Vädret leker

Okej. På lunchen föll det lovikavantar från himlen. När jag åkte hem från jobbet vid tjugo över åtta ösregnade det.

Så, hur ska jag klä mig i morgon? Gummistövlar med broddar? Ska jag knyta fast en kudde runt tussen så att den givna vurpan – när regnet frusit till i natt – slutar mjukt?

Det får nog bli kudden. Enligt uppgift ska vi dricka champagne på jobbet i morgon, så jag lär ju inte överleva promenaden på Göteborgs näst sämst skottade gata, Vallgatan. Tror att skumpan handlar om jubel över min nya frisyr, eller så har vi vunnit en ny kund … Den som inte vurpar och går hädan får se.

Fotnot: Sämst skottad är Redbergsvägen.

Snöbilder

Fredag 06.02. Tuppen sover under sitt duntäcke. Den enda galningen är jag. På väg till jobbet. Fast, längre ned på gatan står han, den gamle mannen. Utanför hans port är snön borta och han skrapar nu rent allt som ligger innanför tomtgränsen. Överallt annars är det snödrivor, men inte där inte. Hoppas hans Brf uppskattar honom. Det är vackert att se honom.

Fredag 23.00. Jag och Konrad släntrar ut från Bishops Arms. Det snöar. Det är kallt. En man kommer gående dragandes på en snowracer där dottern sitter och ler lyckligt. Att åka så på Västra Hamngatan, det görs inte varje dag. Grattis till OS-silvret, säger mannen på bruten svenska. Det är väldigt vackert, allting.

Okej, vintern är härmed ursäktad. Fast, håll igen lite nu. Jag glömde ett par saker på jobbet och måste ut.

Vinterslarv

Vintern kändes slarvig idag. Det fina vita på gatorna var vänd- och sönderstekt till en brungrå och finfördelad gröt. De vita grupperingar som överlevt i city tryckte längs fasaderna och närde ett dödsdömt hopp om ett liv i vår.

Jag gick förbi det igenbommade posthuset som ska bli hotell. Små bevis på en festnatt låg kastade längs en mur som varnade om lösspringande hundar. Dessa syntes inte, men skällde sorgligt inifrån sin förfallna arbetsplats. Jag ville vara trollkarl och trolla fram ett ben att slänga över muren, men jag är bara jag.

En kvinna hade målat ögonlocken med en mörkgrön blandning som fick mig att fundera hur det faktiskt stod till. Hon såg ledsen ut och skorna var nötta, med hål på fel ställe.

Rean var på upphällningen, men inte kaffet i några större mängder. Kaféerna var inte så värst välbesökta.

Kullerstenarna hade dock bestämt sig för att vara fortsatt glatta. Jag halkade fram till en salladsbar där flickan var så trött att hon, efter att hon faktiskt fått ordning på beställningen, lämnade mina växelpengar tillsammans med ordet: förlåt.

Bussarna var smutsiga och ville bada. Det var märkligt tyst i innerstaden. Jag lämnade en vinter som just idag förlorat allt sitt släktskap med Disneyjular och vykortsvintrar.

Fast, hur jag än vrider och vänder på det, så fanns det någon form av skönhet i det här. Även om temperaturen och förförelsenivån båda stod på noll.

Fast, jag längtar våren. Den är alltid närmare augusti.

Herakles

Det är alltid intressant att träffa gamla obekanta. I morse mötte jag Herakles, killen bakom de tolv antika stordåden. Han stod lutad över sin rollator och deppade. Inte ens grekiska hjältar kan få folkpensionen att räcka hela vägen sa han.

Då klev en av den nya tidens stöttepelare, en professionell pokerspelare, ut ur sin bil och sa att Herakles skulle få 20.000 kronor om han utförde ännu ett stordåd. Det var en blåsig morgon och uppgiften var att få de nakna och rätt mesiga träden att sluta följa vinden.

Herakles satte igång. Fick stopp på ett träd. Gick till nästa. Det första började svänga igen. Back to square one. Men, långsamt fick han grepp om det. Fler och fler träd stod stilla, stod emot vinden.

Efter en knapp timme yrde snön längs boulevarden i Olskroken, men träden stod stilla. Helt stilla.

”Fantastiskt”, sa pokerproffset. Han plockade upp pengarna ur sin tjocka och än så länge obeskattade plånbok och räckte över belöningen.

Herakles tog pengarna och log, men i nästa ögonblick kom en vindpust och slet iväg femhundralapparna med en hiskelig fart. De for upp mot morgonhimlen, långt bortom en grekisk hjältes nedplockningsförmåga.

Hans axlar sjönk ned och han tog ett rejält tag om rollatorn, stålsatte sig inför ännu en vecka med kattmat.

”Vad sägs om en kopp kaffe”, sa jag.

”Behöver jag hämta bönorna i Brasilien”, sa Herakles.

Jag skakade på huvudet. Han log tacksamt.

Vind

Minus tio i den här staden i kombination med en tyken vind – det är rätt så jämra kallt.

I morse hade tidningsbudet ersatts av Vita häxan från Narnia. Alla barrträd hade ryckt upp sina rötter och stod och huttrade i en klunga. Spårvagnarna skakade så mycket av köld att de hoppade av spåren.

… de enda som verkade oberörda av kylan var tre biljettkontrollanter som piggade upp en pojkes arktiska morgon med 1200 spänn i böter strax efter 07.15 på Kungsportsplatsen. Han såg inte så särskilt uppvärmd ut, trots att han just bränt rätt mycket pengar. Jag tyckte synd om honom. Är det så här kallt borde spårvagnarna vara gratis.

Vinden letade sig in överallt och kittlade mig i såväl armhålor som mellan tårna. Det var som en tandläkarblåsning strax innan plågis säger  ”lugn, jag ska bara borra lite”.

Poseidon försökte förgäves få krypa ned under en björnfäll med Karin Boye-statyn. Hans försäkran om att han bara ville kramas möttes bokstavligt talat av kalla handen från Karin.

Ett gäng molokna människor anordnade bål av Fritidsresors aktuella utomhuskampanj. Dels för att värma sig, dels av förbittrat hat över sin situation. Nu bränner vi Ticket, ropade mobben som snabbt växte till ett tusental vinterbleka bärsärkar.

Paddan höll på att byggas om till isbrytare och Johanna i Brunnsparken hade skridskoövningar med fyllona från sagda park. Skulle Disney on ice inte kunna komma, så kan vi i alla fall räkna med Leffe, Konrad, Stoffe, Jorma och Bagarns isshow i vinter.

Överallt sågs folk köra kärror med batteridrivna frysar. Ibland hoppade de in i dem för att värma sig ett tag.

Ett ungt par kysstes häftigt och frös fast. De kommer att stå vid Kopparmärra till i mars och jag skrev naturligtvis kärlek håller aldrig med spritpenna på killens kind. Lika bra att han lär sig.

… och plötsligt slog det mig. Jag hade inte hört en ordvits på hela dagen. Inte en enda tjommekommentar av låg klass från en av stadens 450000 komiker.

Det var en vacker dag.

Vitt

Det är en vacker vinter i Olskroken och jag log åt allt mysigt jag såg idag.

Exempelvis var det en liten bil, tror att det var en Smart, som gjorde snöänglar på gräsmattan.

Frisörerna på gatan, det finns en 6-7 stycken, hade gått samman och byggt världens största hårtork. Med den blåste de bort all snö och is så att pensionärerna inte halkade och bröt alla ben i kroppen. Fint, nu kan gamlingarna ha sitt årliga rollator-race på Gubberogatan. Racet startar kl. 15.00 på lördag och slutar förmodligen väldigt mycket senare.

Frälsningsarmén var så frusna att de tog några nubbar på torget när de sjöng. Sedan bytte de ut Pärleporten mot hej, fyllegubbar slå i glasen och skrattade så där fnissigt som bara überreligiösa kan göra när de släpper in Satan i själen.

Alla som ville fick värma händerna i pizzaugnarna i kvarteret idag – gratis. Ville man ha vitlökssås på händerna kostade det fem kronor.

De indiska krogarna slängde ut naanbröd på gatan. De frös och blev perfekta pulkor för nejdens barn och småfåglar. Såväl telningar som trastar tjöt nöjt när de for nedför S:t Pauligatan.

Fakirerna, jag tror att det är en hel uppgång med sådana på Redbergsvägen (i uppgången bredvid de gamla keltiska druiderna), hade bytt sina spikmattor mot uppochnedvända istappar. Tapparna bröt de ur skäggen på miljökillar som frusit fast under en sittdemonstration mot den globala uppvärmningen.

Duvorna tyckte synd om de frusna tanterna och matade dem med rundstycken och barkis.

Allt var och är rofyllt …

Snö

Ibland undrar jag
Finns det något varmare än snö?

När den faller
Väcks livslusten

Stan blir harmonisk
Orkar inte bråka

Bilar glider fram
Tyst, för att inte störa

Allt saktar in
Inte ens hetsen är sig lik

Levande ljus
Flammar stolt

Dagen är löjligt kort
Men snön smälter mörkret

Julen knackar på
I rätt kulörer

Och jag packar bort
Året som gått

Borstar bort allt det grå
Gör plats för snön

Smälter en flinga
På tungan

Låter vår, sommar, höst
Bli minnen att bevara

Och jag är 31 år yngre
Fast utan overall

Lapplisorna är snögubbar
Trafikljusen snölyktor

Det som var svart
Drunknar i det vita

Snart en stilla natt
Så full av liv

Och en tanke till dig
Som inte skrattar i jul

Jag önskar
Att snön värmer din själ