Själmordsbombaren

Helt utan förvarning slog han till, mitt i rusningstrafiken – en själmordsbombare. Jag vet inte om det var min bombsäkra väst av god smak och lust till något större som räddade mig, men jag kunde resa mig rätt omedelbums efter explosionen och den tryckvåg som skapade total tomhet på platsen.

Ytterst snabbt var räddningstjänsten på plats, liksom stora bussar med bland andra specialdrillade bibliotekarier, lättillgängliga poeter, opretentiösa opersångerskor, performanceartister som faktiskt åstadkom något, normalstörda konstnärer och extroverta frimärkssamlare. Deras uppdrag var att försöka rädda folk från att bli totalt själlösa och snart fylldes luften av deras rop.

”Den här människan är inte helt förstörd, ge honom ett Vivaldidropp” … ”Jag behöver en Shakespeareklämma här borta” …  ”Undan, jag ska ge flickan en jättedos ur La Traviata” … ”Ge inte upp, jonglera med några sågar och se om inte ögonen reagerar” … ”FÖR GUDS SKULL, STOPPA DEN DÄR MIMAREN, HAN ÄR DÖDLIG” … ”Den här är döende, ge honom mun-mot-operettmetoden, blås ner lite tenorstyrka i lungorna” … ”Slå’na på knäna med Brott och straff och se om han har några reflexer” … ”Fan, jag glömde adrenalinsprutan, jag får köra upp Lillstrumpa i fejset på honom” … ”Kolla pulsen, 1001 klassiker, 1002 klassiker, 1003 klassiker” …

En till synes oskadd man reste sig upp. ”Jag mår bra. Jag är okej. Jag ska hem och se på Det okända med Caroline Giertz.” Flera kulturtyper slängde sig över honom och tryckte ned honom i asfalten. ”Han yrar, måste vara svår posttraumatisk chock. Det finns ingen tid att förlora, ge honom en överdos poesi, skit i versmått och sånt, bara kör.”

Längre bort skakade några dramatiker på huvudet. En man låg och tuggade fradga samtidigt som han reciterade hela Tv11:s tablå. ”Sätt honom på ett coca-cola-dropp och koppla honom till tv-shopsrespiratorn. Det håller honom vid liv tills hans anhöriga kan bestämma vad som händer.”

En man i tvångströja påstod att han var försenad till videobutiken. ”Jag vill hyra Black Jack, jag vill hyra Black Jack”, vrålade han tills en timid bokhandelsanställd dam slog till honom i huvudet med en av James Joyces klassiker. ”Det var fan värt en lex Maria”, sa damen och ryckte på axlarna.

När de kom fram till mig kände en bibliotekarie mig på pulsen och en avantgardistisk estradör läste igenom anteckningarna i min lilla Moleskine, tittade på mig och gav tummen upp. ”Han har djup och tankar. Han är utom fara. Vi tar hand om nästa.”

Jag sträckte på mig, borstade bort dammet och gick därifrån. En man sprang in i mig och fortsatte sen nedför gatan jagad av fyra stycken medlemmar ur symfonikerna.

”Det går fortare om ni lämnar era stråkinstrument här”, skrek jag, men de fyra cellisterna verkade inte bry sig. De var helt fokuserade på att fånga en galning som rusade längs Avenyn och slängde av sig kläderna samtidigt som han skrek: ”Harald Treutiger är bäst.”

Terrorism är hemsk. Och aldrig har resultatet varit hemskare än idag tänkte jag när jag vände mig om en sista gång. Där satt hundratals människor med livlösa blickar och stirrade in i en tegelvägg i tron att det var ett nytt underhållningsprogram på TV3. ”Måns Möller, Måns Möller, Måns Möller”, mässade de och skrattade entoniga och meningslösa skratt.

Jag ville gråta …

 

TV-tragik

Som första blogg kan Word up, Anjo avslöja delar ur alla tablåer som väntar i vår. Here we go, de största nyheterna:

Ensam eremit söker inte (TV4): Ett helt nytt dejtingkoncept. Fyra eremiter avsäger sig alla inviter och i åtta program följer vi deras totala inaktivitet, hur de inte besvarar brev och hur de inte tittar på foton på potentiella uppvaktare.

Stureplan (Kanal 5): Först såg vi hur de reste med Färjan. Sen mötte vi dem i Ullared när de handlade. Nu kommer den tredje och avslutande delen i Femmans antropologiska studie om stockholmare: åtta avsnitt om folk som kallar sig stekare och oftast dricker en stor stark.

B-stjärnorna på pensionatet (SVT1): På grund av sänkt budget flyttar Stjärnorna på slottet till en mer modest miljö, ett pensionat i Lessebo. De fem som deltar är Anna Anka, Elisabet Höglund, Malou von Siewers, Tomas Ledin och Marcus Birro. Enligt obekräftade rykten använder Birro sin dag till högläsning av Proust och Strindberg varpå Anka säger att han suger mer än hon menar att kvinnor bör göra i äktenskap. Birro ska då bli mållös, varpå Ledin vill lösa allt med en krama-varandra-låt med Malou och Bettan som doa-kör.

På Spårvagnsspåret (SVT2): Chockåterkomst för Oldsberg i en lågbudgetvariant av hans succé. Nu åker vi spårvagn i naturlig hastighet, varför varje resa tar hur lång tid som helst. De fyra tävlande lagen består av: 1. återförenade Triple&Touch; 2. Göran Johansson, Siewert Öholm och Viveca Lärn; 3. Lasse Brandeby, Claes Malmberg och Frank Gunnarsson; 4. Allgott, Villgott och Conny Ray. Kapellmästare: Janne Lucas. Sångare: John Ballard. Domare: Leif Loket Olsson (i handbollsdomardräkt förstås). Sidekicks till Oldsbergs fantastiska humorinslag: Fredrik Belfrage och Janne Jingryd.

Big Brother Reklam (TV3): Tjugo klart sämre än genomsnittliga reklamare som gått på reklamskola och numera mest använder sin tid till att racka ned på branschkollegor anonymt på nätet stängs in i ett hus där de ska kommunicera på riktigt. Här ska stockholmare lära sig att folk från spenaten är bra och alla utanför tullarna ska försöka förstå att de innanför tullarna faktiskt är mänskliga när de är sig själva. Komik, tragik och mängder av patetiska korrekturfel utlovas när färgblinda ADs och dyslektiska copywriters blandas med dysfunktionella projektledare och oplanerade planners. Alla speglar i huset är från lustiga huset på Liseberg och får folk att tro att de är större än de är. Istället för gupp under täcket kan det bli en hel del buzzwords, tvärsäkra uttalanden om saker man inte vet ett skvatt om och självgoda plattityder – och det redan i första avsnittet. Otroligt. Förväntat allmänintresse: noll. Förväntat antal kommentarer i branschpress och på twitter, vilket kan få en att tro att det här är jätteviktigt: 245675.

Den riktiga fotbollskanalen (SVT24): Ett fotbollsprogram som är helt nyskapande. De har insett att italiensk fotboll inte behöver Birro, att Ranelid måhända är solbränd men tillför noll och intet i fotbollssnack, att Djordic är en sönderspelad singel och att oavsett vilka skitbilder man visar, så är avsaknaden av dessa tre ett totalt genidrag.

Redigerarna (TV8): Nytt lekprogram. Ett gäng kvällstidningsjournalister får såna där fantastiska kylskåpsmagneter som man kan bygga små meningar av. Självklart finns inte orden chock, kaos, katastrof, döds, vålds, mord, extra och andra smaskigheter med. Därefter får de beskrivet ett scenario och ska bygga löpsedlar utifrån det. Alla tävlande har elektroder så att vi kan följa deras EEG-inaktivitet. Programledare: Peppe Eng.

Måsarna (Animal Planet): Dramadokumentär där vi följer skrikmåsar från deras naturliga häckningsplatser i Stockholmstrakten till deras parningsplatser på Gotland och i Båstad. Fantastiska naturbilder där uppblåsta hannar utför parningsritualer på alla fyra, stöter upp sin mat, slåss om honornas gunst och förgäves försöker förstå hur man dricker ur flaskor. Berättarröst: David Attenborough.

Slipsen mot strupen (TV3): Etikettsdrottningen Magdalena Ribbing drar åt slipsen på den extremt ohyfsade Alexander Nilsson och lär honom att veta hut. Alexander är den ointressante kocken i Kniven mot strupen som skriker åt folk på syltor och verkar vara tuff, men egentligen är en blek kopia på den arge kocken, som i sin tur var en extremt blek kopia av originalet – Gordon Ramsay.

Beck vs. Wallander (TV4, TV4+): Äntligen gör fyran slag i saken och skapar en filmserie med både Beck och Wallander. Kan det bli bättre? I alla huvudroller: Rolf Lassgård. Det är en samproduktion med Tyskland, alla äter Riesen, säger att det ordnar sig med taskigt läppsynk och under alla biljakter spelas Michael Cretus Samurai. Filmerna, man spelar in 94 stycken på två veckor, sänds varje söndag i båda kanalerna.

Mycket nöje, gott folk.

Jag tryckte bara på knappen

Den längsta veckan är snart slut. Så mycket som gjorts, tränats, skrivits, promenerats och funderats. Det var fokuserat och seriöst, ända till idag.

När jag tryckte på knappen vid övergångsstället förändrades världen. Alla bilar förvandlades till stora citronfjärilar som flög omkring och rappade om rapsolja.

Vägskyltarna blev till tennisracketar och plötsligt stod jag och spelade dubbel mot två semi-proffs. Jag är ju ensam, sa jag. Du har Björn Borg-kalsonger, det räcker, sa de. Sen missade jag en smash och insåg att grabbarnas röntgensyn när det gäller mina underkläder var hysteriskt usel.

Ett träd tappade löven och dessutom ett par inlines och jag åkte hem utan att trilla. Sen dök jag ner i soffan och fick fatt på fjärrokontrollen. Jag tryckte på den och den hade ingen koll på vad som visades på burken.  Hatte Furuhagen – ZAPP – Farbror Frippe – ZAPP – Bosse Parnevik – ZAPP – Gula Hund – ZAPP – Måns Möller.

…fast han var så kass att min tv bröt ihop, förvandlade sig till en radio och spelade Tjajkovskij för hela slanten.

Själv tog jag min tomma Soda Stream, fyllde den med vatten och körde den i maskinen. Det blev till rödvin och jag är inte den som är den…

Skål. Det här var en cool vecka.