Etikett: SVT

Hela Sverige är en komplott

”Det här landet är på väg rätt ned i ett bottenlöst träsk”, sa jag. Vi satt och drack kaffe, svart och slätt, jag och byråkraten. ”Det är nästan som om det var en slags komplott.”

Han hostade till och spillde kaffe över hela sig. ”Hörru, Anjo. Jag glömde nästan, det är en ny influensa på gång, här får du ett piller som skyddar dig.”

Jag tackade, tog pillret och stoppade det i munnen.

”Allt okej?” Han tittade på mig.

Jag log. ”Det är så avslappnande, nästan som om jag domnade bort lite. Vad är det i pillret?”

Byråkraten tittade på mig. ”Pacificeringsvaccin. Vi kan inte ha medborgare som ser samband som du hotade att göra.”

Jag fnittrade. ”Vad menar du?”

”Nu kan jag säga det, nu är du säker. Allt ÄR en komplott, Anjo. Allt i det här landet är styrt av oss. Allt görs för att svensken bara ska fortsätta i ekorrhjulet och avundsjukt se på omvärlden. Oförändring är det enda beständiga om vi får styra.”

Jag tittade fånigt och tomt på honom.

”Tänk om folket hade tänkt och utvecklats, hade byråkratin då funnits kvar? Hade man accepterat långbänkar och statliga utredningar som utreder andra utredningar och lämnar förslag som sedan bordläggs i små lådor fastsatta på undersidan av långbänkarna?”

”Pressen är ju er i hasorna?”

”Bitch, please … Tidningarna skriver om bantning, kändisar och skit. De lägger mer tid på att sätta ihop ordpar med chockerande ingredienser än att granska oss. Det var länge sedan vi pacificerade dem.”

”Teve och radio då?”

”SVT och SR är anställda av oss, TV4 tittar sig i sin egen reklamnavel och funderar på om man kan bryta reklamen för reklam eller sälja reklamutrymme i andra reklamfilmer. Trean och femman är ambitionslösa och skulle någon där få tanken att kolla oss så skvätter vi en programidé à la dvärgar som är fångade i långa människors kroppar och bara kan få stånd om de tittar på sig själva i bakvända förstoringsglas – pang, så slipper vi dem i några år.”

”Men, kungen vet väl vad ni gör, han är ju kung?”

”Den familjen är ett hologram, trodde du att de fanns på riktigt? De är bara avledande manövrar, Anjo.”

”Är alla politiker med på det här?”

”Om du visste vad ett berikat mineralvatten i Rosenbad kan göra 349 människor lättstyrda. Politikerna är marionetter och de följer våra manus. Skulle vi ge Reinfeldt Löfvens material och vice versa hade de inte märkt något och inte gemene man heller.”

Jag skrattade och klappade händerna. ”Vad kul. Är alla i landet med i den här kuliga leken?”

Han nickade och log. ”Börjar folk sticka upp så försenar vi tågen och kollektivtrafiken. Tänk hur många miljoner timmar som folk svär över tåg. Du förstår vilken utveckling som hade kunnat ske av landet om den energin lades på något konstruktivt. Det kan vi inte tillåta. Inte nog med att folk hade kommit i tid, de hade dessutom haft kraft kvar att vilja något. Skrämmande.”

”Fast alla åker inte tåg …”

”Alla köper pizza och har du tänkt på hur de alltid tar tio minuter att baka? Då har vi låst folk i tio minuter, fast en pizza tar 1,84 minuter att dressa och 4,23 minuter i ugnen, inklusive nedpackning. Hade folk handlat pizza på korrekt tid hade enormt mycket tid frigjorts för kritiskt tänkande. Nu får vi en dubbel fullträff, folk sitter tomma och bara väntar, sen äter de pizza och blir helt kaputt efter det. Och när de vaknar till? Är det då staten de vill utveckla? Nej, då är det träning och bantning. Perfekt för vårt sätt att styra landet om du frågar mig. Subversiva meddelanden i musiken på gym och lugnande medel i alla proteindrycker, vi har koll på det här.”

”Är inte utveckling bra?”

Han log. ”Anjo, vill vi förändras? Vad skulle hända om det lades full kraft på att jobba optimalt i stat och kommun? Tänk om man koordinerade resurserna så att de kunde fördelas på rätt sätt? Vad skulle hände om tjänstemän konkretiserade istället för att komplicera? Hur tror du att samhället skulle se ut om alla tog den raka vägen istället för att försena bygget så länge som möjligt?”

”Hade det inte blivit bättre?”

”Kanske i en naiv pastellkritevärld, Anjo. Men, inte i verkligheten. Hur skulle det se ut om folk plötsligt förstod hur vansinnigt bakvänt samhället är på många ställen och förändrade det till vad det kunde vara givet förutsättningarna?”

Jag ryckte på axlarna. ”Det låter fortfarande som bra, men vad vet jag?”

”Folk vet inget annat, Anjo. Hur kan vi, vi som förstått konsekvenserna av ett fungerande samhälle, tillåta alla att leva i en tillvaro där eftertanke råder? Där det viktiga är det stora, inte ens egen lilla position. Det hade kullkastat den svenska folksjälen. Svenskarna är ett köande, gnällande och suckande folk. Vad hade hänt om folk plötsligt uppskattade februari för att vägarna var sandade? Att de visste att samhället tog hand om de utslagna på bästa sätt istället för att spela det-är-inte-vårt-ansvar-pingis mellan olika instanser? Tänk om det fanns färre utredningar och fler resultat? Svensken hade inte klarat det. Allt hade förstörts, folk hade blivit … det här är skitjobbigt att erkänna, men alla hade blivit lyckliga, mer öppna och tillfreds med livet. Vi hade fått tid att leva och du vet hur ansatt pensionssystemet är. Folk hade levt längre, varit piggare och det hade blivit dyrt. Visserligen hade vi haft en bra resursfördelning och folk hade mått bättre, men det är oväsentligt. Allt hade ruckats på, hundratals år av byråkrati och bromsklossar hade förintats i ett nafs. Den risken kan vi inte ta.”

”Fruktansvärt scenario”, sa jag.

”Eller hur”, sa han och drack upp kaffet. ”Jag är glad att jag hann stoppa dig innan du hann förstå det här. Nu kan du fortsätta gnälla på priset på smör, sucka över SJ, snubbla i potthål på gator och leva som svenskar i alla tider har gjort. Istället för att fokusera på hur grymt allt kunde bli om alla drog åt samma håll kan du twittra om petitesser och gå med i facebookgrupper som vi styr. Det är vår kontroll som gjort det här landet till det strömlinjeformade Svenssonsamhälle det är och det tänker vi bevara. Och om fem minuter har du glömt vårt samtal och kan leva lyckligt ovetande i 79,8 år i snitt. Vi har blivit rätt bra på det vi gör, numera räcker det att visa en kvinna med hår under armarna, så glömmer folket allt i en vecka och hänger sig åt henne. Sånt gör vårt jobb lättare. Vi älskar när folket är fogligt. Alla passar in, ingen får sticka ut. Det är perfekt. Vi gillar det.”

”Vilka är vi?”

”Vi är de”, sa han. ”Mer behöver du inte veta. Vi är Sveriges beskyddare. Vi har stoppat landet från att falla sönder i en slags utvecklande anarki och optimering sedan 1880-talet.”

Jag spottade ut pillret som jag hade haft i kindpåsen och log. Han bleknade betänkligt.

”Fan också.”

”Då ska vi se”, sa jag. ”Om vi skulle ta och snacka lite om hur ni förstoppar sjuk-, psyk- och äldrevård, barnomsorg, skolan och …”

Erotik med avbrott

Jag somnade tidigt igår och snart förlorade jag mig i en vacker, vacker dröm.

Det var sommarnatt och vi gick längs en grusväg. Våra nakna fötter balanserade på den lilla grässträngen i mitten. Hon log, förde mig in på en äng där vi smög fram för att inte väcka timotejen som sov sött. Filten breddes ut, hon tog min hand och vi lade oss ned. Hennes korta klänning gled upp och berättade …

Den här drömmen sponsras av din mage – den sorgligt outnyttjade fibersäcken strax under bröstkorgen – samt de slarvigt vaxade hårstråna i ditt ännu inte gråsprängda hår.

Det väl SVT-inspirerade och torra sponsoravbrottet fick mig att rycka till, men jag stannade ändå kvar i sömnens värld. Drömmen fortsatte.

… en saga samtidigt som hennes ögon förtrollade mig. Det var nästan mörkt, men vi såg allt vi ville se. En första kyss, sen ytterligare en och sen hade bara en nördig matematiker brytt sig om att hålla räkningen. Tystnaden bröts bara av en flämtande iver när världens enklaste sak som att knäppa upp knappar i en skjorta och att dra ned dragkedjan i en klänning blir ett kåtfnissigt äventyr. Och så fanns bara tunna trosor, en behå och boxershorts i vägen. Hennes hand sökte sig mot …

Du vet väl att 30 minuters pulshöjande aktivitet om dagen håller dig i form. En promenad eller styrketräning går lika bra. En hälsning från ditt bättre jag.

Har du också svårt att få tiden att räcka till? Slappnar du av för sällan? Låt oss lösa dina problem. Knäpp bara ihop oss och lägg oss på din mage och lägg dig på soffan. Du kan inte kolla klockan, messen, mejlen och tweeten i din telefon. Du kan inte slå på teven och döda tid. Du kan bara njuta av nuet. Vi är dina händer – perfekta för stunder när du inte vill att något händer.

Du ser bra ut. Även utan glasögon. Men, kolla gärna upp din syn med jämna mellanrum. Dina ögon – vi är själens spegel.

Än en gång fick det, den här gången TV4-jobbiga reklamavbrottet mig nästan att vakna, men lusten att fortsätta drömmen förde mig tillbaka till den.

… mitt skrev, samtidigt som min träning i att lossa en behå med en hand lönade sig. Hon gled ur den, jag kysste hennes bröst och hon slet av mig boxershortsen. Hon kastade dem en bra bit bort – vilket kanske skulle leda till en pinsam jakt i gryningen, men vi brydde oss inte just nu – och jag fattade tag om hennes trosor och gemensamt krånglade vi henne ur dem. Inget stod emellan oss och det finaste. Mina läppar och tunga sökte sig längre ned och det blev allt varmare när jag varsamt lät dem följa den fina linjen mot en varm och fu …

RIIIIIIIIIIIIING-RIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING

Jag vaknade med ett ryck. Tittade på telefonen som surrade och betedde sig riktigt illa. Jag slog av väckarklockan och förbannade att jag av någon diffus anledning hade bett den att jobba även idag.

Fylld av längtan på fortsättningen tryckte jag ner huvudet i kudden och somnade.

Hon och jag tittade ut genom fönstret. Det ösregnade, ett förvisso vackert sommarregn, men ändå ösregn. Sommarängen slokade på andra sidan av den regndimmiga rutan. ”Jag måste åka nu”, sa hon för snabbt. ”Vi ses när vi ses.”

Med ett ryck vaknade jag. Väldigt otillfredsställd. Jag måste verkligen börja byta upp mig från reklamfinansierade drömmar till betalversionen. Hur ska jag annars komma igenom natten?

TV-tragik

Som första blogg kan Word up, Anjo avslöja delar ur alla tablåer som väntar i vår. Here we go, de största nyheterna:

Ensam eremit söker inte (TV4): Ett helt nytt dejtingkoncept. Fyra eremiter avsäger sig alla inviter och i åtta program följer vi deras totala inaktivitet, hur de inte besvarar brev och hur de inte tittar på foton på potentiella uppvaktare.

Stureplan (Kanal 5): Först såg vi hur de reste med Färjan. Sen mötte vi dem i Ullared när de handlade. Nu kommer den tredje och avslutande delen i Femmans antropologiska studie om stockholmare: åtta avsnitt om folk som kallar sig stekare och oftast dricker en stor stark.

B-stjärnorna på pensionatet (SVT1): På grund av sänkt budget flyttar Stjärnorna på slottet till en mer modest miljö, ett pensionat i Lessebo. De fem som deltar är Anna Anka, Elisabet Höglund, Malou von Siewers, Tomas Ledin och Marcus Birro. Enligt obekräftade rykten använder Birro sin dag till högläsning av Proust och Strindberg varpå Anka säger att han suger mer än hon menar att kvinnor bör göra i äktenskap. Birro ska då bli mållös, varpå Ledin vill lösa allt med en krama-varandra-låt med Malou och Bettan som doa-kör.

På Spårvagnsspåret (SVT2): Chockåterkomst för Oldsberg i en lågbudgetvariant av hans succé. Nu åker vi spårvagn i naturlig hastighet, varför varje resa tar hur lång tid som helst. De fyra tävlande lagen består av: 1. återförenade Triple&Touch; 2. Göran Johansson, Siewert Öholm och Viveca Lärn; 3. Lasse Brandeby, Claes Malmberg och Frank Gunnarsson; 4. Allgott, Villgott och Conny Ray. Kapellmästare: Janne Lucas. Sångare: John Ballard. Domare: Leif Loket Olsson (i handbollsdomardräkt förstås). Sidekicks till Oldsbergs fantastiska humorinslag: Fredrik Belfrage och Janne Jingryd.

Big Brother Reklam (TV3): Tjugo klart sämre än genomsnittliga reklamare som gått på reklamskola och numera mest använder sin tid till att racka ned på branschkollegor anonymt på nätet stängs in i ett hus där de ska kommunicera på riktigt. Här ska stockholmare lära sig att folk från spenaten är bra och alla utanför tullarna ska försöka förstå att de innanför tullarna faktiskt är mänskliga när de är sig själva. Komik, tragik och mängder av patetiska korrekturfel utlovas när färgblinda ADs och dyslektiska copywriters blandas med dysfunktionella projektledare och oplanerade planners. Alla speglar i huset är från lustiga huset på Liseberg och får folk att tro att de är större än de är. Istället för gupp under täcket kan det bli en hel del buzzwords, tvärsäkra uttalanden om saker man inte vet ett skvatt om och självgoda plattityder – och det redan i första avsnittet. Otroligt. Förväntat allmänintresse: noll. Förväntat antal kommentarer i branschpress och på twitter, vilket kan få en att tro att det här är jätteviktigt: 245675.

Den riktiga fotbollskanalen (SVT24): Ett fotbollsprogram som är helt nyskapande. De har insett att italiensk fotboll inte behöver Birro, att Ranelid måhända är solbränd men tillför noll och intet i fotbollssnack, att Djordic är en sönderspelad singel och att oavsett vilka skitbilder man visar, så är avsaknaden av dessa tre ett totalt genidrag.

Redigerarna (TV8): Nytt lekprogram. Ett gäng kvällstidningsjournalister får såna där fantastiska kylskåpsmagneter som man kan bygga små meningar av. Självklart finns inte orden chock, kaos, katastrof, döds, vålds, mord, extra och andra smaskigheter med. Därefter får de beskrivet ett scenario och ska bygga löpsedlar utifrån det. Alla tävlande har elektroder så att vi kan följa deras EEG-inaktivitet. Programledare: Peppe Eng.

Måsarna (Animal Planet): Dramadokumentär där vi följer skrikmåsar från deras naturliga häckningsplatser i Stockholmstrakten till deras parningsplatser på Gotland och i Båstad. Fantastiska naturbilder där uppblåsta hannar utför parningsritualer på alla fyra, stöter upp sin mat, slåss om honornas gunst och förgäves försöker förstå hur man dricker ur flaskor. Berättarröst: David Attenborough.

Slipsen mot strupen (TV3): Etikettsdrottningen Magdalena Ribbing drar åt slipsen på den extremt ohyfsade Alexander Nilsson och lär honom att veta hut. Alexander är den ointressante kocken i Kniven mot strupen som skriker åt folk på syltor och verkar vara tuff, men egentligen är en blek kopia på den arge kocken, som i sin tur var en extremt blek kopia av originalet – Gordon Ramsay.

Beck vs. Wallander (TV4, TV4+): Äntligen gör fyran slag i saken och skapar en filmserie med både Beck och Wallander. Kan det bli bättre? I alla huvudroller: Rolf Lassgård. Det är en samproduktion med Tyskland, alla äter Riesen, säger att det ordnar sig med taskigt läppsynk och under alla biljakter spelas Michael Cretus Samurai. Filmerna, man spelar in 94 stycken på två veckor, sänds varje söndag i båda kanalerna.

Mycket nöje, gott folk.