Etikett: systembolaget

Skatteverket, systemet och ondskan

Jag fick det här i brevlådan igår.

Det lät väldigt oskyldigt, men så läste jag följdfrågorna som skulle besvaras:

  • Vad har du på dig?
  • Fantiserar du om både män och kvinnor?
  • När förlorade du oskulden?
  • Har du gökat på en sommaräng någon gång?
  • Gillar du cunnilingus?
  • Tar du på dig själv i duschen?
  • Har du deltagit i en S/M-orgie någon gång?
  • Gillar du dominans och bondage?
  • Har du skrikit Ernst Kirchsteiger samtidigt som du når ditt klimax?
  • Har du tillfredsställt dig på jobbet?
  • Vill du någon gång hångla med en skäggig tant?
  • Hur många gånger klarar du på en natt?

Förbluffad, chockad och äcklad funderade på om jag skulle skita i det här, men så insåg jag att jag är laglydig och bestämde mig för att svara. Jag vågade inte göra det online utan ringde talsvaret. En hes mansröst guidade mig. När jag besvarade den sista frågan med ordet tillräckligt hördes bara: ”Hehe … Tack för samtalet. Perfekt.”

”Är det här verkligen ett talsvar, det där lät inte förinspelat”, sa jag. I samma stund bröts samtalet. Jag slog upp telefonnumret på hitta.se och insåg att numret inte gick till Skatteverket utan till Stoffes statistik AB.

Märkligt, tänkte jag, men slog bort tankarna och gick till Systembolaget för att köpa en kasse öl. När jag knappat in koden stod följande i terminalen: Hur många öl kan du dricka utan att tappa förmågan?

”Vad fan är det här”, sa jag till kassörskan. ”Jag tänker inte svara på det.”

”Då blir det inga öl”, sa hon.

Jag skakade på huvudet, knappade in en siffra (tagen ur luften, men ändå), varpå terminalen fortsatte med att i tur och ordning fråga mig om min längd (jag fyllde i 182 cm, vilket fick maskinen att blinka konstigt och kassörskan att spärra upp ögonen), snittid innan det går för mig, hur många partners jag har haft och vilken ställning jag föredrog (jag drog till med klätterställningen, vilket returnerades som ett ogiltigt svar och jag fick istället titta på en affisch som hängde i kassan och göra mitt val).

Därefter fick jag mina öl och gick hemåt, efter att ha noterat det nummer till kundtjänst som stod på betalterminalen. Jag ringde upp, men när en märkligt bekant och mycket hes mansröst svarade lade jag på, skrev in numret på hitta.se och mycket riktigt – det gick inte till Systembolaget utan till Stoffes statistik AB.

”Vem fan är Stoffe”, tänkte jag och googlade på hans företag. Det vimlade av varningar på nätet. Tydligen var det ett bolag som utåt sett var ett respektabelt statistikföretag i kronans tjänst, men som egentligen samlade in extremt personliga fakta och sålde dessa till TV4 för att kunna rikta deras tv-reklam ytterligare.

Jag kröp ihop i fosterställning. Tårarna kom och jag kände mig paralyserad av fruktan. Mitt mest privata var nu i ondskans ägo. Allt var förlorat. ALLT.

På bolaget

Lördag, Systembolaget på Linnégatan. En kvinna, med närmast panik i rösten, gråter ut inför sitt sällskap, en något ointresserad man:

Men, när ska Systemet få ordning på sina vinhyllor? De måste börja sortera vinet efter druva, region, land och till sist pris. Att sortera efter pris är ju helt fel, det är helt fel. Och titta, nu har de börjat sälja färdigblandad Sangria också.

Hennes sällskap är fortsatt tyst. Det är rätt tyst i hela butiken. Alla verkar längta bort. Intensivt.

Det började ju så blött

Regnet väckte mig från en mjuk dröm i morse. Det knackade försiktigt på rutan, som det gärna gör i midsommartid. Jag insåg att eftersom min båt är en fantasi var det bara kommunala färdmedel som gällde i dag.

Självklart hade vagnen gått sönder när jag kom till Olskrokstorget. Den stackars föraren försökte få en tonårig framdörr att bete sig. Att alla vagnar i hela världen går via den här hållplatsen nu, på grund av spårarbeten, ökade nog inte stressen.

Till slut rullade han iväg och jag valde den efterföljande rackaren och tänkte klurigt att den första vagnen säkert skulle trilskas även på Drottningtorget. Det gjorde den, och min vagn skulle förstås in på samma spår. Kanon, tidigt avhopp och en rätt lång promenad i ösregnet trots allt.

I Brunnsparken stod en lynchmobb. Det var folk som läst förra veckans rubriker om superväder i midsommar och nu stod där med grillkolssäckar och mord i sinnet. Jag fattade det som att de delade upp sig i två team. Ett skulle grilla murveln som författat löpsedeln, ett skulle leta upp meteorologen och fixa ett helstekt smhi-svin.

Vädret just då kunde bara beskrivas med en fras – vilken lustigt nog är min norska vän Ragnhilds favoritfras: det är mulet i hela Västra Götaland. Jäpp, inte ens med en flång ny HD-tv hade du kunnat upptäcka några nyanser i det gråa.

Men, så hände det. Gud vred om kranen. Himlen sprack upp i ett leende, det kändes surrealistiskt. Folk, vana vid att midsommar alltid är orkaner, regn och åtta plusgrader, tittade mot skyarna. Kunde det hända? Kunde vi vara på väg mot en dag som faktiskt alltid förekommer i alla reklamfilmer inför midsommar, men som vi aldrig upplever? Solen sken plötsligt över staden. Trots att det är midsommar i morgon.

Och, på tio minuter hann jag med att handla på Systembolaget och få en sallad på Coffee & Deli, två favoritställen som normalt tar rätt lång tid. Jag började undra om det här var en dröm.

Eftermiddagen kom, molnen drog vidare och nu var det plötsligt varmt.

I morgon är det midsommar. Kan det bli sol? Nej, de norska meteorologerna lovar regn, trots allt. Men, jag vet inte – i dag var en förtrollad dag. Sol i midsommartider. Otroligt.

Glad midsommar på er. Älska på rätt sätt.

Tandemcykel med för många sadlar

”Ska’ru med?”

Gynnaren på cykeln var inte så lite vinglig, och detsamma gällde framförandet av fordonet.

”Vart ska du då?”

Han ryckte på axlarna. ”Nånstans. Vet inte riktigt. Nånstans bara”

Jag tittade på cykeln. Den hade åtta sadlar.

”Egentligen tänkte jag att låta Snövits sju dvärgar trampa åt mig, men jag hittade inte någon av dem, så vill du är en av sitsarna lediga”, sa han.

Ja, vad fan, tänkte jag. Kanske kunde han vingla bort från lågkonjunkturer (äkta och kvällstidningsskapade), ytlighet och övervintrade idéer och strukturer.

”Styr mot närmaste paradigmskifte”, sa jag. Sen hoppade jag upp på biken.

Han tittade på mig och skakade på huvudet.

”Det där vet jag inte vad det betyder”, sa han.

”Men du erkänner det, till skillnad från 99 % av de som slänger sig med uttrycket”, sa jag. ”Styr, min kapten. Styr nånstans, vet jag.”

”Först systemet vid Jaegerdorffplatsen, sen vete fan”, sa han.

Han slog på en cd-makapär som var fäst med eltejp vid det främsta styret.

”Death Cab for Cutie”, sa han.

”Soul meets body. Lysande låt. Mot Majorna”, sa jag. ”Sen drar vi nånstans.”

”Kanon”, sa han. ”Hela världen är ute och cyklar, så det kan bli trångt på vägen.”

Och sen drog vi nånstans.