Poettisdagen

Nära mig finns en gata där det bara finns frisörer och konkurser. Kaféet är aldrig öppet och baren blev till en pizzeria och är nu en indier, som är ganska glest befolkad. Jag gick ned längs den gatan idag när en poet hoppade fram ur buskarna.

”Åh nej”, sa jag.

Han nickade och slog ut med armarna. ”Idag är stora poettisdagen.”

Lysande, första tisdagen i april är alltid något av poeternas nationaldag i Göteborg. Vart du än vänder dig är det poeter. Inte så kusligt som om det var clowner, men rätt så otäckt.

”Högkonjunkturen är blott en utbrunnen marschall. En bortglömd rest från ett lyckligare förgånget”, sa han. Han försökte se svår ut. Jag skrev 2 av 10 på hans betygkort och gick vidare.

Vid foten av Willinsbron stod en gammal merca som fått motorstopp. En poet tittade på den, verkade begrunda den allt mer svettiga föraren som försökte få igång det hostande åbäket samtidigt som kön växte bakom.

”Det är skönare att lyssna till den fläktrem som brast än att aldrig spänna ett säkerhetsbälte”, sa han. Jag kritade dit en solklar nolla.

Vid ån gick en gräsand omkring. Den hade basker och rökte pipa.

”Kva-kvack … kvack? Kvack! Kvack”, sa den. Jag applåderade och gav den full pott.

En kvinnlig poet talade om livet vid kyrkogårdsmuren. En otvättad lufs drog till med ett fullständigt skadat epos om månen, tomatsoppa och hur allt hänger ihop. Han fick en etta och en dusch med min Radar insektspray.

På Folkungagatan var det stand-up poetry. En blandning av poesi och komik. En anemisk kille i hängslebyxor och tvärrandig tröja gick upp på scen och greppade micken.

”Okej, jag ska köra en haiku. Eller kanske ett skämt om hajar, så kallade hajkul.”

Responsen från publiken (moi) var avvaktande. Det avskräckte inte poeten/komikern. ”Jag ska dra en dikt skriven av en boffare, en så kallad limerik”, sa han sen. Och jag var redan långt borta. Poesi dressad i göteborgsvitsar – fy fan!

”Skänk en slant till en fattig tant”, sa en alkis utanför femman.

”Men, du är ju man”, sa jag

”Jag vet”, sa alkisen. ”Men, jag hittade inget bra rim. Skänk en krona till en hona är ju lika illa.”

”En peng till en gamäng?”

Jag stelnade och kände illamåendet välla upp. Jag var plötsligt en del av det här. Jag uppslukades av poettisdagen. Slängde bort mina plikter och klättrade upp på Johanna i Brunnsparken. Där spontandiktade och skrek jag

Våren kom
Slunga blåsippor på min själ
Förvandla mig till en uteservering
Jag är en engångsgrill som aldrig dör
Fågelsång
Hej, gryningen är här
Drick mig, oh pilska majblomma

… och precis så patetiskt illa var det.

Tur att poettisdagen är över snart.

3 reaktioner till “Poettisdagen

  1. Ja smått patetiskt. Att du kunde sjunka så lågt…En fallen hjälte, ingen vacker syn. Tur att du ska iväg på träningscamp, säkert får du ett rejält tilltaget straff för denna utflippning.

    NÄäää skojar ju, du är kung som vanligt du, Anjo.

  2. Tvillingen >> Det var ganska tragiskt att se

    Tigern >> Jag har haft större problem med andra veckodagar, tycker att söndagar varit min dumma dag ibland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s