I förra veckan var jag på väg hem sent från jobbet. Då såg jag två damer utanför Solo i ett stängt Kompassen. En av dem började sjunga Blinka lilla stjärna. Plötsligt stämde den andra in och de framförde den i en väldigt vacker kanon-version. Allt var stängt. Vackert, men där fanns ingen som lyssnade.
I dag var jag på väg hem sent från jobbet. Då såg jag två herrar utanför Solo i ett stängt Kompassen. En av dem spelade en otroligt vacker sång på gitarr. Den andre stod bara och lyssnade på sin vän och nickade uppmuntrande. Allt var stängt. Det var vackert, men där fanns ingen som lyssnade.
Märkligt. Bägge gångerna var det som om det här var gatumusikanter som ville vara i fred och bara kom ut när alla andra gått hem. Knepigt.
Word up, Anjo 