Jag hade blivit en så usel byggjobbare

Det slog mig, när jag gick till jobbet igår, att jag hade blivit en fullständigt bedrövlig byggjobbare.

Hade jag kört den där stora kranen hade jag bara suttit i min hytt och tittat bort över hustaken och tänkt vilken fantastisk utsikt det är härifrån och undrar vad som finns bortom horisonten. Sen hade förmannen vrålat om att jag skulle skeppa över de där betongblocken och så hade jag skruvat så att jag fick in P2 istället och fortsatt leka någon slags blandning av Konfucius, Buddha och Heidenstam samtidigt som jag åt korvmackor och drack o’boy från termosen.

Om jag hade pålat hade ingenting hänt, eftersom jag hatar att störa folk med oljud av så tråkig sort. Alternativt så hade jag pålat i reggaetakt och på så sätt givit förmannen rascha och araben på en gång.

Grävmaskinist? Jag gillar tanken att återuppleva barndomens sandlådeimperium, men jag har en fäbless för grävmaskiner på larvfötter och hade förmodligen ägnat hela dagen åt att borsta undan stenar, spik och annat trist som annars hade legat i vägen för de små larvfotstassarna.

Ansvarig för ritningarna? Låt oss kort konstatera att jag hade gjort vissa förbättringar och fiffat till det hela så att huset hade byggts mer à la Dr. Snuggles än Gert Wingårdh. Förmodligen hade stammar och annat mer sett ut som något professor Balthazar hade skapat efter att jag varit klar.

Borrare? Ja, om det räknas som att borra när man stänger av borren, sätter sig vid vattnet och lyssnar till gräsänder och skators dividerande om alltings varande så hade jag blivit en utsökt borrare, annars inte så bra.

Snickare? Slå försvarslösa spikar i huvudet med en hammare? Allvarligt talat – vem fan kan vara så jävla hjärtlös?

Målare då? Jag har just ägnat en dryg månad åt att explodera min fasad och släppa fram mig själv. Skulle jag kunna spackla över och täcka ett hus verkliga själ bakom en industriellt skapad kulör som ingår som standard vid köp? Nej, jag hade förstås bara stått där och manat fram husets chakra.

Elektriker? Jag är en rätt mysig kille, så jag hade nog satt in en massa små och käcka värmeljushållare istället. Glödlampor symboliserar en bra idé, men slöseri med energi. Jag tror inte att Shakespeare skrev sina sonetter i annat än ljus från en flämtande veke – ska det skrivas mer storartad litteratur måste vi släcka lamporna. Och, istället för bredbandsuttag hade jag installerat hållare för gåspennor och pergamentrullar. Jag misstänker dock att den satans förmannen hade blivit förbannad.

Platschef? Tja, det hade nog fungerat ett tag. Gubbarna och tjejerna hade gillat mig, men när det sen skulle inspekteras, då hade allt gått åt helvete, förstås:

Inspektör: Vad fan är det här? Var är mitt komplex i stål, glas, betong och de franska halvbalkongerna avsett som överprisad förvaringsplats för 465 familjer?

Jag: Det skedde lite modifieringar.

Inspektör: Du har inte byggt ett bostadsområde, du har byggt 465 trädkojor. Varför?

Jag: Jag kände för det. Det verkade rätt. Fåglar bor så och de når mycket högre än vi människor.

Inspektör: Idiot. Du får sparken.

Jag: Okej, sparka mig gärna till Barbapapas dal, där får man bygga som man vill.

Jag ska nog hålla mig långt borta från verktyg och annat. Eller?