Naughty Forty – festernas fest …

Det började redan i mars; planer drogs upp, datum bestämdes, min bror Daniel upplät sitt hus och sen spårade allt ur … Jag gissar att jag lade ned 40-50 timmar på inbjudan enkom. Vi ska inte tala om hur många timmar jag surfade brittiska (?) matsidor. I början av maj stod jag på en parkering i Burg med 20 flak öl och 20 lådviner. På min egen födelsedag tillbringade jag tre (!) timmar på Maxi och kom ut med ett kvitto som avslöjade att: herregud, nu blir det party!

På eftermiddagen och kvällen byggde storebror och lillebror Tobias om altanen för min skull – jag kan inte nog tacka dem för det slit de lade ned. Mitt i allt tittade David, Eva och Harry in. De kunde inte närvara på lördagen, men de åkte ändå ett antal mil för att lämna en present och vad ger man ett kakmonster? Jo, naturligtvis …

Och sen blev det party. 26 maj gick Naughty Forty, min 40-årsskiva med brittiskt tema, av stapeln. 50 soldränkta människor intog min brors trädgård och fick en första svalkande belöning – att det var Pimm’s var givet. Pimm’s är en genialisk dryck – nuff said.

Ett skönt eftermiddagshäng inleddes med afternoon tea (öl). Lillasyster Hanna hade brett några hundra mackor och det rann på bra. Getost/krasse och cream cheese/soltorkade tomater för mina djurälskande vänner; kyckling/pesto/majonnäs och ost/skinka/dijon för rovdjuren.

Buffé på det, frukten av mitt och vackra Teresias slit. Osannolikt nog, trots en enorm mängd mat, länsades faten. Jag tar det som ett gott betyg på allt vi lagat: potatissallad med salsa verde, diamond jubilee chicken, peppered ham, pulled beef, falafel, vegetarian beef, country coleslaw, Jamies chopped salad, courgette & fresh mint salad, red cabbage/beetroot and apple salad.

Sen knäckte Emelie mig med ett tal som fick tårarna att spruta när slutklämmen avslöjade att vi alltid har vår drake. Otroligt vackert. Vännerna Mats, Peter, syskonen och så vidare fyllde på och fick mig att känna mig otroligt lycklig. Blåvittfirman berättade den glada historien om duvan som alltid skiter på mig och förärade mig en duva (bilden har jag lånat från Malin Reimers, tack). Det bara fortsatte. Jag var i sjunde himlen.

Svågern Thomas hade tolkat det brittiska temat på ett fantastiskt sätt – full kilt – och vann en grym låda brittiska produkter. Dock hade han hård konkurrens från tennisspelare, busiga skolflickor och ett par internatstudenter av lurigare sort. Efter maten, i samband med kaffe och tårta var det dags för pub quiz – det var liksom ett måste.

Efter frågorna tog jag den långa, vackra promenaden runt borden och presenterade alla gäster och förklarade vad de betyder för mig så att alla andra förstod den uppskattning jag kände för alla från min älskade Teresia till Putte och Danne som åkt hela vägen från Stockholm bara för det här kalasets skull, från min bror Daniel som åkt till Tyskland, öppnat sitt hus och gjort festen möjlig till Jaren som väckte mig när jag var själsligt död en gång i tiden. Alla fick sina ord, sin uppmärksamhet och sina leenden från de andra. Det var min gåva till dem – mitt tack till dem för att de gjorde min kväll till en afton jag aldrig glömmer.

Tack alla. Jag älskar er.