Etikett: Sunday Bloody Sunday

U2:s lilla gröna

Inledningen till Sunday Bloody Sunday och scenen blir grön. Bilderna strax innan är från Iran, skärvor från frihetskampen. Den sista bilden visar hur någon, med sina två händer, formar ett hjärta.

Jag applåderar. Det värker bakom ögonlocken. Jag tänker på Neda. Flickan som blev en symbol för vansinnet i Iran. En grynig bild på en flicka som inte hör världens ondska längre och vars ljus redan flyttat till Elysions ängar.

Jag har aldrig skrivit det förrän nu, men de mörka, nästan svarta ögonen på den bilden är både hopplöshet och hopp. Hopplöshet för att någon så enkelt kan släcka människors ljus bara för att de begär frihet. Hopp för att oavsett hur många ljus som släcks finns det alltid nya ljus.

How long must we sing this song, sjunger Bono.

Och även om det är en av världens bästa låtar hoppas jag att han snart får sluta.

En död söndag i barnsångstappning

Avenyn. 12.30 – 12.50. Söndag 7/9. Betraktelser av människor. Tolkningar av ansiktsuttryck. Allt omvandlat till förvanskade barnvisor.

Söndagsöl till far – säg ingenting till mor
Så blir det läsk med sugrör till lille, lille bror…

***

Mamman sköt på vagnen
Skulle dricka kaffe
Kilade fast hjulen
Och förbanna’ rampen
Försökte sen på alla sätt
Men det gick åt helsicke
Och allt för en dussinlatte

***

Vi gå över spystänkt trottoar – Falafel, ja?
Som lånat av gallorna sin färg – Falafel, ja?

***

Oo, oopi-dooo
Jag vill ju ha fondue
jag vill käka pizza nu, det vill jag, du, duuuu
Det vill jag nuuuuuuuuu

***

En bortglömd fyllekråka skulle ut och åka
Ingen hade han som ville
Igår slank han hit, igår slank han dit
Nu slank han in på ensamfiket

***

Vi ska ut på tigande jakt (vi ska ut på tigande jakt)
Båda håller käft (båda håller käft)
Vi kommer till en död dejt (vi kommer till en död dejt)
Vi kan inte gå runt den (vi kan inte gå runt den)
Vi har inget att säga alls (vi har inget att säga alls)
Vi är sura som citroner (vi är sura som citroner)