Språkplastik

Jag brukar låta bli att vara en för gnällig språkfascist, inte minst för att jag själv felar med jämna mellanrum. I dag var jag dock tvungen att reagera.

Dermakliniken, vad pysslar ni med?

01

1. Ska man använda ordet professionell – då måste man kunna stava till det.

2. special anpassas – suck, det där var en gräslig särskrivning.

02

3. Jag misstänker att ni menar cidesco- samt specialistutbildade. Ett bindestreck hade gjort susen.

4. Vad är förresten Cidesco? Är det något bra, eller är det mindre seriöst än specialistutbildade?

5. På tal om specialistutbildade, så står det speialist utbildade – men, herregud!!!

03

6. Nej, det går inte bra med stor bokstav efter kommatecken.

7. Om man jobbar med ögonplastik, bör man inte kunna stava till det ordet då?

8. Är det kärl- och pigmentfläckar ni jobbar med eller kärl och pigmentfläckar?

9. Läpp- och rynkutfyllnad eller läppar (gör ni dem?) och rynkutfyllnad?

04

10. Ska ni avsluta med en uppmaning, så sätt utropstecknet sist. Nu sitter det mitt i en uppmaning, som följs av en mening som börjar med liten bokstav. Inte ett rätt där. Pröva med – Kom in, så berättar vi mer.

11. Sedan är det inte en bra idé att avsluta med fyra punkter. Det är det aldrig.

Jag vet inte hur bra ni är på det ni gör bakom skylten, men språkbruket i skylten är som om jag som copywriter hade fått för mig att operera – skräckinjagande.

Pizzeriaattack

Plötsligt rusade de in på pizzerian, två maskerade män. Att de var närmare 70 år syntes. Det var inga vindsnabba ungdomsligister direkt.

”Tio minuter, va?”

Den förste av dem höll upp en stoppklocka.

”Min förra beställning tog tolv minuter och åtta sekunder, inte tio minuter. Det är en jävla avvikelse, en abnorm felräkning.”

Den andreslet fram en rödpenna. Han ringade in texten Mozzarella – färska italienska ost på menyn och hötte med näven.

”Grammatisk terrorism.”

Bagaren, som förutom att han kämpade hårt från morgon till kväll dessutom var sommarvikarie, backade in mot väggen. Jag ställde mig mellan honom och de båda nidingsmännen.

”Jag känner igen er”, sa jag. Sen pekade jag på dem, en i sänder. ”Du är en pensionerad mattelärare och du undervisade i svenska på Kålltorpsskolan.”

Männen backade undan en smula. Avslöjade!

”Hör på. Den enda matte som folk verkligen bryr sig om och uppskattar är en hunds matte. Och det enda som var perfekt på dina lektioner var när klockan ringde ut.”

De höll händerna för munnen och då slog jag till. Jag slet fram två flaskor med vitlöks- respektive bearnaisesås.

”Du, grammatikern. Du vill inte veta hur han särskriver och stavar de här såserna och skulle jag avslöja förvaringstemperaturen skulle du, min kära mattefascist, snabbt lägga ihop ett och ett och få minst +11.”

De hukade och sprang iväg.

”Ivar, vi attackerar spårvagnar istället. De som gör tidtabellerna där räknar alltid fel.”

”Ja, och jag har lite att säga om prepositionerna som de använder vid hållplatsutropen.”

Bagaren såg nöjd ut och tackade mig. Sen fick jag betala extra för såsen jag sprutat på bovarna.