Tomas Ledin-affischerna lever!!!!

När jag och U åkte hem från kunden i eftermiddags var allén smyckad – och jag använder det ordet så utsträckt jag kan – med Tomas Ledin-affischer.

Illa?

Nej, mycket värre … Affischerna levde.

När vi närmade oss den första hoppade Ledin ned och landade lite lätt bredbent mitt i vägbanan och sjöng att sommaren är kort. U girade skickligt, men några meter längre ned hoppade ännu ett Ledinmonster ned och hamnade precis bredvid oss. Sensuuueeeeeeeeellla Isabeeeeeeeeeeeeellllla lät det när U, än en gång, ytterst skickligt girade, gasade och vrålkörde förbi.

Det bara fortsatte. Monster, vampyrer, gengångar, gastar, osaliga – alla med Ledin inympat i sig och vice versa – flög ned från affischerna och attackerade oss med alla möjliga ondskefulla varianter. Gilla läget, vrålade en och blottade ett tandlöst grin där giftormar låg i kindpåsarna. Vi är på gång, ropade två andra som hoppade på oss från två andra håll och som vi knappt undkom.

En annan landade på motorhuven och gormade att  det ligger i luften. ”Jag har vigvatten istället för spolarvätska”, sa U och sprayade vålnaden med detta heliga och kunde strax, med hjälp av vindrutetorkarna skicka iväg den vrålande ondingen.

Vi trodde att hade klarat oss när vi närmade oss Avenyn, men då hände det. En gigantisk, extra elak och kraftfull Tomas Ledin-fantom flög ned och landade precis framför oss. ”Helvete”, skrek U och så kraschade vi med en våldsam smäll. Airbagen gjorde sitt, men jag var rätt omskakad när jag kravlade ut ur bilen. Ledinmonstret väntade på mig, lyfte mig med en otrevlig wedgie och förde mitt ansikte mot sitt. Med ett nattsvart garv och en andedräkt som luktade Folkparkerna 1994 förklarade han vad som skulle hända:

”I natt är jag din”, sa den och tittade på mig. Dess pupiller var stora som maxisinglar och ur mungiporna rann saliven, som var en blandning av folköl och kir. ”I natt är jag din”, upprepade monstret och skrattade.

Jag blundade och dog.

Et, tu Paddington

I torsdags var jag på Åby, som tidigare rapporterats i denna blogg. Då råkade jag ut för något jag sluppit hela sommaren – ett framförande av Tomas Ledins gamla hit Sommaren är kort. Att det framfördes av en trubadur på en travbana, med exakt noll uppmärksamma lyssnare kändes lite rätt i min värld och det, plus att jag bara behövde höra tio sekunder, räddade situationen.

I går befann jag mig på Paddingtons och njöt av en välförtjänt kväll med goda vänner efter att ha tillbringat några timmar med en fantastisk dam i en skön soffa på restaurang Kungstorget där vi rådgav varandra om liv, kärlek och annat. Hur som helst, det var trubadurdags även på Paddingtons och vi tyckte väl att det var en väl kraftig slagsida mot Simon & Garfunkel, även om det var en lisa för själen jämfört med vissa andra artister som tidigare omnämnts i det här inlägget och som jag verkligen inte gillar.

Döm om min förvåning när denne engelskspråkige trubadur, som fram till nu hade spelat bland annat Wonderwall och Help, plötsligt kör igång – ja, ni gissade rätt: Sommaren är kort med Tomas Ledin.

Och det ska sägas direkt; även om det var en annorlunda krydda kan inte ens ett engelsktklingande uttal få mig att på något sätt känna att jag vill lyssna en endaste sekund till på sommaren är kort, det mesta regnar bort och övriga rader i denna låt.

Mina vänner, aldrig sena att hoppa på en liggande, bröt förstås ihop av skratt. Själv gick jag hem, gråtande och skakande av skräck, och kommer inte att lämna mitt hem förrän det officiellt, teoretiskt och praktiskt är så otroligt mycket höst att det är helt uteslutet ens för en trubadur som bara spelar Tomas Ledin-låtar att spela den här låten.

Då ska jag ge mig ut igen och leva livet – ända fram till det börjar lukta julhandel och världen fylls av Triad i en miljon dolda högtalare utplacerade av ondskefulla fascister i stadens varuhus.

 

Den stora Svennefieringskonspirationen

Jag fick ett ytterst oroväckande mejl till jobbet i morse.

Aaaaaaaargh. Alla som känner mig vet hur allvarligt det här känns. En lång harang om en man som, trots min kärlek till sommaren, får mig att längta till hösten så fort jag hör en radioröst säga: … och här kommer en skön sommarlåt.

Jag har för alltid tappat lusten att sitta kring lägereldar, vandra barfota i sanden och ha grillfest vid havet där vi dricker Pripps Blå – allt tack vare denne Ledin.

Och vad händer? Jag får ett mejl om att jag är utvald och kan köpa biljetter till hans krogshow innan de släpps till allmän försäljning. Aaaaaarghhh …

Säljtexten avslutades förresten med: Sommaren är kort men i höst är han din! Och han kommer göra allt för att göra dig lycklig! Aaaaaaaaaaaarggghhhhh!!!!!

Lite senare fick jag ytterligare ett mejl:

Fantastiskt, halva priset på Foppatofflor, skon som Gud glömde.

Kort därefter landade ytterligare ett mejl i boxen:

Fint, där satt ett grymt, svennefierat hattrick. Nu hinner jag inte skriva mer. Jag ska köpa biljetter till Tomas Ledin och på premiären ska jag sitta längst fram och klappa takten i mina nya, fina Crocs – och klappa så yvigt att alla ser min tribal.

… undrar vad det är på TV4 ikväll?

Stjärnkraftverk

Runt hörnet har de smällt upp såväl en reaktor som en proaktor.

”En proaktor agerar i förväg”, förklarade den biffige vakten när jag frågade. ”En reaktor är mer som en fotogenlampa.

”Olskrokens stjärnkraftverk”, läste jag. ”Vad innebär det?”

”Jo, vi skapar energi utifrån stjärnor. Ta till exempel Bruce Springsteen – han är en grym energikälla. Han är ansluten till oss, agerar och sprider energi.”

”Men, det måste vara reaktorkraft, va? Han finns ju redan. Vad används i proaktorn?”

”Vi skannar av köerna till Idoluttagningarna, du vet. Kör på det gänget som kommer någon vart. Fräsch, obefläckad energi. Finfint.”

Jag nickade, men slogs av en sak. ”Men, om man omvandlar de som inte når så långt i Idol, eller som bara är jävligt dåliga, till energi. Blir det bra då?”

Vakten skruvade på sig. ”Jag får egentligen inte diskutera smutsiga bomber. Men, visst är det så att vi har skapat energi som är direkt skadlig för samhället om den hamnar i fel gathörn och används i gatumusikantsyfte.”

”Kevin Borg?”

Vakten besvarade inte min fråga. Jag gick vidare med nästa.

”Men, vad händer när stjärnor dalar då? Vad sägs om Kikki Danielsson?”

”Ja, det där är ju lite surt. All energi skapar slaggprodukter och vissa stjärnor har en ganska kort halveringstid. Kikki är ett exempel, Lasse Berghagen ett annat och värst av allt är väl Anna Skipper. Vi trodde hon var en isotop, men hon känns som ett jävla tomtebloss.”

Jag lade armarna i kors och tog på mig en bister min. ”Accepterar ni vilken skit som helst?”

Vakten skakade på huvdet. ”Är stjärnorna av för låg kvalitet säljer vi energin på spott-marknaden. Lustigt nog köps det mesta upp av TV4. De verkar se sig själv som en dagslända för de köper energi som inte ens varar en pilot av en sit-com i snitt. Det är så många testade och avfärdade komiker som de betalat grymma överpriser för. Och vad har de fått? Självutlösande proppar.”

”Men, finns det inte säkerhetsrisker”, sa jag.

Vakten ryckte på axlarna. ”Förr använde vi oss av Allgott&Villgott, Conny Ray och Janne Lucas. Idag är vi mycket mer noggranna. Alla stjärnor måste klara röntgen, Wikipediakollen, tondövhetstesten och vanliga pricktester. Är folk allergiska mot dem, då blir det inget.”

Jag pekade på reaktorn. ”Robert Wells?”

Vakten flinade. ”Skojar du? Det hade blivit härdsmälta direkt och minst 50 år av boogie-woogie-strålfeber i landet.”

Jag funderade lite till och sa Tomas Ledin. Och bara namnet fick larmet att gå. Kvarteret bäddades in i skum, gubbar i knepiga dräkter luftlandsattes och det blev ett jävla röj helt enkelt.

Jag var dock fortsatt nyfiken, fick fatt på en telegrafstolpe och knackade iväg ett sista meddelande till vakten: ”Lars Adaktusson?”

Svaret kom snabbt: ”Utan honom vore Svalbard svart.”

Ledin och aska

En isländsk vulkan har lamslagit Europa. Så går det när man släpper ut sådant i luften som egentligen passar bäst långt under jord.

Liknelserna med utsläppen av Tomas Ledins musik i Sverige sommartid är väldigt uppenbara.

Isländsk aska i luften gör att inga människor kommer någonstans. Alla fastnar i en tröstlös väntan på att det ska gå över. Exakt samma sak sker när Tomas Ledin spelas på svenska radiostationer.

Isländsk aska som faller till marken kan göra det i form av små, mycket vassa partiklar som är direkt hälsovådliga, inte minst för boskapen. Det är samma sak med Tompa. Vart än Ledin drar fram under sommarturnén sinar kornas mjölk, fårens ull förvandlas till banlon, grisar blir faktiskt orena och hönor kan snurra sina huvuden 360 grader och lägga förlorade ägg.

Nu är den stora skräcken att Katla ska vakna. Hon är en vulkan som får den här vulkanen att likna en cola utan kolsyra. Katla är alltså ännu värre. Det är som om Tomas Ledin ger sig ut på turné och till förband kör Björn Rosenström, Niklas Strömstedt och Staffan Hellstrand samt låter Marcus Birro köra lite spoken word.

Nä, det där var taskigt sagt. Mot Katla.

Fredagsdrömmar

Jag lyckades med konsten att tupplura i fyra timmar idag. Vad hände?

Det innebar också en rad märkliga drömmar, den märkligaste – men samtidigt mest minnesvärda – handlade om nöjesfält. Jag ägde ett sådant och hade installerat ett banka-grodan-spel.

Men, det var inte grodor som stack upp. Det var Marcus Birro, Tomas Ledin, Pernilla Wahlgren, Måns Möller och andra favoriter.

Jag ska sluta sova på eftermiddagarna … Måste skaffa mig ett nöjesfält. Nu.

Hittebarn

Jag har alltid misstänkt att jag varit ett hittebarn, att jag egentligen inte tillhör familjen jag levt med sedan 1972.

Nu vet jag. Min ”pappa” ringde nämligen och bad mig slå på fyran förut. I bild satt Tomas Ledin och intervjuades av Elisabet Höglund. Jag hörde ”pappa” skratta rått när effekten av vad jag såg nådde fram.

Ingen som avlat mig skulle kunna göra något så grymt och omänskligt.

Undrar var min riktiga familj finns?

iPhone – en halvmesyr

När jag var liten fanns inte knapptelefoner med plustjänster. Sen kom mobiler som var knappt bärbara. Jag impades av att själv kunna programmera ringsignaler som lät för jävligt i mitten av 90-talet. Om tio år är säkert telefonen inbyggd i våra kroppar (det kommer att kännas märkligt när svararen säger: jag är inte hemma).

För stunden är det hetaste – iPhone.

Den kan ringa, skicka sms/mms, ta bilder, agera iPod och har en massa applikationer (apps). Här finns allt som behövs för att vara asocial via sociala medier och aldrig, under några omständigheter, träffa människor. Dessutom ryms allt från aktiekurser till gps, från spel till vinguider, från väder till gud vet vad.

Mitt betyg: Jaså!

Ska iPhone bli en succé och inte en fluga, krävs många förbättringar.

Funktioner som måste till:

  • Rakapparat: vem har tid att raka sig utan att twittra samtidigt?
  • Graviditetstest: ibland går det snett långt från apotek.
  • Alkomätare: är du för full/tillräckligt full för att ringa honom/henne?
  • Taser: skit i överfallslarm, en rejäl elpistol borde finnas i alla telefoner.
  • Munvatten: naturligtvis borde en sådan funktion finnas.
  • Swiss Army Knife: iPhone kan ringa, men kan den öppna ölflaskor? Nej, just det.

Vettiga applikationer som bör utvecklas igår:

ShampooZam: Det finns idag en app som heter Shazam. Du håller telefonen mot en högtalare när en okänd låt spelas och får veta vad låten heter. Den här fungerar på folks duschsjungande och avslöjar om ylandet är Bridge over troubled water eller Thunderstruck.

WhoDat: En utveckling av Shazam. Du håller luren mot människor du inte minns och får veta vem det är. Gratisversionen fungerar på vardagar, med betalversionen kan du även få svar på vem det lallande fyllot är som kallade dig gamle kompis på kvarterskrogen kl. 02.34.

APKconverter: En app som direkt avslöjar hur mycket alkohol per krona flaskan innehåller. Kommer att slå rejält hos fotbollsfans.

CheezOu: Du är ute och åker bil och undrar. Hur långt är det till närmaste butik som säljer cheez doodles? Vad är lagersaldot? Har de bara påsar i storleken 175 g, eller också 250 g? Den här appen löser det problemet.

Yiiihovas: En app som skickar ut en varningssignal när du är inom en kilometers radie från ambulerande missionärer med taskiga pamfletter i nävarna. Betalversionen skyddar även mot Hare Krishna.

ScanSwe: Ett skånskt-svenskt lexikon så att man någon gång förstod vad de säger söder om den obyggda tunneln. En premiumvariant med danskt språkstöd kan också tänkas.

AlienAlert: En liten radar som avslöjar vilka bland oss som är utomjordingar vore väldigt användbart, särskilt i min bekantskapskrets. De kan inte vara mänskliga, helt enkelt.

SkalMania: Skalmans mat-och-sov-klocka får nytt liv. Behöver vi egentligen andra tider att hålla reda på? Nej, just det.

ColdCool: Bara för män. Genom att andas på den avslöjar luren hur förkyld du egentligen är och hur ynklig du kan vara utan att framstå som en sjusärdeles vek typ med minimala genitalier.

iDol: Avslöjar vem personen du möter helst lyssnar på. Är det exempelvis Tomas Ledin får du en så kraftig stöt att du kastar upp.

WhereNO: En app för dig som är på fel ställe vid fel tidpunkt. Via GPS avslöjas var du är, men också var du borde vara, hur lång tid som krävs för att komma dit och följderna av ditt misstag när det gäller risk för avsked, äktenskapsproblem, fysisk/psykisk ohälsa samt direkta och indirekta kostnader.

StureTrac: En kul gimmick som piper varje gång du är på Stureplan och går förbi någon som har en Dressmanplånbok, men Armaniattityd och oftast köper stor stark på snart övertrasserade kreditkort. Obs, bör användas med låg ljudnivå eftersom den låter konstant.

NoGoGub: Skickar ut en radioaktiv signal så att folk du möter förstår att du, trots att du är från Göteborg, inte är en go gubbe, inte vill bli kallad en go gubbe och definitivt inte har en go vits i bakfickan.

Laugher: En app för dig som vill passa in bland folk och som gör att det låter som att du skrattar när du är och tittar på svenska ståuppare, fastän de – utan undantag – är lika roande som en tandläkarräkning. Obs, funkar ej på Måns Möller – där går det helt enkelt inte att låtsas som att det är kul.

Tja, det var väl allt. Tack och hej.

2010 – en tillbakablick

Jaha, plötsligt är det 2011 och jag kan summera året som gick. Här är några milstolpar.

Januari – Högsta Domstolen fastställer domen mot The Pirate Bay. De fyras gäng får kåken och böter på 30 mille. Samma dag dömer Europadomstolen alla filmbolag att betala ut 400 Euro till varje vuxen människa i västvärlden som ersättning för all skitfilm vi betalat dyrt för i alla dessa år. Ingen överklagar den domen, alla är nöjda. Ja, förutom Magnum Coltrane Price som vägrar inse att han aldrig hade sålt någonting ens utan fildelning.

Februari – Svenskan blir officiellt andraspråk i Sverige. Som huvudspråk anges från och med nu sms-svenska. Alla lagar måste rymmas på maximalt 160 tecken, 140 om de ska kunna twittras. Brottsbalken får paragrafer i stil med: Om du dödar 1 person får du kåken lr vård.

Mars – Som en direkt följd byter Svenska Akademien namn till Svenneackis. Från och med i år ska nobelpristagaren meddelas på Facebook. Flera medlemmar avsätts. Till ny ständig sekreterare utses Tomas L***n. Han nominerar sig själv till litteraturpriset. 8.000.000 svenskar söker omedelbart kulturpolitisk asyl i olika smörsångsälskande Balkanländer.

April – Allsvenskan sparkar igång. Blåvitt vinner med 5-0 och sex personer grips för våldsamt upplopp. Alla är journalister på GP som förgäves försöker mucka gräl för att få ett scoop. Enligt uppgift står polisen bredvid och tittar på, samtidigt som de filar på debattartiklar som får Liftarens guide till galaxen att framstå som en realistisk vardagsbetraktelse.

Maj – Riksdagen debatterar det rätt korkade i att fira folknykterhetens dag på Kristi Himmelfärds dag när i stort sett alla kontorsnissar har klämdag dagen efter. En enig riksdag förbjuder klämdagen. Nämnda dag slår rekord med 93 % av arbetskraften sjukanmälda.

Juni – Som en fortsättning på ovanstående bestämmer riksdagen att Nationaldagen från och med nu inte är en helgdag. Däremot blir 7 juni en helgdag, så att folk kan fira Nationaldagen på rätt sätt – packade som örnar (citat ur beslutsprotokollet).

Juli – Marcus Birro kräver att få bli staty i sin hemstad och vill ersätta Karin Boye som idag står utanför Stadsbiblioteket. Göteborg & co funderar på om det kan firas med en langosstinkande festival. En mobb bestående av hela stadens befolkning bränner ned flera kvarter i västra Göteborg och lugnar sig först när Avenyn döps om till Glenn Strömbergs Aveny.

Augusti – 15 månader efter att Linda Skugge läste in sin gräsliga reklamspot på Spotify rapporterar tjänsten att 99,7 % av lyssnarna har tecknat ett premiumkonto som är fritt från reklam. Övriga 0,3 % spärras in på en nybyggd psykanstalt på Gotska Sandön.

September – På bokmässan ringlar köerna långa när den debuterande Göteborgsförfattaren Andreas Johansson signerar sin bok och skapar hysteri – det är lite rockstjärnestatus över 38-åringen. Mässan slår besöksrekord och en viss poet som tidigare flytt Göteborg för att alla är så sjabbiga mot honom rullas i tjära och fjädrar under allmänt jubel.

Oktober – IFK Göteborg vinner sitt andra raka SM-guld. gajs ramlar ur superettan tillsammans med aik. Alla skolbarn i Göteborg får en extra ledig vecka.

November – TV4 anordnar en stadskampsgala på temat – vad är bäst med november, Gustav Adolf-bakelsen eller Mårten Gås? Programledare är Peppe Eng. Patrick Ekwall är utsänd reporter i Skåne och i Göteborg försöker Martin Timell få kållarna att engagera sig. Det går sådär och till slut bedöms TV4 vara så usel att kanalen helt sonika förbjuds av en ovanligt klok regering.

December – I en märklig överenskommelse blir Lucia en kille och Jultomten förvandlas till tjej. Tomas L***n vinner inte Nobelpriset, det tillfaller Jocke Pirinen. L***n hotar att genomföra en ny sommarturné och det hotet får kommittén att ändra beslutet. Folket protesterar men hindras av militär anförda av självaste kungen. Kungen såras i slaget utanför Stadshuset och tror att han är i Örebro när hans livmedikus anländer. 90 % av befolkningen blir svinfulla på nyårsafton, varpå de lovar att sluta röka, börja banta och dricka mindre. Ett löfte som 200 % av dem garanterat bryter 1 januari 2011 när de ringer den lokala pizzerian och sen tar en återställare på kinan.

…inget märkligt år, på det hela taget.

Blåljus, blåljus

Jag bor rätt nära motorvägen och bara lite längre från brandstationen än man kan skicka folk med katapult. Jag har således hört sirener några gånger.

Men, idag… Herregud, det bara forsade fram brandbilar, ambulanser och polisbilar. Nyfiken som jag är joggade jag efter och kom fram till Götaälvbron nästan samtidigt.

Synen… Det stod tusentals människor i kö för att hoppa. Poliserna försökte tala dem till rätta, men motades bort. Samtidigt försökte brandmännen fånga folk som hoppade innan de slog i vattnet och gick hädan. Det gick sådär. Överallt flöt hoppare omkring. En grov fiskartyp tuffade runt i en liten båt och håvade upp folk för vidare transport till bårhuset.

”Vad har hänt”, skrek jag.

En luttrad polis, med tårar i ögonen, vände sig om. ”Samma sak som så många gånger tidigare.”

”Åh, herregud”, sa jag. ”Du kan inte mena.”

Polisen nickade. ”Det är bekräftat, Tomas Ledin spelar live i Göteborg i sommar.”

Jag började gråta och samtidigt hoppade ytterligare ett tjugotal människor mot en säker död. Och hela tiden anslöt fler människor. Polisen försökte stoppa dem. Präster skrek att det finns ljus bortom mörkret, men det var som en flod av ångest. Folk vällde fram, tog sig till staketet och dök ner i det kalla älvvattnet.

Jag valde livet, men det är svårt. Jag vet dock att jag måste vara långt från stan den där kvällen i augusti. Annars kommer jag att börja blöda ur alla kroppsöppningar, hamna i en djup koma och förvandlas till en lallande grönsak som bara minns en sak från mitt nuvarande liv – Tomas Ledin.

Tor hjälp oss!