Ja.

Det var hit jag alltid ville. Till oss.

Letandet, irrfärderna, alla försök att längta efter stjärnor som bara var ficklampor i natten.

Allt förde mig hit. Till oss.

Ja. Två bokstäver. Ett ord. Allt som behövs för framtiden.

Länge fanns en romantiserad bild av augusti i mitt liv, kanske var det den sorgsna poetens sökande efter att inte nå fram som målades i sensommarens skönhet. Nu ändrades allt, månaden som alltid varit mystiken och det där bortom ord blev tiden för vårt ja. Det slutgiltiga beskedet att från och med nu dör inte vår sommar mer.

Vi är samma som vi var 24 augusti, men 25 augusti förändrade allt. Timmarna med fotografen i Slottsskogen, världens vackraste barn, kyrkan, solosången vi beställde, limousinen till Masthuggskyrkan och utsikten över staden när vi delade bubblet, festen med de vackraste vännerna och familjen, hotellnatten på Pigalle.

Det var dit vi alltid ville. Det var det här vi alltid längtade. Det blev allt vi önskade. Det är vi nu, aldrig mera bara jag och du.

Ja.