Hela Sverige är en komplott

”Det här landet är på väg rätt ned i ett bottenlöst träsk”, sa jag. Vi satt och drack kaffe, svart och slätt, jag och byråkraten. ”Det är nästan som om det var en slags komplott.”

Han hostade till och spillde kaffe över hela sig. ”Hörru, Anjo. Jag glömde nästan, det är en ny influensa på gång, här får du ett piller som skyddar dig.”

Jag tackade, tog pillret och stoppade det i munnen.

”Allt okej?” Han tittade på mig.

Jag log. ”Det är så avslappnande, nästan som om jag domnade bort lite. Vad är det i pillret?”

Byråkraten tittade på mig. ”Pacificeringsvaccin. Vi kan inte ha medborgare som ser samband som du hotade att göra.”

Jag fnittrade. ”Vad menar du?”

”Nu kan jag säga det, nu är du säker. Allt ÄR en komplott, Anjo. Allt i det här landet är styrt av oss. Allt görs för att svensken bara ska fortsätta i ekorrhjulet och avundsjukt se på omvärlden. Oförändring är det enda beständiga om vi får styra.”

Jag tittade fånigt och tomt på honom.

”Tänk om folket hade tänkt och utvecklats, hade byråkratin då funnits kvar? Hade man accepterat långbänkar och statliga utredningar som utreder andra utredningar och lämnar förslag som sedan bordläggs i små lådor fastsatta på undersidan av långbänkarna?”

”Pressen är ju er i hasorna?”

”Bitch, please … Tidningarna skriver om bantning, kändisar och skit. De lägger mer tid på att sätta ihop ordpar med chockerande ingredienser än att granska oss. Det var länge sedan vi pacificerade dem.”

”Teve och radio då?”

”SVT och SR är anställda av oss, TV4 tittar sig i sin egen reklamnavel och funderar på om man kan bryta reklamen för reklam eller sälja reklamutrymme i andra reklamfilmer. Trean och femman är ambitionslösa och skulle någon där få tanken att kolla oss så skvätter vi en programidé à la dvärgar som är fångade i långa människors kroppar och bara kan få stånd om de tittar på sig själva i bakvända förstoringsglas – pang, så slipper vi dem i några år.”

”Men, kungen vet väl vad ni gör, han är ju kung?”

”Den familjen är ett hologram, trodde du att de fanns på riktigt? De är bara avledande manövrar, Anjo.”

”Är alla politiker med på det här?”

”Om du visste vad ett berikat mineralvatten i Rosenbad kan göra 349 människor lättstyrda. Politikerna är marionetter och de följer våra manus. Skulle vi ge Reinfeldt Löfvens material och vice versa hade de inte märkt något och inte gemene man heller.”

Jag skrattade och klappade händerna. ”Vad kul. Är alla i landet med i den här kuliga leken?”

Han nickade och log. ”Börjar folk sticka upp så försenar vi tågen och kollektivtrafiken. Tänk hur många miljoner timmar som folk svär över tåg. Du förstår vilken utveckling som hade kunnat ske av landet om den energin lades på något konstruktivt. Det kan vi inte tillåta. Inte nog med att folk hade kommit i tid, de hade dessutom haft kraft kvar att vilja något. Skrämmande.”

”Fast alla åker inte tåg …”

”Alla köper pizza och har du tänkt på hur de alltid tar tio minuter att baka? Då har vi låst folk i tio minuter, fast en pizza tar 1,84 minuter att dressa och 4,23 minuter i ugnen, inklusive nedpackning. Hade folk handlat pizza på korrekt tid hade enormt mycket tid frigjorts för kritiskt tänkande. Nu får vi en dubbel fullträff, folk sitter tomma och bara väntar, sen äter de pizza och blir helt kaputt efter det. Och när de vaknar till? Är det då staten de vill utveckla? Nej, då är det träning och bantning. Perfekt för vårt sätt att styra landet om du frågar mig. Subversiva meddelanden i musiken på gym och lugnande medel i alla proteindrycker, vi har koll på det här.”

”Är inte utveckling bra?”

Han log. ”Anjo, vill vi förändras? Vad skulle hända om det lades full kraft på att jobba optimalt i stat och kommun? Tänk om man koordinerade resurserna så att de kunde fördelas på rätt sätt? Vad skulle hände om tjänstemän konkretiserade istället för att komplicera? Hur tror du att samhället skulle se ut om alla tog den raka vägen istället för att försena bygget så länge som möjligt?”

”Hade det inte blivit bättre?”

”Kanske i en naiv pastellkritevärld, Anjo. Men, inte i verkligheten. Hur skulle det se ut om folk plötsligt förstod hur vansinnigt bakvänt samhället är på många ställen och förändrade det till vad det kunde vara givet förutsättningarna?”

Jag ryckte på axlarna. ”Det låter fortfarande som bra, men vad vet jag?”

”Folk vet inget annat, Anjo. Hur kan vi, vi som förstått konsekvenserna av ett fungerande samhälle, tillåta alla att leva i en tillvaro där eftertanke råder? Där det viktiga är det stora, inte ens egen lilla position. Det hade kullkastat den svenska folksjälen. Svenskarna är ett köande, gnällande och suckande folk. Vad hade hänt om folk plötsligt uppskattade februari för att vägarna var sandade? Att de visste att samhället tog hand om de utslagna på bästa sätt istället för att spela det-är-inte-vårt-ansvar-pingis mellan olika instanser? Tänk om det fanns färre utredningar och fler resultat? Svensken hade inte klarat det. Allt hade förstörts, folk hade blivit … det här är skitjobbigt att erkänna, men alla hade blivit lyckliga, mer öppna och tillfreds med livet. Vi hade fått tid att leva och du vet hur ansatt pensionssystemet är. Folk hade levt längre, varit piggare och det hade blivit dyrt. Visserligen hade vi haft en bra resursfördelning och folk hade mått bättre, men det är oväsentligt. Allt hade ruckats på, hundratals år av byråkrati och bromsklossar hade förintats i ett nafs. Den risken kan vi inte ta.”

”Fruktansvärt scenario”, sa jag.

”Eller hur”, sa han och drack upp kaffet. ”Jag är glad att jag hann stoppa dig innan du hann förstå det här. Nu kan du fortsätta gnälla på priset på smör, sucka över SJ, snubbla i potthål på gator och leva som svenskar i alla tider har gjort. Istället för att fokusera på hur grymt allt kunde bli om alla drog åt samma håll kan du twittra om petitesser och gå med i facebookgrupper som vi styr. Det är vår kontroll som gjort det här landet till det strömlinjeformade Svenssonsamhälle det är och det tänker vi bevara. Och om fem minuter har du glömt vårt samtal och kan leva lyckligt ovetande i 79,8 år i snitt. Vi har blivit rätt bra på det vi gör, numera räcker det att visa en kvinna med hår under armarna, så glömmer folket allt i en vecka och hänger sig åt henne. Sånt gör vårt jobb lättare. Vi älskar när folket är fogligt. Alla passar in, ingen får sticka ut. Det är perfekt. Vi gillar det.”

”Vilka är vi?”

”Vi är de”, sa han. ”Mer behöver du inte veta. Vi är Sveriges beskyddare. Vi har stoppat landet från att falla sönder i en slags utvecklande anarki och optimering sedan 1880-talet.”

Jag spottade ut pillret som jag hade haft i kindpåsen och log. Han bleknade betänkligt.

”Fan också.”

”Då ska vi se”, sa jag. ”Om vi skulle ta och snacka lite om hur ni förstoppar sjuk-, psyk- och äldrevård, barnomsorg, skolan och …”

Skatteverket, systemet och ondskan

Jag fick det här i brevlådan igår.

Det lät väldigt oskyldigt, men så läste jag följdfrågorna som skulle besvaras:

  • Vad har du på dig?
  • Fantiserar du om både män och kvinnor?
  • När förlorade du oskulden?
  • Har du gökat på en sommaräng någon gång?
  • Gillar du cunnilingus?
  • Tar du på dig själv i duschen?
  • Har du deltagit i en S/M-orgie någon gång?
  • Gillar du dominans och bondage?
  • Har du skrikit Ernst Kirchsteiger samtidigt som du når ditt klimax?
  • Har du tillfredsställt dig på jobbet?
  • Vill du någon gång hångla med en skäggig tant?
  • Hur många gånger klarar du på en natt?

Förbluffad, chockad och äcklad funderade på om jag skulle skita i det här, men så insåg jag att jag är laglydig och bestämde mig för att svara. Jag vågade inte göra det online utan ringde talsvaret. En hes mansröst guidade mig. När jag besvarade den sista frågan med ordet tillräckligt hördes bara: ”Hehe … Tack för samtalet. Perfekt.”

”Är det här verkligen ett talsvar, det där lät inte förinspelat”, sa jag. I samma stund bröts samtalet. Jag slog upp telefonnumret på hitta.se och insåg att numret inte gick till Skatteverket utan till Stoffes statistik AB.

Märkligt, tänkte jag, men slog bort tankarna och gick till Systembolaget för att köpa en kasse öl. När jag knappat in koden stod följande i terminalen: Hur många öl kan du dricka utan att tappa förmågan?

”Vad fan är det här”, sa jag till kassörskan. ”Jag tänker inte svara på det.”

”Då blir det inga öl”, sa hon.

Jag skakade på huvudet, knappade in en siffra (tagen ur luften, men ändå), varpå terminalen fortsatte med att i tur och ordning fråga mig om min längd (jag fyllde i 182 cm, vilket fick maskinen att blinka konstigt och kassörskan att spärra upp ögonen), snittid innan det går för mig, hur många partners jag har haft och vilken ställning jag föredrog (jag drog till med klätterställningen, vilket returnerades som ett ogiltigt svar och jag fick istället titta på en affisch som hängde i kassan och göra mitt val).

Därefter fick jag mina öl och gick hemåt, efter att ha noterat det nummer till kundtjänst som stod på betalterminalen. Jag ringde upp, men när en märkligt bekant och mycket hes mansröst svarade lade jag på, skrev in numret på hitta.se och mycket riktigt – det gick inte till Systembolaget utan till Stoffes statistik AB.

”Vem fan är Stoffe”, tänkte jag och googlade på hans företag. Det vimlade av varningar på nätet. Tydligen var det ett bolag som utåt sett var ett respektabelt statistikföretag i kronans tjänst, men som egentligen samlade in extremt personliga fakta och sålde dessa till TV4 för att kunna rikta deras tv-reklam ytterligare.

Jag kröp ihop i fosterställning. Tårarna kom och jag kände mig paralyserad av fruktan. Mitt mest privata var nu i ondskans ägo. Allt var förlorat. ALLT.

Det händer under 2011

Då har jag kollat i spåkulan och sett vad som händer 2011. Det blir ett intressant år, om man säger så.

Politiken: När politikerna fattar att blandningen av rött, grönt och blått (RGB) lyfter alla färger, ersätts blockpolitik av ritblockspolitik. Interpellationer och voteringar ersätts av kreativt ritande. Energin smittar och såväl BNP som humör stiger i Sverige. SD ställer sig utanför ritblockspolitiken med motiveringen: ”Papper ska vara helvitt”.

Aktier/pensioner: Önskemålet från aktiemarknaden att girighet inte ska räknas till dödssynderna förkastas av riksdagen. Dessutom bestäms att våra pensioner knyts till pensionsmäklarnas bonusutveckling.

Brottsligheten: I och med att brottsligheten är organiserad tar Rikspolisstyrelsen ett historiskt beslut – polisen ska organiseras.

Teknikstopp: Under sommaren orkar folk inte längre uppdatera sin hemelektronik. Konsumentorganisationer skickar en hälsning till branschen: ”Våra datorer är blixtsnabba, teven är knivskarp, telefonen übersmart och så vidare. Lägg ert krut på att bidra till något annat, till exempel en hållbar, global utveckling”.

Gammelmedia vs. nätet: I april gör rabiata sociala medier-profeter upp med överdrivet analoga representanter för gammelmedia i en retorikduell. Alla drunknar i cirkelargumentation och vägrar att lyssna på motståndaren. Vi andra låter dem tjata och väljer även framgent vad vi konsumerar utifrån kvalitet istället för om prylen är digital eller tryckt.

Göteborgshjulet: Politbyrån inser att Göteborg är känt för biltillverkaren Volvo och uppför ytterligare tre stadshjul för att hylla detta. SKF klagar över att de förfördelats, varför ännu ett hjul uppställs. Volvo Lastvagnar protesterar mot att de glömts bort och ytterligare 18 hjul köps in.

Göteborg: Alla göteborgare får utslag när de hör orden paradgata och Avenyn i samma mening. För att ordna saken bjuder Göteborg&co på räkfrossa längs Avenyn hela sommaren, det blir tillåtet att kissa offentligt (om man dricker öl i plastglas), Göteborgskalaset återuppstår och beslutas pågå ”för all framtid”.

Muthärvan i Göteborg: Utredningen sväller över alla breddar, men Göteborgs kommunstyrelse underkänner bevisen som statsåklagaren lägger fram med motiveringen: ”Han är ingen go gubbe”.

Dokusåpor: TV3, TV4 och Kanal5 bestämmer sig för att göra alla dokusåpors heliga moder och slår ihop Bartenderskolan, Bonde söker fru, Ensam mamma söker, Robinson, Paradise Hotel, Kungarna av Tylösand, Idol, Let’s Dance och Big Brother till ett koncept. Själva idén skapar ett svart hål som raskt slukar nämnda TV-kanalers programutvecklare och alla tetiga deltagare. Världen häpnas över hur bra vi mår efter att ha blivit av med dyngan och liknande experiment görs i alla länder. Resultatet är osannolikt lyckat och leder till fred i Irak och Afghanistan.

Barnlitteratur: Alla Alfons Åberg-böcker dras in och bränns. Nya upplagor distribueras där Alfons pappa döpts om till Fredrik Reinfeldt.

Sportjournalistik: Alla landets murvlar fortsätter att fördöma supportervåld och ekivoka läktarsånger i skarpa ordalag samtidigt som de, under parollen det är ju slutspelshockey, hyllar gruppslagsmål, klubbor i ansiktet, tacklingar i ryggen, trippingar och grovt, sexistiskt språkbruk.

Kloning: En forskare lyckas klona en ny människa genom att ta celler från Anna Skipper och Anna Anka. Resultatet är fullständigt förfärande.

Film: Colin Nutley begär pengar för en film som inte har Helena Bergström eller Rolf Lassgård i rollistan. Begäran avslås, då ingen tar den på allvar.

Film II: Endast 49 Beckfilmer och 32 Wallanderfilmer spelas in. Rolf Lassgård spelar alla rollerna i alla 81 filmerna.

Sveriges statsskick: Sverige blir republik. Kungen blir borgmästare i Örebro, eller om det var Arboga.

TV4: Kanalen tar, efter att ha blivit av med sina programutvecklare, över SJ och Trafikverket. Det blir inga förseningar, lovar man. Passagerarna gör revolt när en resa med X2000 mellan Göteborg och Stockholm tar 12,5 timmar på grund av reklamavbrott vid varje station, även de nedlagda.

Kostmatematik: Den märkliga sanningen att du tappar vikt om du gör av med fler kalorier än du sätter i dig slår igenom. Över en natt blir alla kostcharlataner arbetslösa och tvingas jobba hårt för brödfödan, vilket får även dem att gå ned i vikt.

Online: Miljontals svenskar minskar tiden de lägger på facebook, twitter, bloggar och internet och de vanligaste sökorden på google blir: allemansrätt, picknickrecept, smultronställen och friluftsvandringar. Under sommaren inträffar något som aldrig hänt förut – alla sätter mobilen på ljudlös och njuter av fågelsång, humlornas surrande och hur vinden kittlar löven lite lagom busigt.

Jämställdhet: Mängder av män som slagit sig på bröstet och sagt att de är feminister börjar faktiskt agera på uppenbara orättvisor i vårt samhälle.

Politisk korrekthet upphör: Eftersom politiskt korrekt är ett tramsuttryck försvinner det när folk istället vågar prata med varandra, diskuterar/står för olika åsikter och respekterar även antagonister.

Sport: IFK vinner SM-guld (enklaste guldet någonsin) och i fyllan lovar Kalle Anka-bolaget GotEvent att IFK får Clean Court 2012, vilket IFK hade fått redan 2011 om inte Göteborg hade skötts av ett gäng trasdockor.

Mitt år: Jag får bokkontrakt och blir kulturetablissemangets gulleponk (om boken säljer skräp) alternativt en bespottad ordonanist (om boken blir en bästsäljare). Hur som helst skålar jag in 2012 i sällskap med vänner och den vackraste kvinnan i världen.

 

Onödiga monster i granen

Jag gjorde som de sa i GP igår. Jag skakade granen över en bit vitt papper för att bli av med några av de uppemot 10000 (!) smådjur som bor i granen. Kalla mig konstig, men jag är inte så sugen på att bli invaderad av jordlöpare, granbarkborrar, hoppstjärtar, skinnbaggar och så vidare.

Men, när jag plockade in krypen i mitt labb och kollade på dem i mitt mikroskop så upptäckte jag några andra märkliga djur, eller vad sägs om den här ganska märkliga cocktailen:

  • Svensk komikerlus (simplis mediocrus): Ytterst litet och kortlivat, men högljutt flygfä, som saknar allt vad självdistans heter, varför det gärna äter upp sig själv och därmed dör en rätt poänglös död.
  • Dokusåpaborr (coitus stupidus): Ett skadedjur som gång på gång tros utrotat, men så dyker det upp på nya ställen och i nya skepnader. För varje gång blir det allt mer lik en kackerlacka och tycks lika svår att ta kål på.
  • Socialöverlöpare (horrificus kjamus): Ett djur som gärna låtsas vara ett flockdjur, men som är en parasit och vars otäcka fasoner i umgänget med andra får övriga sociala insekter att kräkas genom nosen och från och till kvävas.
  • Hashtagparasit (pladdrus omalltus): En liten fuling som dyker upp överallt, allt som oftast oinbjuden. Kan verka i alla miljöer och ibland i så fruktansvärt ivriga svärmar att andra sociala insekter dör i dess närhet.
  • Poetisk parasit (pladdrus maxus): Påminner om ovanstående, men finns mest i lite finare miljöer. Det är dock en lika plågsam parasit för det.
  • Fascistkvalster (oidipus oidipus): Ett allt vanligare skadedjur som är både obehagligt och psykotiskt (något ovanligt bland smådjur, men det här är extra äckligt). Suger musten och lusten ur allt och dras, till skillnad från alla andra djur, enbart till det fulaste av det bruna.
  • Stekarstekel (vaskus eunuckus): Plötsligt spyr den här lilla bålgetingsliknande strunten med minimal gadd ur sig illaluktande smörja vartän den befinner sig. Är helt klart vanligast i kustbandet om somrarna, men kan oanmäld dyka upp var som helst och försöker alltid roffa åt sig så mycket den kan.
  • Kvällstidningslarv (crapus constantus): En larv som efter att den förpuppas bara blir en större och mer självgod larv, vilket upprepas tills den imploderar och säckar ihop i en trycksvart hög. Bär vissa likheter med mördarsnigeln; finns överallt och smakar så illa att inga andra djur vill äta upp den. Dödar man den attraherar likstanken bara andra kvällstidningslarver som suger i sig slemmet och larvar vidare.
  • Oviktig gnällstjärt (loejdus sjaelvgodicus): En högljudd insekt, som dock inte har något eget läte utan bara imiterar andra gnällstjärtar. Mycket vanligt förekommande över hela landet.
  • Spygallmygga (hatus SJus): Sticker till på tågperronger och i miljöer där det kan förväntas dyka upp tåg inom kort eller åtminstone någon gång. Har egentligen inget vidare existensberättigande, men trots det växer arten exponentiellt utan att samhället tycks reagera (eventuellt sker något i frågan år 2020).
  • Lögnspindel (tramsus politicus): Lever egentligen bara upp var fjärde år när den låtsas vara en färgskimrande och vacker fjäril under sin parningstid (tredje söndagen i september). Därefter blir den dock sig själv och spinner rätt så usla nät fulla av hål och brister, i vilka den allt mer tröstlöst försöker fånga förbipasserande. Finns huvudsakligen i tre färger; blå, röd och grön – men skillnaderna är minimala och kan du inte se skillnad på dem så är det skit samma. De är samma sort.

Jag hade dock inte hjärta att göra mig av med de här skadedjuren, så jag tryckte in dem i en snöglob och har ikväll skakat den lite då och då. När de rör sig, gör krumbukter och beter sig som de konstigheter de är påminner de väldigt mycket om innehållet i rätt många program på Tv4 (eller som om man animerat flödet på twitter en vanlig lördagkväll). Märkligt.

Granen står för övrigt grön och grann i stugan …

Erotik med avbrott

Jag somnade tidigt igår och snart förlorade jag mig i en vacker, vacker dröm.

Det var sommarnatt och vi gick längs en grusväg. Våra nakna fötter balanserade på den lilla grässträngen i mitten. Hon log, förde mig in på en äng där vi smög fram för att inte väcka timotejen som sov sött. Filten breddes ut, hon tog min hand och vi lade oss ned. Hennes korta klänning gled upp och berättade …

Den här drömmen sponsras av din mage – den sorgligt outnyttjade fibersäcken strax under bröstkorgen – samt de slarvigt vaxade hårstråna i ditt ännu inte gråsprängda hår.

Det väl SVT-inspirerade och torra sponsoravbrottet fick mig att rycka till, men jag stannade ändå kvar i sömnens värld. Drömmen fortsatte.

… en saga samtidigt som hennes ögon förtrollade mig. Det var nästan mörkt, men vi såg allt vi ville se. En första kyss, sen ytterligare en och sen hade bara en nördig matematiker brytt sig om att hålla räkningen. Tystnaden bröts bara av en flämtande iver när världens enklaste sak som att knäppa upp knappar i en skjorta och att dra ned dragkedjan i en klänning blir ett kåtfnissigt äventyr. Och så fanns bara tunna trosor, en behå och boxershorts i vägen. Hennes hand sökte sig mot …

Du vet väl att 30 minuters pulshöjande aktivitet om dagen håller dig i form. En promenad eller styrketräning går lika bra. En hälsning från ditt bättre jag.

Har du också svårt att få tiden att räcka till? Slappnar du av för sällan? Låt oss lösa dina problem. Knäpp bara ihop oss och lägg oss på din mage och lägg dig på soffan. Du kan inte kolla klockan, messen, mejlen och tweeten i din telefon. Du kan inte slå på teven och döda tid. Du kan bara njuta av nuet. Vi är dina händer – perfekta för stunder när du inte vill att något händer.

Du ser bra ut. Även utan glasögon. Men, kolla gärna upp din syn med jämna mellanrum. Dina ögon – vi är själens spegel.

Än en gång fick det, den här gången TV4-jobbiga reklamavbrottet mig nästan att vakna, men lusten att fortsätta drömmen förde mig tillbaka till den.

… mitt skrev, samtidigt som min träning i att lossa en behå med en hand lönade sig. Hon gled ur den, jag kysste hennes bröst och hon slet av mig boxershortsen. Hon kastade dem en bra bit bort – vilket kanske skulle leda till en pinsam jakt i gryningen, men vi brydde oss inte just nu – och jag fattade tag om hennes trosor och gemensamt krånglade vi henne ur dem. Inget stod emellan oss och det finaste. Mina läppar och tunga sökte sig längre ned och det blev allt varmare när jag varsamt lät dem följa den fina linjen mot en varm och fu …

RIIIIIIIIIIIIING-RIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING

Jag vaknade med ett ryck. Tittade på telefonen som surrade och betedde sig riktigt illa. Jag slog av väckarklockan och förbannade att jag av någon diffus anledning hade bett den att jobba även idag.

Fylld av längtan på fortsättningen tryckte jag ner huvudet i kudden och somnade.

Hon och jag tittade ut genom fönstret. Det ösregnade, ett förvisso vackert sommarregn, men ändå ösregn. Sommarängen slokade på andra sidan av den regndimmiga rutan. ”Jag måste åka nu”, sa hon för snabbt. ”Vi ses när vi ses.”

Med ett ryck vaknade jag. Väldigt otillfredsställd. Jag måste verkligen börja byta upp mig från reklamfinansierade drömmar till betalversionen. Hur ska jag annars komma igenom natten?

Stjärnkraftverk

Runt hörnet har de smällt upp såväl en reaktor som en proaktor.

”En proaktor agerar i förväg”, förklarade den biffige vakten när jag frågade. ”En reaktor är mer som en fotogenlampa.

”Olskrokens stjärnkraftverk”, läste jag. ”Vad innebär det?”

”Jo, vi skapar energi utifrån stjärnor. Ta till exempel Bruce Springsteen – han är en grym energikälla. Han är ansluten till oss, agerar och sprider energi.”

”Men, det måste vara reaktorkraft, va? Han finns ju redan. Vad används i proaktorn?”

”Vi skannar av köerna till Idoluttagningarna, du vet. Kör på det gänget som kommer någon vart. Fräsch, obefläckad energi. Finfint.”

Jag nickade, men slogs av en sak. ”Men, om man omvandlar de som inte når så långt i Idol, eller som bara är jävligt dåliga, till energi. Blir det bra då?”

Vakten skruvade på sig. ”Jag får egentligen inte diskutera smutsiga bomber. Men, visst är det så att vi har skapat energi som är direkt skadlig för samhället om den hamnar i fel gathörn och används i gatumusikantsyfte.”

”Kevin Borg?”

Vakten besvarade inte min fråga. Jag gick vidare med nästa.

”Men, vad händer när stjärnor dalar då? Vad sägs om Kikki Danielsson?”

”Ja, det där är ju lite surt. All energi skapar slaggprodukter och vissa stjärnor har en ganska kort halveringstid. Kikki är ett exempel, Lasse Berghagen ett annat och värst av allt är väl Anna Skipper. Vi trodde hon var en isotop, men hon känns som ett jävla tomtebloss.”

Jag lade armarna i kors och tog på mig en bister min. ”Accepterar ni vilken skit som helst?”

Vakten skakade på huvdet. ”Är stjärnorna av för låg kvalitet säljer vi energin på spott-marknaden. Lustigt nog köps det mesta upp av TV4. De verkar se sig själv som en dagslända för de köper energi som inte ens varar en pilot av en sit-com i snitt. Det är så många testade och avfärdade komiker som de betalat grymma överpriser för. Och vad har de fått? Självutlösande proppar.”

”Men, finns det inte säkerhetsrisker”, sa jag.

Vakten ryckte på axlarna. ”Förr använde vi oss av Allgott&Villgott, Conny Ray och Janne Lucas. Idag är vi mycket mer noggranna. Alla stjärnor måste klara röntgen, Wikipediakollen, tondövhetstesten och vanliga pricktester. Är folk allergiska mot dem, då blir det inget.”

Jag pekade på reaktorn. ”Robert Wells?”

Vakten flinade. ”Skojar du? Det hade blivit härdsmälta direkt och minst 50 år av boogie-woogie-strålfeber i landet.”

Jag funderade lite till och sa Tomas Ledin. Och bara namnet fick larmet att gå. Kvarteret bäddades in i skum, gubbar i knepiga dräkter luftlandsattes och det blev ett jävla röj helt enkelt.

Jag var dock fortsatt nyfiken, fick fatt på en telegrafstolpe och knackade iväg ett sista meddelande till vakten: ”Lars Adaktusson?”

Svaret kom snabbt: ”Utan honom vore Svalbard svart.”