prata.

Oskyldiga ord som duk och ficka kan i små, än mer oskyldiga, barns munnar förvandlas till ord som någon på 20 månader förmodligen inte ska slänga sig med offentligt.

Svägerskan heter Veronica. Hon höll med, och inflikade att hennes lilla just lärt sig att säga hennes namn. Det vill säga, om du godtar uttalet runka.

Tack för idag.

Språkhösten och befrielsen

Det är språkhöst i stan.

Högarna av tomma, vissna argument virvlar runt i hörnet av gatan, på väg in i en återvändsgränd utan byline. På något sätt försöker de ge sig själva liv en gång till. Vinden tar dem lite till, det låter som om kvällstidningspapper gnids mot skvallerpresspapper; för felaktigt vinklad trycksvärta möter uppblåst och substanslös trycksvärta i ett förödande, meningslöst möte.

Längre ned på gatan faller årets skörd av övermogna och konstlat inympade fikonspråk från träden för att ruttna på den bleknande mattan. Ljudet av de ofullständiga bisatsernas buzzwords när de sänker sig ned i stora svärmar över de förföriskt sockrade frukterna är öronbedövande. Glupskt tuggar insekterna i sig den tillsatsspäckade frukten, men inte ens tillsatser kan ge de ofullständiga bisatserna rätt näring och en efter en faller insekterna till marken.

Alltid lika starka i sin flykt svävar de rätta orden, de oöversatta och icke-anglifierade ursprungsorden, högt ovanför och ser hur buzzwordsinsekterna ber om lite mer cred. Hur de enkla lösningarnas mästare lönlöst sträcker sig mot ett redan förmultnat fikonspråk istället för att söka ett verkligt liv i de rätta orden. De som låter launcha, impacta, sustaina och så (inget) vidare skrumpnar ihop. De rätta orden lyfter mot himlen. Buzzwordsen tystnar, men snart väntar en ny kull som i detta nu svärmar på ännu ett ställe som ännu inte har sanerats.

Mitt på gatan står en man, så professionell att han kan stava ordet med två ff, å andra sidan är han också så noggrann att han kan spara in ett g i det ordet, så i slutändan jämnar det ut sig. Han försöker förtvivlat hålla ihop ett särskrivet CV som spretar åt alla håll och vars kritiska del vill låta vinden föra det lite vart som helst. Han har fickorna fulla med klyschor och floskler. Det tynger ned honom och han ser, utan att kunna ingripa, karriärs flyga åt ett håll samtidigt som möjligheter drar mot söder. Han sjunker ned på stresströskeln, så mycket mer sammansatt och stabil än det ord han tudelat tidigare. Hans särskrivna levnadsbeteckning flyger vasst vidare och sticker hål på alla bollarna han brukar hålla i luften. Han försöker samla ihop sig, men ger upp. Hur han än letar hittar han inte en enda vettig mening.

Vid gatans slut står en man. Han har just klistrat fast ordet Timothy’s på sitt butiksfönster. Den lilla bokstaven s gråter för att den känner sig utstött. Apostrofen förklarar att den längtar bortom ord och bönar om att hamna bortom rätt ord. Mannen som inte kan komma, men sätter punkt för alla diskussioner som ens rör vid ämnet, låtsas vara döv.

Jag tar av mig mina glasögon, putsar dem och tar på dem igen. Jag ser, i klartext, hur en lärare lastar för många regler på en liten flicka. Hon står med famnen full hela dagen och kvällen, oförmögen att befria pennan från skrinet där den ligger och jämrar sig. Först när natten kommer och fullmånen säger tittut efter att ha kikat fram bakom ett moln, släpper hon allt. Ordklasser, satsdelar, paragrafer och annat faller till marken med ett våldsamt brak. Flickan tittar på månen, skrattar, pekar mot den och säger: ”Bollmåne”.

Jag ler. Leken och friheten att göra vad hon ville överfaller mig. Jag ger mig utan strid och bakom mig bleknar allt oväsentligt som hör språkhösten bort. Jag tar flickan i handen och vi går ned längs en gång som både var och är …

 

N.B. Bollmåne myntades av grymma brorsdottern Amanda …

Språkplastik

Jag brukar låta bli att vara en för gnällig språkfascist, inte minst för att jag själv felar med jämna mellanrum. I dag var jag dock tvungen att reagera.

Dermakliniken, vad pysslar ni med?

01

1. Ska man använda ordet professionell – då måste man kunna stava till det.

2. special anpassas – suck, det där var en gräslig särskrivning.

02

3. Jag misstänker att ni menar cidesco- samt specialistutbildade. Ett bindestreck hade gjort susen.

4. Vad är förresten Cidesco? Är det något bra, eller är det mindre seriöst än specialistutbildade?

5. På tal om specialistutbildade, så står det speialist utbildade – men, herregud!!!

03

6. Nej, det går inte bra med stor bokstav efter kommatecken.

7. Om man jobbar med ögonplastik, bör man inte kunna stava till det ordet då?

8. Är det kärl- och pigmentfläckar ni jobbar med eller kärl och pigmentfläckar?

9. Läpp- och rynkutfyllnad eller läppar (gör ni dem?) och rynkutfyllnad?

04

10. Ska ni avsluta med en uppmaning, så sätt utropstecknet sist. Nu sitter det mitt i en uppmaning, som följs av en mening som börjar med liten bokstav. Inte ett rätt där. Pröva med – Kom in, så berättar vi mer.

11. Sedan är det inte en bra idé att avsluta med fyra punkter. Det är det aldrig.

Jag vet inte hur bra ni är på det ni gör bakom skylten, men språkbruket i skylten är som om jag som copywriter hade fått för mig att operera – skräckinjagande.

Varma fel i regnet

Regnet flödar och jag har thaidofter i näsborrarna. Jag står och ler åt skylten som berättar om dagens fantasi från köket. Det har varit samma fantasi i ett par år nu.

Pad thai med extra kyckling, tack så mycket.

Jag klafsar vidare på blöta Gubberogatan. Frukt- och grönsaksbutiken är stängd. Bara några skyltar sitter kvar över natten. Det är honung melon och svenska äpple. Det är ett kungarike för rödpennan, men just här har jag svårt att reagera. För det första är äpplena jättegoda och sen är varje skylt resultatet av hårt arbete och slit.

Jag vet själv hur förlorad jag var i Kina. Jag hade en lapp till taxin. Konstiga tecken som tydligen betydde French Café. Eller lämnade jag en lapp till chaffisen som sa: Du ser ut som en flodhäst, ska vi hångla nakna?

Att komma hit och lära sig ett språk och ett alfabet som är så annorlunda, det är häftigt. En del saker är helt omöjliga. De vill alltid ha en baslinje, så små g är inte nedsänkta, de är upphöjda istället. Det särskrivs, singular, plural, ändelser och annat blir à la Ormet kruper.

Men, varje skylt är slit och tuschbevis på hur gänget där inte bara jobbar hårt med att fylla på med god frukt, utan gör sitt bästa för att förstå det där märkliga språket nordborna pratar.

Me like… Det är dagens varma fel, fast så rätt, i regnet.