Deras daskande med stjärtfenorna mot dörren var knappt hörbart, men ändock hörbart. Jag släppte in ett gäng sillar som såg jagade ut.
– Kan vi gömma oss här till midsommardagen, vill inte bli uppätna?
– Absolut, sa jag. Jag lovar att inte äta upp er.
Sedan knackade ett gäng nubbar på och frågade samma sak. Jag var inte lika storsint då och sa att fyra av sex kunde gömma sig här, men att de övriga två fick offras. De spelade sten, sax och systempåse varpå jag fick sänka två OP. Deras offer värmde gott i mig.
Därefter följde BBQ, dans kring grillen (eftersom vi är för slöa för att fixa en midsommarstång), små bussförarna, allmänt ljug och ungefär samma sak som alltid händer.
Slutligen bröt vi oss in i en blomsteraffär, stal sju sorters blommor och drömde om våra tilltänkta när vi låg på varsin brits i häktet.
Ja, det var en redogörelse av årets midsommar det, så här några timmar innan den snubblar igång på allvar.
Glad midsommar, gott (och ont) folk.