Jag vill känna den där handen
På min hud
Den där jättevarma handen
Den som är så varm att jag inte bränner mig
Men ändå brinner okontrollerat
Just nu känner jag inte handen
Och vet inte när jag kommer att göra det
Det är i de ögonblicken jag kan känna mig bränd
Word up, Anjo 
Återigen, du skriver så vackert och så träffande att jag bara måste skriva en kommentar 🙂 Tack!
Sen har jag en fråga också, eftersom du skriver så fint och så ärligt (känns det som) så undrar jag hur många dejtförfrågningar du får härifrån bloggen?
/Nyfiken i en strut 😀
Oj, jag får mycket bra feedback, en del flörtiga kommentarer, vilket är kul. Riktigt roligt är att en person som jag inte känner, men vars språk, bilder och tankar jag totalt fångats av, vill träffa mig.
Och, jo – allt är ärligt här. Jag är svinkass på oärlighet 🙂
Vad är det som bränns?
Tomhet och ensamhet bränns. Sen kan längtan bränna, fast på ett annat sätt.
Tomhet och ensamhet bränner och förtär.
Längtan bränner bara bort det döda, så att nytt kan växa fram.
Fint.
Det är vi helt överens om.