En midsommarnattsdrömtårta

Deras daskande med stjärtfenorna mot dörren var knappt hörbart, men ändock hörbart. Jag släppte in ett gäng sillar som såg jagade ut.

– Kan vi gömma oss här till midsommardagen, vill inte bli uppätna?

– Absolut, sa jag. Jag lovar att inte äta upp er.

Sedan knackade ett gäng nubbar på och frågade samma sak. Jag var inte lika storsint då och sa att fyra av sex kunde gömma sig här, men att de övriga två fick offras. De spelade sten, sax och systempåse varpå jag fick sänka två OP. Deras offer värmde gott i mig.

Därefter följde BBQ, dans kring grillen (eftersom vi är för slöa för att fixa en midsommarstång), små bussförarna, allmänt ljug och ungefär samma sak som alltid händer.

Slutligen bröt vi oss in i en blomsteraffär, stal sju sorters blommor och drömde om våra tilltänkta när vi låg på varsin brits i häktet.

Ja, det var en redogörelse av årets midsommar det, så här några timmar innan den snubblar igång på allvar.

Glad midsommar, gott (och ont) folk.

Framtiden och dåtiden i en påse

På väg hem genom en stad som är sedvanligt regnberedd – det är ju trots allt midsommar på ingång – är jag rätt nöjd. Midsommar behöver förresten inte märkas ut i kalendern, det räcker att se på den smutsgrå himlen så vet jag när det är dags.

– Vad har du i påsen, frågar plötsligt någon som inte finns i verkligheten, men väl i den här bloggposten för annars vore det svårt att få till en dialog.

– Framtiden och dåtiden, svarar jag och visar upp dagens inköp från In-ex. Pennor, block, gouachefärger och lite annat smått och gott.

– Jaha, så du målar?

– Det var mer än 80-talsgrej, erkänner jag, men nu ska den återupplivas. Dock helt utan 80-talspastell.

– Så, det är dåtiden och framtiden, frågar personen. Men, var är då nuet?

– Överallt, hela tiden, svarar jag och fortsätter mot min återupplivade ateljé.