Hej, gamle vän.
Vi sprang vilse tillsammans, men har vi någonsin varit mer hemma än under de åren?
Du var min magiska luftmadrass på ofiltrerade resor i ett universum där inget var omöjligt och mitt liv en blandning av tydliga essäer och surrealistiska tripper som ingen förstod.
Hur många gånger har jag lovat att blåsa upp dig igen, men andats ut så långt bort från dig som möjligt?
Vi gör ett försök igen.
Jag tror läsekretsen är borta.
Men det är okej.
Det handlade alltid om dig och mig ändå.
Låt oss hitta vilse igen.
Mitt språk behöver det.
Och jag har så många oberättade historier att berätta.
Word up, Anjo 
Jag har saknat mästaren som spinner efterlängtade vävar av ord.
Tusen tack 😀