Pomodoro är en ypperlig teknik jag nyttjat länge i jobbet. Jag fokuserar tungt i 25 minuter, sen slutar jag tvärt i några minuter, oavsett om jag har flow eller ej.
Nu är det dags att ympa in den i mitt eget skrivande – de där böckerna jag skrivit i huvudet i många år, men tack vare en fantastisk förmåga att prokrastinera inte fått ned på pränt.
Det är för övrigt intressant att så många med författardrömmar är så bra på att skriva det ordet istället för att exempelvis skriva det var en gång.
Så, här kommer det grandiosa proklamerandet:
- Från och med idag, 29 mars 2024, är min prokrastineringsbonanza över. Det är dags att ersätta app, app, app med skriv, skriv, läs, skriv.
- Om jag inte 29 mars 2025 har skrivit klart ett par av alla de myriader av böcker som simmar runt likt nykläckta ankor i min centraldator – då är det ett misslyckande.
- Om jag inte 29 mars 2025 har fått minst ett förlag att nappa på dessa och sagt: ”vi ger ut dem, här har du kontraktet och option på mer, mer, mer” – då är det högst förvånande.
Hög svansföring? Vem fan tror du att du är?
Okej, kasta frågorna över mig bara. Jag har slösat rätt mycket tid på att läsa tips, så-här-gör-du och viva Jante-porr i författargrupper där de som skriker högst är mest okända.
Mitt svar?
Jag är Anjo. En gudabenådad författare. Snart även på papper.
Med ödmjuka hälsningar inför uppdraget att förvandla det vita arket till magi.
Anjo.
Word up, Anjo 