Bildsvep från vår after work

Jag har jättetrevliga kollegor. Igår var det dags för AW på kontoret. Det blev musikquiz, ostbågar och allt annat som behövs för en lyckad kväll vad gäller föda och dryck.

De här trevliga typerna, som jag maskerat, har olika saker för sig när de är ute och promenerar, förklarade de. Från höger till vänster så letar de efter pengar, tänker på lämpliga platser för eldöverfall och funderar på om idag är dagen när ett lik ska hittas på promenaden.

Och när man då dricker öl, så tränger det förr eller senare på. Vilket är ett problem för mig. Jag har jobbat här sedan augusti 2009 och aldrig besökt toaletten. Nej, jag är inte pryd, jag är helt på det klara med att vi behöver tömma ut överflödet, men när jag ser en sådan här rad med dörrar blir jag alltid rädd.

Jag bara vet att bakom en av dem finns en tegelmur och bakom en annan väntar säkert en galen yxmördare.

Nåväl, igår fick jag tips om att vi också har två toaletter bortom skrivarpappershyllornas förlovade land. Jag gick dit, låste in mig, lossade bälten, knappar och drog ned gylfen och brallorna. Då började duschmunstycket prata med mig.

Munstycket: Vad glor du på?

Jag: Ingenting

Munstycket: Do you feel lucky, punk? Well, do you? Tror du att du hinner dra in snorren, slita upp brallorna, dra igen gylfen, knäppa knappen, säkra bältet, låsa upp dörren och rusa ut härifrån innan jag hinner spruta ned ditt skrev så att det ser ut som om du blött ned dig själv å det pinsammaste?

Jag: Antagligen inte.

Fast, just då fick jag ett sms från kollegan som var på lanseringsresa i Småland och det löd som följer:

Tycker bara att du ska veta att ledningsgruppen på XXX* är så fantastiskt nöjda med ditt jobb! R håller upp popversionen och pekar och förklarar och hurrar för hur du beskrivit deras framtid.

Jag svävade upp på små, lätta moln och duschmunstycket kunde ej nå mig med sitt otäcka attackerande.

Kvällen blev fantastiskt lyckad. Alla var glada, men jag ska nog inte gå ut och promenera med vissa människor, tror jag …

*) XXX heter egentligen något helt annat

Om jag var chef

För ett litet tag sedan var jag hos en organisation som nog kan betecknas som lite fin i kanten. Jag var då tvungen att låna herrarnas för att kasta vatten och en sak slog mig när jag öppnade locket till den store vite fadern.

Om jag blir anställande chef någon kommer det att låta så här:

”Ja, du verkar ha de rätta kvalifikationerna. Åh, Sorbonne, Yale, MIT och Harvard. Utmärkt, utmärkt. Du är 27, har 30 års erfarenhet, är rutinerad och nyfiken som ett nyfött barn. Du kan ha många bollar i luften och snubblar inte på stresströskeln. En stark individualist som alltid sätter laget först, men vill bli en starkt lysande stjärna. Dina dåliga sidor slipper vi se och blaha, blaha, blaha … Ja, det låter bra. Du verkar vara rätt person för oss, men vet du vad det här är?”

Och så skulle jag ställa en toalettborste på bordet.

Högst troligen hade den jobbsökande svarat just det och då hade jag tagit med honom/henne till företagets toaletter och bett personen att förevisa hur nämnd attiralj används och med högst 40 ord beskriva när en sådan borste ska användas.

Jag tror att många organisationer borde införa det här som ett test innan de anställer folk. Det hade gjort tillvaron lite mindre brun för oss andra.

Dasslitteratur

Vad finns att läsa i ditt privata rum? Det om något definierar människor.

På många ställen har jag hittat dassboken och serietidningar, E har datormagasin för avancerade användare.

Själv har jag ingenting. Däremot sitter Ernst-Hugo Järegårds ande på mitt badrumsskåp och läser högt ur SJ:s tidtabell, blandat med en del Ingmar Bergman-texter.

Tidigare låg Alf Henrikssons Hexikon därinne, men när en hårdhudad fotbollsflåbuse vägrade lämna rummet för att han trodde att Loke stod i hallen och siktade på honom, ja då var det slut på den gratislektyren.

Gott avslut, hör ni…