I.

”Vet du var himlen bor”,
sa en trött gammal man
”För många lögner har jag hört,
kan jag något längre tro?”

Jag log och sa mjukt:
”Bortom avundsjukans ödetomt
sväng tvärt vänster,
ta till höger innan tomheten,
undvik tristessens rondell
och välj vilken stig du vill,
bara den är din rättvisande
Himlen bor precis vid dess ände”

II.

”Känner du himlens namn”,
sa en sorgsen liten pojke
”Alldeles okänt är detta och
säkert inget av de jag lyssnat till”

Jag höll hans hand och sa:
”Varför bländas av stora uttryck,
lyssna efter detaljerna,
slut ögonen och se orden,
följ försiktigt dess saga
på bioduken själen spänt upp
och där bara sant förevisas
Himlens namn står i klarskrift där”

III.

”Säg mig då himlens färgkod”,
sa en otålig yngling
”Jag kan inte dess kulörer se
i min svartvita låtsasvärld”

Jag bar honom över tid och sa:
”Se skönheten i regnbågen,
låt den möta det blonda
och det exotiskt färgade,
blanda paletten utan plan
och tonsätt naivt oförstört
med hjärtats rödaste droppar
Himlens praktfulla färger syns då”

IV.

”Förklara hur himlen ser ut”,
sa en förtvivlat vuxen man
”Övergödd jag är av allt sant
som inte är annat än falskt”

Jag lät honom andas och sa:
”Himlen är alldagligt skön,
osminkat underbar när som,
dess hud sammetslent vävd,
nyfödd eller fårad av evigheten,
rynkor och skrattgropar
delar rum med de renaste drag
Himlen har vilket ansikte du vill”

V.

”Ge mig genvägen till himlen”,
sa en man utan tilltro
”Dess lycka kan bara uppnås av
att följa för många gamla regler”

Jag gav honom lugn och sa:
”Väderstreckgubbar kan ropa,
kvarnar och klockvisare blott,
som svänger dit och när de inte vet,
himlens väg enkelriktad är,
säljer någon kartan med dess mål
har den aldrig nått ända fram
Himlen väntar här om du slutar fly”