Jag måste verkligen sluta använda smileys. Orsaken är att jag oftast skriver väldigt livligt. Jag läser inte mejlen högt, men jag läser dem och när jag kommer till smileys gör jag grimaser.
Det går väl an när jag är hemma, men på jobbet är det värre. Ett gäng kollegor har på sistone sett mig blinka flörtande åt dem, i vissa fall visat upp bländande leenden, men också skrattat tyst och himlat med ögonen.
Det har lett till ett par anmälningar om sexuella trakasserier, en tjej har försökt hugga mig i ansiktet med en stilettklack och två av killarna har givit mig kraftfulla snytingar med sveda och värk som följd.
I alla fall har jag försökt skylla på att jag bara läste ett mejl innan det skickades, men ingen trodde på mig. Jag måste ta tag i det här nu – innan vi flyttar till nya byrån, annars kommer det att gå riktigt illa.
Word up, Anjo 
Hela du är en smiley. På ett bra sätt.
Tjenna moss. Såg att du kommenterat hos tyskungen. antar att du röstat på min blogg. Vill du hjälpa mig ännu mer (jag bugar mig djupt isåfall) tipsa gärna andra om att rösta rätt 🙂
Sorted, mike…
Hahaha, det var världens bästa ”hitförklaring” 😉
Hasse >> Jag har mejlat med en påse över huvudet hela dagen idag. Tyvärr hade jag, av misstag, råkat skriva DU SUGER på den, så det blev lite palaver då och då i alla fall…
Ha ha,
Enormt kul.
De hade ett sådant avsnitt på South Park kom jag ihåg. Barnen var alla Smileys Anime-style… Det var också kul.
Jag brukar blogga av och till om smileys på Pryltrend. Det är få saker som har blivit så vanligt men så sällan uppmärksammas. Bloggade tidigare idag kring det.
Stort lycka till med din blogg!
Hans
Hans >> Jag är en smiley hela jag.
:LOL:
*ASG* Fan, jag är inte lyckad AFK/IRL. Men, jag har lärt mig att tygla smileyreflexerna i alla fall.