En och annan har ju raljerat över Västtrafiks nya biljettsystem. Det krävs en manual på 800 sidor för att förstå det, inte alltför sällan visar det fel och varje gång jag går för att fylla på kortet hör jag folk i andra luckor som undrar över saker, inte förstår, har fått felaktiga debiteringar och så vidare.
Man kan tycka att Västtrafik i det här läget bör prioritera kundservice på andra sätt, det gör man också – så här. Det är med andra ord ett jävla äventyr att få tillbaka sina egna ägodelar och ursäkterna är byråkratiskt stelbenta.
Fantastiskt, men jag tycker att man kan dra det lite längre. För att få tillbaka sina ägodelar tycker jag att följande borde vara självklart att ange:
- Namnen och familjeförhållandena för alla släktingar tillbaka till tidigt 1700-tal.
- Blodgrupp (den borde rimligen bekräftas i tre oberoende laboratorietester för att få tillbaks en mobil).
- Namnen på alla klasskamrater man någonsin haft.
- Namn och betyg på alla människor man någonsin haft sex med.
- Naturlig hårfärg (blonderade mobiltjuvar är vanliga).
- Vilken parfym man använder (så att Västtrafiks parfymhundar kan göra sitt jobb).
- Hur många steg det är mellan en själv och Kevin Bacon.
- När man tappade sin första mjölktand.
- Om man någonsin har köpt porrfilm eller pinup-blaskor.
- Namnen som pryder spårvagnarna – ALLA ska kunnas utantill, annars kan man kyssa sin mobil hejdå.
Varsågod, Västtrafik. Jag bjuder på de här idéerna.
Word up, Anjo 