Etikett: vår värld

Att överleva i dagens värld

Bäst att undvika stora folksamlingar. Åtminstone om jag vill undkomma terroristerna.

Bättre då att gå ensam på öde gator.

Fast, där kanske bovarna väntar på mig.

Hmm, kanske ändå bäst att leva som jag borde.

Men, undvika allmänna platser. De är särskilt utsatta.

Suck.

Men om jag lyssnar på nyheterna då? Och försöker filtrera bort ryktena? Då kanske jag får bättre koll. Ursäkta, vad har jag för källa på det uttalandet egentligen? Vems ärenden går jag? Vilken sanning försöker jag egentligen pådyvla mig? Vad har jag för dold agenda? Svara mig!

Jag blir knäpp. Världen är rund, men ingen skit tycks glida av.

Det är nog bäst att stänga av verkligheten och bara stanna hemma.

Då dör jag inte i alla fall.

Bara inombords.

Investeringar för en bättre värld

Bäste sparare.

Jag har satt samman ett litet paket för dig som inte nöjer dig med mindre än en avkastning som bidrar till en bättre värld.

Allmänt råd

Investera med såväl hjärtat som hjärnan och lita på din magkänsla. Det sistnämnda gäller inte om du är en magsur jävel utan empati. Fast, är du det har du nog redan slutat läsa och slagit fast att jag är en nyttig idiot eller möjligen en landsförrädare.

Föreslagen investeringsstrategi.

Notera att jag enbart anger några exempel inom varje kategori. Det finns många fler att upptäcka. I stort alla är väldigt bra.

  1. Satsa globalt

Självklara vinnare när du satsar här är barnen. Genom att ge fler av dem chansen att växa upp bereder du vägen för en långsiktigt lyckligare värld. Vi kan inte hjälpa Alan som väckte så många av oss när han dog. Det dör mängder av barn på grund av krig, svält och fattigdom varje dag. Men, vi kan rädda de som föds och de som ännu finns kvar.

Några stabila placeringar som aldrig är bortkastade är Radiohjälpen, Unicef, UNHCR, Röda korset, Rädda barnen, Action Aid och Läkare utan gränser.

En extra bonus. Den här investeringen räddar även deras föräldrar, far- och morföräldrar, kompisar, syskon, släktingar. Människor som de flesta av ser som en självklarhet att ha runt oss i våra liv.

Och för att bevaka såväl människors som djurens och naturens framtid finns goda alternativ som Amnesty, WWF, Naturskyddsföreningen och Greenpeace.

  1. Krydda med fjärrplaceringar

Lyssna och fråga folk du känner. Fråga. Det finns enormt många solskenshistorier som väntar på ett förverkligas. Ett tips är Kenswed. Jag, min sambo och flera familjemedlemmar har satsat i den här skolan i Kenya. Att höra om barn som gladeligen går flera timmar om dagen till och från skolan visar hur enorm avkastning även en liten investering kan skapa.

  1. Fyll på med tillväxtplaceringar

Det finns många mikrobanker som erbjuder lån till nyföretagare över hela världen. Kiva har exempelvis lånat ut över 750 miljoner dollar och varje cent bidrar till att ge någon chansen.

  1. Kör på Sverigeplaceringar som gör gott

En bra investeringsmix tänker även på hemmaplan. Samtidigt som du vill att den stora bilden ska bli så bästa möjliga, glöm inte bort allt som gör skillnad här hemma. Starka köprekommendationer är livräddare som Barncancerfonden, Cancerfonden, Hjärnfonden, Hjärt-lungfonden, Strokefonden, men också Min Stora Dag som ger sjuka barn anledning att le lite extra.

  1. Gräv där du står

Beroende på var du bor finns allt möjligt från soppkök och loppisar till allsköns hjälporganisationer. Sök och du skall finna utmärkta investeringar. Några exempel på min hemmamarknad Göteborg är Stadsmissionen och tidningen Faktum.

Tänk också på att allt från ensamma gamla till små barn kan ha det extremt knapert och knappt mat för dagen. De som till exempel jobbar för att ge barn som aldrig lämnat hemkommunen en utflykt till kusten är hjältar de med – och värda att investera i.

Och, oavsett om du vill säga till såväl alkoholister på bänkar som migranter utanför butikerna att de borde ta tag i det, så behöver de hjälp. På ett eller annat sätt.

  1. Ont om kapital? Här är några vinnaralternativ

Se om soppkök behöver hjälp. Vid en stor flyktingkatastrof som nu kan kläder och annat vara enormt viktiga gåvor. Volontärer, gode män, stödfamiljer och kontaktpersoner är alltid välkommet.

  1. Politiska investeringar är ett måste

Investera för bövelen i vettiga politiker. Läs på och satsa på de som bidrar till en bättre värld för alla och styr istället för att snacka. Här är det extremt viktigt att du är en aktiv placerare. Levererar de inte efter fyra år – byt ut dem.

  1. Indirekta investeringar

Allt vi konsumerar tillverkas någonstans. Från Arlas bönder till sömmerskan i Bangladesh är det viktigt att det finns en rättvis ersättning och schyssta villkor. Det har inget med höger och vänster att göra. Det är ren mänsklighet. Glömmer du bort den här tanken och bara tänker mer-mer-billigare-billigare-nu-nu är du egentligen inte intresserad av ett bättre i morgon och bör omedelbart omvärdera din insats och attityd innan du förlorar allt.

Notera att det här inte är prylhat eller asketism. Unna dig god mat. Res på semester. Dröm om ett hus vid havet – och köp det för all del om du har råd. Att se ditt barn skratta för att det får en fin julklapp är en bra investering.

Konsumtion skapar intäkter, jobbtillfällen och bidrar till tillväxt. Men, tänk på vad du lägger pengarna på och cementera inte ett beteende som du mår dåligt av och som sliter sönder såväl människor som planeten.

Några råd till …

Tänk så här: Alla kan inte investera i allt. Men, alla kan ha en vilja att göra något – och det är en viktig början. Omfattningen av din investering kan bara du avgöra, men försök att vara långsiktig och uthållig. Ser du inga omedelbara resultat? Ge inte upp och köp en onödig pryl till. Ge världen tid. Det kommer att löna sig.

Friskrivning

Världshistorisk utveckling är inte någon garanti för framtida nivå på din avkastning. Prognoser om framtida världsutveckling baseras på antaganden som kanske inte slår in. Vid placering enligt det jag föreslår riskerar du att hela eller delar av kapitalbeloppet kommer till än större nytta än vad som rimligen kan antas om det är så att fler följer mina investeringsråd.

För bästa avkastning, undersök om din placering är legitim. En bra början är att besöka Insamlingskontrolls hemsida. Där finns alla godkända 90-konton med.

Lyssna inte på de tomma tunnorna

Ovan valda placeringar kommer förstås många att ha åsikter om. Vissa menar säker att den och den organisationen tar för stor del av det insamlade, andra menar att den och den är höger/vänster/religiös och därför omöjlig att stötta.

Eftersom världen inte är perfekt och behovet av investeringar enormt kan du högaktningsfullt skita i allt det snacket (som ofta är grundlöst). Din investering hjälper. Så är det bara. Se istället till att ta reda på fakta och välj den investering – antingen enligt ovan eller totalt annorlunda – som du tror bäst gagnar världen.

Hur mycket du investerar är egalt. Varje droppe är mer än ingen droppe och varje droppe kan förhindra en ännu ogråten tår.

Lycka till med dina investeringar

Anjo.

Vår värld är inte ett schackbräde

Okej, det kändes lite så igår. Ännu ett vansinnesdåd. Tolv människor slaktade i Paris. Jag följde det via nätet. Läste för mycket. Såg filmen när en polisman bad för sitt liv och fick en dödande kula till svar. Sen såg jag en bild på honom när han levde, skrattade och log mot kameran. Det gjorde ont att förstå att han inte var mer.

Jag kände bara uppgivenhet. Som om den här världen bara är ett schackbräde där jag kanske står på en vit, ljus och vacker ruta, men där jag bara är en bonde som kan ta ett steg framåt, rätt in på en svart, mörk och dyster ruta.

Och när som helst kan någon annan hota mig, slå mig, eliminera mig för att försvara sin kung, sin Gud, sitt land, sin girighet eller helt enkelt sin ondska. Eller så slår jag till först för att försvara min kung, min dotter, min sambo, mitt land eller min otillräcklighet.

Jag läser kanske för mycket. Kanske minns jag för mycket.

76000 döda i Syrien i fjol – över 200 människor varje dag. Min syster var strax utanför Nairobi när shoppingcentret stormades. Breivik mördade dussintals och åter dussintals barn. Polis lämnar över 43 studenter till drogkarteller i Mexiko. Hundratals barn skjutna på en skola i Pakistan. Nästan 30 mördade i en amerikansk dito. Människosmugglare lämnar flyktingar drivande på ett ogästvänligt hav. Drönare som styrs med joystick från USA råkar döda några afghanska familjer istället för de verkliga måltavlorna. En man som åker till Syrien för att hjälpa får halsen avskuren i en propagandafilm.

Stopp!

Ni förstår att den där listan är så enormt mycket längre.

Ett schackbräde. Antingen står du på en vit ruta, eller så står du på en svart och slår blint mot en annan bonde för att den står på en ljus. Fast, fan vet om inte det är många som tror sig stå på ljusa rutor och slår de på de uppfattat mörka för att sprida sitt påhittade och falska ljus.

Bonde slaktar bonde. Bönder utan namn dräper andra bönder utan att veta vem, varför eller hur det ska ta slut. Eller så rusar någon av de tyngre pjäserna och slår ut dig. Asymmetrisk krigföring. Collateral damage. Ett bondeoffer. Gud sa till mig att göra så, eller om det var kungen, presidenten, generalen, någon av de sju dödssynderna eller kanske något av mina hjärnspöken.

Vem dog? Jag vet inte. Okej, då var det nog inte någon som dog då.

Jag var slagen igår. Så trött på allt. Så beredd på att bygga en gigantisk mur runt min ljusa ruta, väl medveten om att den skulle skuggas för alltid. Men, ändå. Redo att huka där, skyla och skydda mina närmaste. Gömma mig för allt.

Så kommer jag hem.

Svea är 20 månader. Hon skrattar åt filmen på teve. Hon äter kyckling, ärtor och pasta – visar stolt upp maten som jakttroféer. Hon tar mig i handen och vill leka i sitt rum. Vi ritar, bygger tågbana, kör med bilar, staplar Duplo som ett lyckat Babels torn. Hon läser Ludde kanin och kan säga (okej, lite som tvååringar uttalar saker) allt jag pekar på. Vi sjunger Vyssan lull och hon ligger på mitt bröst till hon är redo, då rullar hon över, säger ’Tea tåva’ och somnar.

Och när jag ligger i det mörka rummet rinner mörkret av mig.

Inte sorgen. Bara uppgivenheten.

Hon måste få se mer än min ruta. Hon är 20 månader. Hennes värld och hennes tid är här och nu, men också 75-80 år framåt och överallt.

När jag ser henne vet jag att världen trots allt inte är ett schackbräde. Det är en böljande galenskap; fantastiska berg med utsikt över både dödsskuggans dal och ängarna där jag lekt, där hon ska leka och där någon alltid ska leka.

Mörkret finns. Natten kommer så orättvist för alldeles för många. Stjärnorna önskade nog att de kunde vända vår värld ryggen ibland. Ändå stiger dess närmast utsände varje morgon. Tränger fram, värmer, tröstar och lyser så att vi kan se det som inte är mörker. Den skickar glittret som suddar ut den enkelriktade vägen till Hades.

Världen är inte ett schackbräde. Jag får fan inte tro det. Även om det på ett sätt vore lättare att lägga in allt i en fyrkantig matris där allt är svart eller vitt, gott eller ont, ljust eller mörkt.

Det är inte så.

Fast, visst är jag matt. Jag är tokmatt. Men, hennes kritor ritar på papperet – det är en banan säger hon när hon klottrat ett tag. Hon känner inga gränser. Jag får inte ruta in henne.

Jag pussar henne när hon sover och lovar mig själv att alltid hålla min penna vässad.

Allt är alla andras fel

Allt var judarnas fel, sa man. Så, då gjorde man gjorde slut på judarna.

Men, det gjorde inte världen till en mer kosher plats.

Då måste det vara muslimernas fel, tyckte man sen. Så man gjorde slut på muslimerna. Och man fick god hjälp av sunni som dödade shia, och vice versa. För att inte tala om hur moderata och mer radikala anhängare till Al-Qaida slog ihjäl varandra för att bevisa att de ändå hade mer rätt än den andra som i alla andras ögon tyckte samma sak.

Inte heller det gjorde världen ett dugg mindre självmordsbenägen.

Det är nog kommunisternas fel, tyckte man sen. Så man gjorde slut på kommunisterna.

Men, den goda världen blev inte mindre rödmärkt för det.

Det är nog de giriga kapitalisternas fel, sa man sen. Så, man slog ihjäl dem, en efter en.

Men, världen blev inte rikare för att fler röjdes undan.

Det måste vara bögarnas och flatornas fel, slog man fast efter det. Så, då såg man till att göra sig av med dessa också.

Men, världen blev inte ett dugg mer kärleksfull för att regnbågen försvann.

Det var nog hinduernas fel, och de där lugna buddhisterna, de måste väl ha något lurt i görningen? Sagt och gjort, man gjorde sig av med dem också.

Det reinkarnerade inte en bättre värld och inte kom någon närmare nirvana.

Sedan förstod man att det var feministernas fel. De som öppnat munnen och skapat så mycket osämja, ifrågasatt så mycket. Så, man tystade dem också.

Inte blev mannen bättre för det.

Då måste det vara mansgrisarnas fel slog en fast. Så en dödade en mängd män.

Konstigt nog ökade inte jämlikheten för att en ny grupp slaktades.

Det måste vara syndarnas fel, slog man fast sen; oavsett om de var vita, svarta, gula, kvinnor, män, barn, rika, fattiga så var de väl de som var skyldiga till det onda? Så, man drog ut och slog dem till marken i ett försök att bereda väg för den gode herren.

Men, när döden följde ivrigt i dess spår, då skapade inte ett korståg en vackrare väg framåt.

Då bestämde man sig för att det var de kristnas fel. Det fanns liksom inte så många andra att skylla på längre, nu när bara de fromma fanns kvar. Så, för att bevisa vem som var frommast och bäst lämpad att ta till sig Jesus budskap om frid så höjde protestanterna sitt svärd mot katolikerna … som drog ut i strid mot mormonerna … som gav sig på vittnena … som attackerade missionärerna … som överföll baptisterna … som lade sig i bakhåll för filadelfia … som försökte förinta kopterna … som rusade mot de ortodoxa … som klubbade ned anglikanerna … som hämnades på presbyterianerna … som förklarade krig mot Frälsningsarmén … som stack en kniv i ryggen på metodisterna … som slogs besinningslöst mot protestanterna.

När stridens vansinne tystnat fanns bara två människor kvar på vår planet.

Två bröder.

Kain tittade på Abel …

Så mycket kärlek … noll hat

Långsamt återgår jag till det lyckliga efter att i två dagar ha slagits omkull av ondskan, sorgen, vanvettet och det vidriga som är en del av den mänsklighet som jag trots allt älskar så enormt.

Det började försiktigt igår när jag såg intervjuerna med boende runt Utöya. De som kastade sig i sina båtar och utan att tänka på sina egna liv körde ut och räddade barn och ungdomar i vattnet. Deras berättelser, skakande, men så underbart vackra i det här galna. Hur de körde varv efter varv och tveklöst födde tårar av lättnad och glädje istället för att långt fler familjer skulle få återse sina barn på ett bårhus. Där började hjärtat slå igen.

En god natts sömn på det och plötsligt börjar det sjunka in på ett bättre sätt. Jag uppdaterar inte nyheterna en gång i minuten. Det skär i mig att tänka på allt som hänt, men jag hör och läser äntligen det som Deeped citerar i sin utsöka bloggpost:

Om en mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi kan vise sammen.

Kanske är det också symtomatiskt att gårdagens våldsamma regn nu efterträtts av en ljusare sky. Det som igår var nästan ogenomträngligt grått är nu en mulen himmel, men där solen trycker på så att det nästan är omöjligt att titta mot den utan att det kittlar i ögonen.

Mulet, ja. Min allra bästa norska vän älskar när svenska meteorologer säger: Det är mulet i hela Västra Götaland. Det är något mysigt med den frasen, tycker hon. Och hon mår bra. Vi hade kontakt i förrgår, när det fortfarande var ett hemskt bombattentat och jag ännu aldrig hört ordet Utöya.

Det är söndag. Jag har tre veckor kvar på min semester (22 dygn om vi inkluderar pågående dygn) och jag älskar så mycket och så många. Det är den känslan som sakta får mitt hjärta att varva upp och pumpa runt livet igen.

Jag älskar min familj, Ölgudinnan som jag ska liva upp dagen med, M som kan få en gråsten att skratta, J som verkar bo på Kino numera, Partyprinsessorna som kanske är lite off the grid idag, D och E som grillar och gillar allt, de ständiga vännerna på läktarna, krogarna och resorna överallt, kollegorna som jag inte ser på några veckor än (vilket är skönt trots allt), alla som jag mött i sommar och inte känner riktigt bra (än), alla kontakter/vänner i olika nätverk, alla som läser det här, gräsänderna, S som jag aldrig ser (men som gav mitt älskade skrivande nödvändigt bränsle i våras), tankarna i mitt huvud, leendet jag allt oftare hittar, orden som flödar ur mina händer, morgondagen, nuet och så vidare … och så vidare … och så vidare.

Det finns så mycket kärlek. Jag känner den vibrera och älskar känslan. Jag har så mycket kärlek och noll hat. Det finns ingen plats i mitt hjärta för att låta denne massmördare svärta mitt blod. Varken han eller någon annan ond når dit. Jag förstår dem inte, krävs det ska jag försvara mig och de jag älskar mot deras angrepp, men deras hat kan aldrig blandas med mitt blod.

När jag skänkt min kärlek till alla jag älskar finns ändå oändligt mycket hjärta kvar. Det kan aldrig annekteras av hatet. Det som återstår ger jag till alla som drabbats, alla de jag aldrig mött, de som inte har ett namn för mig, men som mördades av hatet. Det jag har kvar ger jag till dem; alla på Utöya, alla i Oslo, alla i all världens oroshärdar, den lille pojken som mördades i Umeå, Elin som mördades i Göteborg, alla som sprängs till döds av alla sidor i alla krig, alla som älskar och förtjänar att leva.

De får mitt hjärta, hatet får ingenting.