Det stora expertsläppet

På en sidogata som inte finns, men ligger på gatan där jag bor (på riktigt) finns en expertfarm.

Varje vår samlas folk för att se expertsläppet.

Efter en vinter inomhus tuggandes på oändliga textrader och AI-genererade rapporter spritter det så underbart i experterna.

De rusar ut, benen är helspattiga, experterna tjuter av glädje och kan knappt bärga sig. De har så mycket att berätta, så mycket kunskap att sprida …

… men så mycket av det känns som komockor.

Och det är ibland svårt att skilja experterna från just de djuren.

Det blir ett svårtytt råmande, ett enahanda proklamerande. Och efter en stund känns experterna lika vassa som om en ko skulle försöka recitera Shakespeare eller framföra en egenskriven sonettkrans. Det är ett ständigt idisslande, tomma blickar och sedan just inte så mycket mer.

Jag kan inte låta bli att undra hur de kan ha mage (eller kanske fyra magar) att kalla sig experter. Expert borde förresten vara en skyddad titel snarare än att kännas som en skyddad verkstad.

Kan du något?

Jag kan prata.

Grattis – du är nu en tankeledare.

I ett hörn av hagen springer han som är expert på allt vad krigföring heter, trots att hans stridserfarenhet max är att bekämpa obeväpnade dammråttor.

Mitt i hagen springer de som är experter på räntor och inflation, fast de alla tycker tvärtom hela tiden. För att nå konsensus krockar de med varandra och varje gång de yttrar sig har de fel. Det är närmast en matematisk omöjlighet, men det krävs kanske en expert för att klara av det.

Där är experten på elmarknaden som knappt kan skruva i en glödlampa. Ibland krockar hen nästan med experten på skola som egentligen bara har läst Timbros skeva snedsteg, men känner sig manad att råma exakt hela tiden. Där är retorikexperterna som rent retoriskt känns som kalvsylta, men tror att de är ståtliga tjurar.

Lite överallt i hagen – och de har inga problem att vada i sin skit – springer ledarskribenterna. De är experter på allt, vet att alla andra i princip är sämst på vad de än gör, även om dessa råkar vara sakkunniga. I experthagen släpps nämligen de som bevisligen kan något om ett visst ämne aldrig in. Hur skulle det se ut om vilt råmande experter motsades av noggrant formulerade fakta? Ingen hade velat lyssna på dessa pålästas trams. Gud så tråkigt det hade varit.

”Vad vore vi utan experter”, säger min granne.

”Rätt ute”, säger jag.

Han nickar. Och missförstår mig fullständigt förstås.

Fotnot: Jag har jobbat med varumärken i över 20 år. Jag skriver varje dag. Jag är ingen expert, däremot kan jag en hel del.