En övergiven reklampelare

I ett alldeles väldigt bortglömt hörn av Olskroken står en övergiven reklampelare. Bakom honom syns en blåvit himmel som kraftigt ifrågasätter vinterns existensberättigande. Det är antagligen vår, men det har den här negligerade reklampelaren ingen glädje av.

Han (fråga mig inte hur jag vet att han är en han, jag bara vet det) är så sorgsen. När den stora billboarden runt hörnet visar upp nya, fräcka bilar och frestar med sommarsemestrar – och får alla längtansfulla blickar – står den här pelaren och visar upp förra årets julklapp.

Ensam, övergiven, dyster hukar han, i en kurva där ingen någonsin stannar till, och hans tårar har frätt upp klistret så att han ser extra bedagad ut.

När jag ser honom tänker jag att jag borde köpa en trisslott. Och, om det plötsligt händer, då ska jag gå till JC Decaux och köpa pelaren. Sen ska jag bära iväg den och varje dag fylla den med mina allra bästigaste och mest trippelbottnade rubriker så att den här reklampelaren går en ny vår till mötes. Och den ska stå där solen alltid skiner.