Jag hade en byggfirma en gång

För länge sedan, långt innan jag fastnade i reklamens värld, hade jag en byggfirma. Anjos snickerier och bankanden hette den och den hade en slogan spika istället för att fika.

Jag fick hugg på mitt första jobb och åkte hem till en ensam typ.

”Vad kan jag hjälpa dig med”, sa jag.

”Jo, jag skulle behöva ha hjälp med att täta minnesluckorna”, sa beställaren. ”Sen vore det fint om du kunde fylla igen mitt tomrum, göra något åt hålen från det förflutna och ta bort min isolering. Jag skulle behöva hjälp med att bygga upp en framtid och skapa lite mer utsikt. Kanske riva fasaden och göra en helrenovering. Ja, faktiskt riva allt och börja om från grunden. Kan du ordna det?”

Jag skakade på huvudet.

”Kan du banka in lite vett i mig då? Skruva fast den lösa skruven? Tvinga mig lite?”

Jag skakade på huvudet.

”Kan du åtminstone fixa ett luftslott? Eller ett korthus? En dimridå? En veranda där jag kan ligga när jag är fat and happy? Något kan du väl bygga?”

Jag nickade och sa: ”Jag kan bygga hur mycket glädje och kärlek som helst, bara det finns grogrund och lite lust att hjälpa till från din sida.”

Beställaren tittade på mig och suckade. ”Du är värdelös.”

Jag lade ned firman och började måla tavlor av vackra världar istället. En dag gick jag in i en av dem och insåg att det var min verklighet. Ibland hör jag den ensamme beställaren vråla att jag ska komma tillbaka. Det är inte så jag är målad …

 

 

 

 

 

Den rädda skuggan

Den rädda skuggan går i ett förbannat regn
Det är novembernatt och jag hittar inte rätt

Mitt hem är min sorg numera
Här vilar jag mig och känner tyngden

Jag längtar fantasivärlden och bästa jobbet
Jag är rädd för mörkret när sömnen vägrar

Ljusa minnen blandas med mörka profetior
I en felbalanserad vågskål försöker jag hitta vägskäl

Och jag knycklar mitt manus för jag kan det utantill
Allt är bra är lögnen, som jag yttrat tusen gånger

Ingen vill ändå höra att jag väcks om natten
Av den klagande sorgen istället för barnet jag inte får

Mitt falska leende som jag målat med vaxkritor
Lurar hela världen att tro på mina falsarier

Drömmarna målar min grå slutpunkt
En annons om en vän eller bror
Aldrig en livskamrat eller far

Min framtid är återigen ansiktslösa skisser
Min heta, heta vilja stupar i en kall verklighet

Novembervinden är arg för 2002 river värre
Cancern som inte dör skrattar åt en rädd skugga

Jag hör mörkret och hopplösheten i mina patetiska ord
Älskade vänner, säg inte det ni känner att ni måste säga

Jag vill inte höra att jag är underbar, fantastisk och vacker
Jag har hört det för ofta och det förändrar ingenting

Min kärlek är aldrig rätt för de jag släpper in
Jag är en finfin kille, men lyckan stannar aldrig kvar

Vänaste S gav mig augusti som aldrig förr
Hon är den enda förlusten som är ren
Hon önskade aldrig bort kilon ens på skoj
Hon antydde aldrig att bra ställt var kärlek
För första gången nickade någon
Och sa att jag var bra precis som jag var
Minnet är en vacker saknad
Om än ohyggligt smärtfyllt
Men, jag ångrar inte någonting
I mitt mörka hjärtas ljusa partier
Bor hon alltid (och får obegränsat med knäckebröd)
Jag kan aldrig bara bli hennes vän
Men hennes välgång önskar jag
I varje andetag

Hjärnan säger att det måste finnas fler som hon
Hjärtat är skräckslaget för att möta nya blå dunster

Jag ljuger aldrig och är öm mellan lakanen
Perfekt på pappret, men aldrig den rätte i livet
Det är som om de jag möter söker en vacker saga
Men, bara orkar en dokusåpa med usel casting

Jag förundras hur så många väljer skit
Kärlek marinerad i otrohet, skrik och skäll
Jag hör hur de svikna önskar mig
Sen går de hem till sina män
Och jag förstår inte
Men vet att det är jag som förlorar

Hur många gånger kan hoppet dö
Innan inget finns kvar
Hur länge försöker ett hjärta
Innan det slutar slå

Jag vill packa min väska med min fantasi
Och upptäcka en annan öde ö än denna november

Jag är en rädd skugga, men längtar solen
Flickan som får mig att födas på nytt
Hon som får mig att förstå
Att de här raderna är för jävla dumma
Hon vars beröring lovar
Att jag aldrig blir en rädd skugga igen