Jag gillar inte de som alltid väljer att slå.

Förutom hjärtan, då.

Idag, liksom alla andra dagar (kärlek är större än 14/2, bara så ni vet), går mina tankar till alla som förtjänar vackra dagar, jippiestunder, ängar fyllda av studsmattor, bullerbyharmoni och somrar som är precis så långa och soliga som de var när vi var små.

Själv fick jag nästan blommor. En affär skulle leverera till någon med mitt efternamn i min port och undrade om jag kände L. Nix, det kunde jag inte direkt erkänna. Men, jag fick nästan blommor. Ett klart fall framåt jämfört med 2008. Då kom blomaffären och hämtade mina växter med motiveringen – du behöver inte dem.

Solen lyser, temperaturen förstår i och för sig inte att den ska göra glädjeskutt uppåt, och jag hoppas att strålarna når till er alla; till Ludde som bor i Legoland ibland, till bästa mamman och pappan, till T&J som förmodligen breder ut sig i solstolen nu, till alla syskon, svågrar och svägerskor, syskonbarn, vänner, bekanta, Sektion N2 Oflyttbara och alla jag minns utan att skriva här.

Extra värme till dig som behöver det mest, till dig som längtar, hoppas, saknar, vaknar, drömmer, minns, vill glömma men ändå inte och hoppas på allt bra. Sagor föds även när det är mörkt, så är det bara.

Kärlek till min framtid också. Till de som ska följa mig och låta mig följa dem mot en horisont som ingen kan måla förrän den finns. Värme och ta min hand till alla som viker hattar av tidningspapper, fixar matsäck, täljer grillkorvpinnar och sen hoppar i min barkbåt utan gps och bara åker dit strömmen eller styr-Anjo för oss.

Ett slag för idag och många slag för i morgon (oavsett hur många i morgon är).

Ett tips, till slut. Februari är alla barnhjärtans månad. Läs och stötta. De små må vara små, men deras hjärtan är enorma.