Dagens glada bloggpost inställd p.g.a. bråk

Jag vet att man som gentleman inte ska slå en kvinna, men jag tänker göra ett undantag för dig, Moder Natur. Inte nog med att du och din crackrökande hantlangare Kung Bore har sysslat med wedgies från november till slutet av mars, nu kommer nästa sköna överraskning:

Tack vare vintern och det rejäla snötäcket kan vi räkna med en ovanligt kraftig fästingpopulation den här sommaren.

Nä, men tack för absolut ingenting, Moder Natur. Jag hade tänkt att låta dig vara i fred och förlåta vintern. Barnen tindrade visst, enligt samma föräldrar som hela vintern svurit över VAB, förkylningar och blöta kläder, och om vintern är okej för barnen, så är den okej för mig.

Våren avslöjar dessutom alla hundägare som äckliga ögontjänare i takt med att kvarlämnade Fidohögar tittar fram, vilket hade fått mig att bestämma att jag absolut skulle låta udda vara jämnt, men nu ligger du risigt till.

Efter fem månader av frostskador och halka ska vi inte kunna ha picknick med mindre än att efteråt räddhågset undersöka om det sitter små blodsugare på allt från tår till scrotum.

”Farbror Anjo, vad blir det för spännande matsäck på dagens picknick?”

”Åh, min kära systerdotter, det blir surdegsbaguetter med ekologisk skinka, jordgubbssaft och som dessert lite borrelia”

”Men, jag ville ju ha TBE … buuu-huuu … det här är världens sämsta picknick.”

”Förlåt. Farbror ska rulla sig i gräset, så ska vi nog hitta lite TBE till dig, kära barn.”

Fantastiskt. Våren innebär att vi i den här staden har trutkonserter dygnet runt. Dessa fåglar är gigantiska, sitter ofta med en cigg i näbben på diverse centrala platser och väser fram frågor som: ”Ska du verkligen ha hela din lunch?” De skiter blankt i den lokala ordningsstadgan, men är lustigt nog fredade av en annan lokal stadga och givet att vi bor i Göteborg har de förstås mutat någon.

För oss i den här staden är då räddningen ställen som Slottsskogen, Skatås och Botaniska. Men, varför ge oss den lilla glädjen? Varför tacka oss för att vi hackat oss igenom vintern?

Har du några fler sköna saker i din lattjolajbanslåda?

Har getingarna sovit gott, men vaknat på fel sida i extrema nummer och bestämt sig för att ge igen för senast?

Har snögubbarna levt i välmåga så länge att de inte smälter i sommar utan tvärtom tar alla sköna platser på uteserveringarna?

Har måhända underjordens råttor kunnat äta sig så feta under snöns skyddande tak att de nu inte kan trycka sig genom avloppsrören utan istället ringer på dörren, trycker upp en mot väggen och säger: ”Rester? Glöm det, nu lagar du fattiga riddare till mig och mina 14000 kusiner?”

Vi kan väl diskutera saken, Moder Natur. Bara du och jag. Vad sägs om att ses på en neutral plats där varken du eller jag hör hemma, exempelvis Nordstadstorget?

 

Måsen Ferdinand

Då och då upplever man Ferdinandögonblick även med måsar och trutar, vilket jag kanske nämnt någon gång. I morse var ett sådant. Jag släntrade till jobbet strax efter sex på morgonen (hade glömt fotbollsskorna på kontoret) och vid slussen i Gårda var det matkrig.

Ett fyrtiotal trutar och måsar skrek, flög, snodde bröd, tappade bröd, jagade varandra, skrek lite till och störtdök.

EN mås simmade lugnt omkring i ån, helt ointresserad av allt. Jag vet inte om han gick på LCHF, eller om det helt enkelt var måsen Ferdinand jag såg.

”Men, Ferdinand ska du inte jaga bröd med de andra trutarna?”

”Jag trivs bäst här, mamma. Lugnt guppande i ån där jag kan känna doften av syrener.”

Jag behöver förstås inte tillägga att sluttningen ned mot ån var fylld av gräsänder – den ultimata whatever-fågeln. De orkade knappt vakna av uppståndelsen och även om de är välkända älskare av bröd var det tydligt att det här kriget var av arten: orka-bry-sig.

Med ett leende gick jag vidare i morgonsolen, hämtade mina skor och träffade sen en gubbe som satt på huk utanför Trädgårdsföreningen och drack gin ur flaskan. Tja, vad ska man annars göra kl. 7.14?

Trutar

I morse såg jag ett gäng trutar som simmade i kanalen. Det såg väldigt fridfullt ut. Men, snart får de psykbryt allihop, slutar simma och blir värsta störtbombarna. Något av det som inträffar är:

  • De kommer att råstirra på en när man äter lunch utomhus tills man säger: Här, ta min falafel.
  • Kommer man inom en kvadratkilometer från deras nästen kommer de att attackera en vildsint med fekalier.
  • Nästena ligger förstås idiotiskt placerade så att ungarna ramlar ned bland folk – och de återvänder till samma bon år efter år.
  • Och framförallt kommer de att tävla i att börja vråla tidigast på morgonen.

Måsar och trutar – årets största vårjärtecken.