2010 – en tillbakablick

Jaha, plötsligt är det 2011 och jag kan summera året som gick. Här är några milstolpar.

Januari – Högsta Domstolen fastställer domen mot The Pirate Bay. De fyras gäng får kåken och böter på 30 mille. Samma dag dömer Europadomstolen alla filmbolag att betala ut 400 Euro till varje vuxen människa i västvärlden som ersättning för all skitfilm vi betalat dyrt för i alla dessa år. Ingen överklagar den domen, alla är nöjda. Ja, förutom Magnum Coltrane Price som vägrar inse att han aldrig hade sålt någonting ens utan fildelning.

Februari – Svenskan blir officiellt andraspråk i Sverige. Som huvudspråk anges från och med nu sms-svenska. Alla lagar måste rymmas på maximalt 160 tecken, 140 om de ska kunna twittras. Brottsbalken får paragrafer i stil med: Om du dödar 1 person får du kåken lr vård.

Mars – Som en direkt följd byter Svenska Akademien namn till Svenneackis. Från och med i år ska nobelpristagaren meddelas på Facebook. Flera medlemmar avsätts. Till ny ständig sekreterare utses Tomas L***n. Han nominerar sig själv till litteraturpriset. 8.000.000 svenskar söker omedelbart kulturpolitisk asyl i olika smörsångsälskande Balkanländer.

April – Allsvenskan sparkar igång. Blåvitt vinner med 5-0 och sex personer grips för våldsamt upplopp. Alla är journalister på GP som förgäves försöker mucka gräl för att få ett scoop. Enligt uppgift står polisen bredvid och tittar på, samtidigt som de filar på debattartiklar som får Liftarens guide till galaxen att framstå som en realistisk vardagsbetraktelse.

Maj – Riksdagen debatterar det rätt korkade i att fira folknykterhetens dag på Kristi Himmelfärds dag när i stort sett alla kontorsnissar har klämdag dagen efter. En enig riksdag förbjuder klämdagen. Nämnda dag slår rekord med 93 % av arbetskraften sjukanmälda.

Juni – Som en fortsättning på ovanstående bestämmer riksdagen att Nationaldagen från och med nu inte är en helgdag. Däremot blir 7 juni en helgdag, så att folk kan fira Nationaldagen på rätt sätt – packade som örnar (citat ur beslutsprotokollet).

Juli – Marcus Birro kräver att få bli staty i sin hemstad och vill ersätta Karin Boye som idag står utanför Stadsbiblioteket. Göteborg & co funderar på om det kan firas med en langosstinkande festival. En mobb bestående av hela stadens befolkning bränner ned flera kvarter i västra Göteborg och lugnar sig först när Avenyn döps om till Glenn Strömbergs Aveny.

Augusti – 15 månader efter att Linda Skugge läste in sin gräsliga reklamspot på Spotify rapporterar tjänsten att 99,7 % av lyssnarna har tecknat ett premiumkonto som är fritt från reklam. Övriga 0,3 % spärras in på en nybyggd psykanstalt på Gotska Sandön.

September – På bokmässan ringlar köerna långa när den debuterande Göteborgsförfattaren Andreas Johansson signerar sin bok och skapar hysteri – det är lite rockstjärnestatus över 38-åringen. Mässan slår besöksrekord och en viss poet som tidigare flytt Göteborg för att alla är så sjabbiga mot honom rullas i tjära och fjädrar under allmänt jubel.

Oktober – IFK Göteborg vinner sitt andra raka SM-guld. gajs ramlar ur superettan tillsammans med aik. Alla skolbarn i Göteborg får en extra ledig vecka.

November – TV4 anordnar en stadskampsgala på temat – vad är bäst med november, Gustav Adolf-bakelsen eller Mårten Gås? Programledare är Peppe Eng. Patrick Ekwall är utsänd reporter i Skåne och i Göteborg försöker Martin Timell få kållarna att engagera sig. Det går sådär och till slut bedöms TV4 vara så usel att kanalen helt sonika förbjuds av en ovanligt klok regering.

December – I en märklig överenskommelse blir Lucia en kille och Jultomten förvandlas till tjej. Tomas L***n vinner inte Nobelpriset, det tillfaller Jocke Pirinen. L***n hotar att genomföra en ny sommarturné och det hotet får kommittén att ändra beslutet. Folket protesterar men hindras av militär anförda av självaste kungen. Kungen såras i slaget utanför Stadshuset och tror att han är i Örebro när hans livmedikus anländer. 90 % av befolkningen blir svinfulla på nyårsafton, varpå de lovar att sluta röka, börja banta och dricka mindre. Ett löfte som 200 % av dem garanterat bryter 1 januari 2011 när de ringer den lokala pizzerian och sen tar en återställare på kinan.

…inget märkligt år, på det hela taget.

Min tv-lagare är bäst

I Olskroken, på en gata som bara de riktigt initierade hittar, finns världens bästa tv-lagare. Till honom går jag när jag blir för trött på Måns Möller, Martin Timell, dokusåpor, Let’s Dance, Körslaget, TV4 i allmänhet, TV4 i synnerhet, Patrick Ekwall, Du är vad du äter, Bonde söker hö, alla program om andar och spöken, skitkassa reklamfilmer och dåliga nyheter.

Så skruvar min tv-lagare på burken och vips är min tv upphottad. Zappar jag till någon av ovannämnda felaktigheter, då zappar min tv automatiskt vidare till exempelvis Cracker, Law & Order Criminal Intent eller ett program med Ernst-Hugo Järegård. Då går det helt enkelt inte att hamna på en usel tv-kanal längre, min tv-lagare har fixat dumburken så att den blir smart och bara visar gott.

Sen bjuder han på kaffe och vetelängd. Då säger jag att det påminner mig om min tjocka mormor.

Självklart skruvar tv-lagaren lite till och plötsligt syns en av morfars gamla ryckiga filmer på skärmen. Ulla skrattar och Harry, kameramannen, rapar.

Kaffet smakar väldigt gott då och jag och min tv-lagare kan lugnt luta oss tillbaka och prata om flydda tider…

– Tv4 och TV3 har verkligen ökat min arbetsbörda, säger han.

– Amen, säger jag.

Drömcoachen kom med medicin imorse

Jag väcktes ur min oroliga sömn strax efter gryningen. Hela helgen har jag inventerat näsinnehållet i pappersbitar, hostat, rosslat och mer än en gång funderat på att skriva mitt testamente. Det var således inga pigga, ungdomliga ben som förde mig till dörren.

Jag öppnade och där stod en drömcoach med den största apotekspåse jag sett. Den var proppad med Alvedon, halstabletter, Kan Jang, näsdukar, slemlösande prylar, näsdroppar och ett gäng piller som han måste ha snattat från receptbelagda avdelningen.

– Bli frisk, sa han. Jag fixar inte det här längre.

– Nähä, sa jag. Vad har hänt?

– Jag har försökt att analysera dina drömmar under helgen och jag säger bara: BLI FRISK!

Lite darrig, men ändå väldigt mycket jag, tog jag strid för mina drömmar och min rätt att drömma dem. Han höll upp händerna och jag tystnade.

– Natten till söndagen drömmer du att du är gift med tjej du haft som kund under alla dessa långa år. En man erbjuder sig att byta blöja på ert barn, men kidnappar det. Ni tar upp jakten och inser att mannen är i maskopi med en kvinna och att de har gömt barnet i TV4-huset eftersom de ska spela in Parlamentet ihop med den där frodiga blondinen och den där spenslige lille tjatige mannen som inte heller är rolig. Och resten av drömmen handlar om att du, gång på gång, öppnar logedörren och skäller ut blondinen för att hon spelar in komik med barnarövare.

– När det gäller Parlamentet förvånar inget, sa jag. Det skitprogrammet skulle bjuda in herr Fritzl om det kunde ge lite nytt liv till världens mest urvattnade koncept.

– Natten till idag, sa drömcoachen sen. Då drömmer du om en fusion bland reklambyråerna i Göteborg. Den handlar inte om Norma eller Valentin, däremot inbegriper den flera medelstora byråer. Han som är huvudman har tydligen ont om pengar och är lite tokig, för han kedjar fast flera branschkonkurrenter vid stolpar i Vasaparken och grillar dem sedan med ström från spårvagnsledningarna för att de ska gå med på hans krav. Du ser allt, men lägger dig ned i gräset och låtsas vara dödligt full så att han inte ska se dig. Sen följer du efter honom och ser att han går in i huset med alla tomtar på fasaden, i korsningen Vasagatan-Viktoriagatan. Då får du syn på en lesbisk AD, som också sett allt. Ni bestämmer er för att lösa saken, men du känner dig underlägsen eftersom hon har schysstare sneakers.

– Läser man artikelkommentarerna i Dagens Media är det inte ett overkligt scenario, sa jag.

Drömcoachen räckte över påsen.

– Häll i dig det här, drick dig full, blanda whiskey och värktabletter, gör vad som helst. Men, dröm inte mer, är du hygglig… Dröm inte mer.

10.29. Jag håller löftet och påsen verkar göra sitt. Näsan känns tommare än pluskan.

Glenn Strömberg är Luke Skywalker

Igår köpte TV4 konkurrenten Canal+. Fantastiskt…illa. I ett slag får kanalen som raderade ut begreppet kvalitet från tv-kartan tillgång till massor av film, tv-serier och sport. Det gör mig närmast illamående.

Framförallt gäller det sporträttigheterna. Den som är skarpsynt har nog läst ett inlägg om vad jag (inte) tycker om fyran. Nu får de resten av de bra fotbollsligorna i Europa. Fy satan. Om det innebär att Granqvist och de andra får sällskap/ersätts av Ekwall, Wenström, Lundh med sin laptop och de andra omänniskorna är det här en mörk, mörk dag. Då byts kvaliteten som stavas Canal+ mot ett inkompetent och sönderhackat gytter under ledning av en ointressant jaha-människa – och självklart fylls studion med samma trötta experter och proffstyckare som alltid. TV4 är ett bottenlöst hål av usla sportreportrar.

Den kanalen är det engelska uttrycket More Money Than Sense omvandlat till en tv-kanal. Det hade fyran förvisso varit med 24 spänn på bankboken också, men nu har de tyvärr miljarder och en massa makt.

Fyran är som Imperiet i Stjärnornas Krig. Scherman är en liten kejsare med otäckt flin, Peppe Eng, Perlskog, Wenström och de flesta andra är helt opersonliga Stormtroopers och Ekwall är naturligtvis Darth Vader. Nix, Ekwall är ingen cool filmskurk, men hans röst och blotta framträdande kan få folk att kvävas – precis som när Sithlorden trampade runt på stjärnkryssarna i de gamla rullarna.

Mot dessa avarter i tv-världen står ett SVT med allt mer krympande utbud av sport, men de är goda och kämpar för det rätta. De har Glenn Strömberg – vår Luke Skywalker i en tv-galax av lallande dårar på fyran. Visserligen är Mats Nyström en tämligen harig Chewbacca, men SVT är våra rebeller. De som slåss mot det onda Imperiet.

Glenn Strömberg är vårt sista hopp. Måtte kraften vara med honom. Fastnar han någonsin på den mörka sidan och gör gemensam sak med lössen på fyran ska jag personligen kamikazestörta Millennium Falcon rätt in i deras högkvarter i Stockholm (a.k.a. Dödsstjärnan).

(… och om någon till äventyrs tänkte kommentera på det manér som är vanligt när man hackar på folk så svarar jag direkt för att kväva er: nej, jag är inte misslyckad, avundsjuk, bitter, loser, pantad eller så. Det här är inte heller typiskt Jante, så svenskt, bla, bla, bla… Det är ren avsky. Jag hoppas fyran imploderar. Tack för kaffet!)