Stackars mig, jag har ett jobb

Om man ska tro våra tidningar är det väldigt synd om oss med jobb. Nu väntar nämligen hela 15 veckor utan röda dagar, klämdagar och annat. Jäpp, det är 15 veckor till påskledigheten.

Det är verkligen extremt synd om oss som har jobb och kan jobba. Visst hade vi haft det bättre om vi var arbetslösa, utbrända, funktionsnedsatta eller på något annat sätt befriade från detta jävla straff som kallas jobb?

Jag garanterar er att ingen av de som inte har jobb är beredd att byta med någon av oss i dessa dagar. Jag menar – vi snackar oxveckor, FEMTON veckor, nästan en hel livstid! Vem kan stå ut med det?

Och vi sliter för ingenting. Visst, vi får lön som ger oss pengar till mat, räkningar, nöjen, resor och kläder. Vi har rätt ofta stimulerande och utvecklande saker att göra, eller åtminstone sällskap av sköna kollegor som får dagarna att fyllas av skratt. Men, bortsett från det – vad i helvete får vi för vårt slit?

Jösses, oxveckorna är verkligen vidriga för oss som har jobb. Särskilt vi som jobbar heltid och får en full lön, till skillnad från alla lyckliga deltidare som har gott om tid att försöka vända på slantarna.

Det är förstås vi som förvärvsarbetar på heltid som är samhällets verkliga stackare.

Vi ska nu jobba 15 veckor i sträck, vilket är 105 dagar. Okej, de flesta av oss är lediga på helgerna, så det är lyckligtvis bara ohemula 75 dagar vi jobbar (klen tröst, jag vet). Under dessa grisiga oxveckor är vi alltså lediga futtiga 30 dagar.

Hallå, gäller inte Genèvekonventionen oss med heltidsjobb?

Dessutom jobbar vi i snitt astronomiska åtta timmar per dag, vilket gör att vi under dessa omänskliga oxveckor kommer att jobba 600 timmar. Det är ju för fan hela 23,8% av de timmar som oxveckorna innehåller.

Det är absurt. Vad gör regeringen? Jag trodde slaveriet var avskaffat, men ack så fel jag hade!!!

Under 15 veckor har alla vi som har heltidsjobb ynka 1920 timmar över till att sova, äta, dricka, jogga, älska, träna, titta på tv, surfa på nätet, klia oss i naveln, åka på weekendresor, leka med barnen, utöva våra hobbies, måla tavlor, gå på krogen etc etc …

När man räknar på det så infinner sig frågan direkt: Finns Gud? Och om han/hon finns – varför drabbas vi då på detta sätt, hur har vi lyckats vredga vår skapare så? Gud, varför har du förvandlat Sverige till en saltgruva? Och, vad i helvete gör facket?

Undrar var närmaste stödgrupp finns. Jag känner redan hur jag är på väg att knäckas av dessa oxveckor utan slut, detta gigantiska ok.