En sorglig designbutik

När man gått in i ungefär två miljoner fint-och-fiffigt-för-hemmet-butiker genom åren och alltid mött glädje, lugn och helleduttanedå kan man känna en viss mättnad. Trots det tog jag mig med stort intresse till den senaste butiken inom det här segmentet (i antal endast överträffat av frisörer och pizzerior), eftersom butiksnamnet var något udda: Olust & Hägring.

Ägaren, en oförlöst man i fyrtioårsåldern, hälsade mig välkommen med ett buttert hallå och frågade om han kunde stjälpa till. Jag maskerade min förvåning och sa att han gärna fick tipsa lite om vårens färger (tydligen är det svart-så-in-i-helvete), mönster (inga alls, det var återigen svart som natten utan undantag) och trender (dystopi, enligt ägaren).

”Den här stenen har texten DÖ! ingraverad. Den kastade mitt ex in genom min ruta häromsistens. Gör sig i alla miserabla hem”, berättade han plötsligt.

”Inte min kopp te”, sa jag. ”Har du inga andra stenar, med lite piggare text?”

Han pekade på en packlår med gråstenar, alla märkta med uttryck som glöm det, fet å ful, oönskad, tragisk. ”Kanske kan lite stiliga bokstäver vara mer i din smak, min herre”, sa han sen och pekade på stora silverbokstäver i fönstret som bildade ordet ENSAM.

”Mitt sovrum skulle behöva lite nya attiraljer”, tyckte jag och mannen nickade. ”Vi har jättefina örngott i trepack, med texten O, Sole och Mio. Finns även i presentförpackning med redan ifylld etikett: från dig själv, till dig själv.”

Han fortsatte längre in i affären. ”Kanske lite poesi och visdomsord kan passa? 2000 dikter för en impotent själ, 300 dikter om olycka och övergivenhet eller vår minst impopulära titel – Bjud din högerhand på vitt vin. Vem vet, du kanske har tur?

”Vi har förstås spruckna speglar, urromantiska picknickkorgar för en person, blomkrukor med förvissnade blommor, totalt nedbrunna och förbrukade stearinljus, slocknade lampor, slaka ljusstakar och en hel del annat. Vi har till och med breddat oss med lite sexleksaker och säljer väldigt estetiska och esoteriska Dildon’ts. Ja, kort sagt – här finns allt du inte vill ha.”

”Jag tar hela rasket”, sa jag. Mannen stannade till och stod där med vidöppen mun, fullständigt chockad. Jag nickade och svepte med handen över butiken. ”Tutti baletti, hela klabbet, the lot, jag köper allt.”

Och då sprack mannen upp i ett leende, som snabbt övergick i att hela han sprack från topp till tå. Den sura fasaden föll i backen och hans inre glädje och lust att vara som oss andra, istället för att vara en jävla misantrop, tog sin berättigade plats. Inom mig bubblade glädjen, jag hade gjort något bra och ville höra hur den här fjärilen skulle flyga mot himlen och bara bli grymt häftig.

”Vad ska du göra nu?”

”Jag ska öppna en inredningsbutik. Den ska heta Harmoni i kubik och där ska allt vara radikalpositivt.”

Min kokande glädje svalnade, men jag log tappert och gav mig av. 209.845,50 kronor fattigare och en pyrrhusseger rikare. Nåja, det kunde ha varit värre, han kunde ha planerat stadsdelens 124:e pizzeria eller dess 894:e frisersalong.

… och just då kom han ikapp mig.

”Jag har en ännu bättre idé. Jag ska öppna en inredningsbutik som kombineras med pizzeria och frisersalong. Kan det bli bättre? På varje kebabpizza ska jag skriva ord som smärt, snygg, smal och attraktiv med kebabsåsen. Jag ska färga allas hår i regnbågens alla färger och …”

Solen gick ned. Åtminstone för mig.

 



2 reaktioner på ”En sorglig designbutik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s